Det var våren 1999 och han skulle bara ta en sväng med motorcykeln. Tio mil från sin gård utanför Pescara blev han stående, som förtrollad. Daniele Kihlgren hade kommit till bergsstaden Santo Stefano di Sessanio, 1254 meter över havet. Hit kom han för att stanna. Maj-Britt Andersson berättar om en viljestark företagare som gör storverk för kulturarvet, och därtill tjänar pengar.

Daniele Kihlgren körde in på trånga gator i den lilla bergsstaden, bländades av solen på torg och innergårdar och fastnade i återvändsgränder. Ingen hindrade honom eftersom två tredjedelar av husen stod tomma. Bebyggelsen var förfallen, ogräs och buskage hade fått fäste i gatubeläggning och murverk, det var som om den ljusgrå kalkstenen höll på att återerövras av landskapet från vilken den var tagen.

Bersstaden Santo Stefano di Sessanio

Daniele Kihlgren såg ut över bergen, såg spåren efter fårskötseln som varit huvudnäring i dessa trakter sedan urminnes tider och tills för inte så länge sedan. Avfolkningen började efter andra världskriget när stora delar av den italienska landsbygden marginaliserades av den ekonomiska utvecklingen. Fårskötseln tynade bort. I Abruzzo var den en gång av så stor ekonomisk betydelse att familjen Medici från Florens etablerade sig i Santo Stefano di Sessanio. Det krenelerade torn som är