Frågeställare: Victor

Hej, Vi har nyligen förvärvat en gammal ”spritstuga”, som vi tror är från sent 1800-tal, och vi funderar nu på hur vi ska ta oss an bland annat fasaden. Har haft förbi murare nyligen som kommer att lämna förslag men vi tänkte att det kunde vara bra att undersöka saken lite själva 🙂 Som man kan se på bilderna verkar det vara en vit färg (möjligen modernare typ av ”plast” färg) som har målats ovanpå en äldre beige (kanske kalkfärg)? Från vad vi har läst oss fram till förstår vi att det troligen är en kalkputs över tegel, där vissa lagningar sedan har gjort i cementputs (antar att detta syns på bilderna som den mörkare grå putsen, då i jämförelse med kalkfogen som är ljusare?). Man kan bland annat se detta vid stupröret och ned emot sockeln. Knackar vi på fasaden ramlar putsen inte ned men låter däremot ihålig på flera ställen. Vad tänker ni om denna bedömning? Vad finns det för alternativ till att åtgärda? Tack för hjälpen 🙂

Svar:

Att putsen är bom, dvs låter ihålig när ni knackar på den behöver inte vara anledningen till en stor fasadrenovering. Om ni kan acceptera, eller till och med gillar den vackra patinan som den åldrade putsen ger så behöver ni inte hasta. Börja med att laga ”öppna sår” och sedan i lugn och ro planera fortsättningen och ta reda på vilken färgtyp ni har. Även om en ny kalkputs med kalkavfärgning också är lite skiftande så dröjer det länge innan den får den där sydländska patinan. Kanske blir karaktären bättre bevarad med omsorgsfulla lagningar? Läs gärna artikeln Råd till spannamurare som ger handfasta tips om vad man kan göra själv och vad som bör lejas bort till proffs. När och om ni väljer en entreprenör bör ni kolla referenser och titta på bilder av tidigare utförda jobb. Och fråga gärna flera. En ny putsfasad som inte passar husets tidsanda och kanske med fel material och utförande är minst sagt svår att åtgärda i efterhand.

Beträffande olika färgsorter finns ett färganalysschema i artikeln Färg på färg som ger vägledning inför val av färgtyp.

Henrik Nilsson

Jag är murare sedan 30 år tillbaka med egen verksamhet och det är som murare jag hittade kärleken till gamla hus. När jag jobbat i några år fick jag upp ögonen för saker man kunde ställas inför när man arbetade i gamla hus: Varför fungerade inte de nya produkterna som översvämmade byggmarknaden? Varför var husen byggda på liknande vis, fast de inte låg i närheten av varandra?

Snart insåg jag att för att närma mig husbyggnadsprinciperna fick jag leta i helheten under den period som husen byggdes. Hur levde folk och vad levde de av? Vilka material fanns att tillgå?

Jag är aktiv i ett flertal lokala föreningsnätverk och inser att de lokala skillnaderna som finns i landet är viktiga. Länsombud i Svenska byggnadsvårdsföreningen är viktiga av just den anledningen. Vi kan hjälpa till med ett av de första och bästa hjälpmedlen för att åstakomma bättring – studiet av vår egen lokala/regionala byggnadskonst.