Jämfört med den moderna färgindustrin är linoljefärgtillverkningen i Sverige försvinnande liten. Men intresset för traditionell färg växer och för att möta tillverkarnas intressen och kundernas behov finns nu Svenska linoljeföreningen.
Ett ökat intresse för byggnadsvård lovar ljusare tider för dem som livnär sig på att tillverka traditionella produkter, som till exempel linolja och linoljefärg. Men hur positivt laddade begrepp som småskalighet och entreprenörsanda än är, så är det en tuff verklighet som väntar den som ger sig in på en marknad där de stora tillverkarna dominerar totalt och där linoljefärgen står för uppskattningsvis en procent av den totala färgproduktionen i Sverige.
För att samla många små företagare, hantverkare och användare till en stark röst bildades för ett år sedan Svenska linoljeföreningen på initiativ av Byggnadsvårdsföreningen.
– Det har länge funnits behov av ett forum för frågor kring färg och linolja. I vår bransch finns många entreprenörer och hårt arbetande småproducenter, men ensam är inte alltid stark. Syftet med föreningen är både att företräda branschen gentemot myndigheter och den moderna färgindustrin, och att bredda allmänhetens kunskaper om linolja och linoljefärg, säger Johan Tarukoski som är föreningens ordförande och i dag obunden konsult med ett förflutet som mångårig VD för Kulturhantverkarna Färg.
En av branschens största utmaningar är att nå ut till konsumenterna med information. Medan de stora färgtillverkarna kan lägga stora pengar på att bombardera konsumenterna med reklam och information, har en liten linoljefärgsproducent med på sin höjd en handfull anställda i princip ingen möjlighet att nå ut. Därmed kan färgjättarna stå oemotsagda när de hävdar att modern färg är billigare/mer lättanvänd/mer miljövänlig.
– Vi vet att om man räknar pris per målad kvadratmeter istället för per liter, så är linoljefärg inte dyrare än modern färg. Och vi vet att vår färg är mer miljövänlig, att den håller längre och att den inte är svår att måla med när man väl lärt sig hur man gör.
– Men för en enskild tillverkare är det svårt att nå ut med den informationen.
Här fyller föreningen en viktig funktion. På vår nya hemsida www.malamedlinolja.se finns i dag grundläggande information om föreningen och tanken är att sidan ska utvecklas till ett forum där tillverkare och konsumenter kan mötas, säger Johan Tarukoski.
En annan uppgift för föreningen är att före träda branschen gentemot myndigheterna och de beslut de kan tänkas fatta kring komponenter som ingår i linoljeprodukter. På 1990-talet förbjöds pigmentet blyvitt, som försvann ur linoljefärgtillverkningen och ersattes av zinkvitt – som nu också kan komma att ifrågasättas. Zink är ett vitt pigment som gör att färgen blir hård samt motståndskraftig mot mögel och algpåväxt. Tyvärr är det därigenom också farligt för alger och mycket små kräftdjur som lever i vatten, dock inte fisk. I jämförelse med zinkrester från t ex hudvårdsprodukter som sköljs ut i vattendragen är det dock en försvinnande liten mängd från linoljefärg. En betydligt större miljörisk är alla kända och okända kemikalier från vattenlöslig färg.
– Det här är en fråga som vi bäst kan tackla genom föreningen, genom att vi kan peka på aktuell och relevant forskning. Vår lilla bransch präglas av entreprenörer som hittat sina egna sätt och recept. Som förening kan vi bortse från åsikter och istället föra vetenskapligt belagda fakta, konstaterar Johan Tarukoski.
Anne Ralf Hållbus, journalist och redaktör för Byggnadskultur.
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
