Mindre än 80 mil söder om Malmös stadsgräns pågår en febril renoveringsaktivitet som saknar motstycke i vår tid. I det forna DDR finns nämligen de tre viktigaste förutsättningarna för god byggnadsvård; ett förfallet (men återlämnat) byggnadsarv av högt kulturhistoriskt värde, finansiella resurser för renoveringsåtgärder och en utbredd vilja hos alla berörda att bevara dessa kulturskatter.

Trots att viljan fanns hos majoriteten av befolkningen i det forna DDR att bevara medeltida stadskärnor, kyrkor och slott, saknade man ständigt pengar och byggnadsmaterial för underhållsåtgärder. Den nya staten DDR skulle byggas upp av modern och jämlik arkitektur varför ett bevarande av ståndssamhällets symboler knappast var politiskt korrekt efter 1945. Byggnadsvårdsmyndigheterna i Mecklenburg-Vorpommern, Brandenburg, Sachsen-Anhalt, Sachsen och Türingen fick många gånger nöja sig med att dokumentera byggnadsbeståndets förfall, utan att finansiella resurser avsattes för åtgärder. Efter Tysklands enande, i och med murens fall 1989, ökade därför behovet av finansiella resurser lavinartat för att kunna säkra delar av det ovärderliga kulturarvet i de nya delstaterna.

DSD – stiftelse för bevarande

Betydelsefulla renoveringsprojekt i de nya tyska delstaterna kunde inledas nästan omgående tack vare att finansiella medel redan fanns avsatta för detta ändamål. Under 1985 hade det privata näringslivet i Tyskland i samarbete med professor Kiesow (landeskonservator i Hessen) och tysk TV ZDF redan tagit initiativ till att bevara det byggda kulturarvet och under mottot ”Damit Vergangenheit Zukunft hat” (För att ge historien en framtid), grundat stiftelsen Deutsche Stiftung Denkmalschutz (DSD). I samråd med tyska förbundsledningen åtog sig stiftelsen i första hand att bevara det hotade kulturarvet i landet, men även att väcka intresse hos allmänheten för ett bevarande av byggnadskulturen.

Ett viktigt steg i rätt riktning kom 1991 då stiftelsen kom ut via media genom att få del av vinsten från tyska TV- lotteriet GlückSpirale. Lotteribidragen och så kallade BVS-medel, pengar från den forna DDR-staten, utgör idag två tredjedelar av stiftelsens intäkter. De statliga BVS-bidragen är emellertid tidsbegränsade till 2005. GlückSpirale kan liknas vi vårt ”Bingolotto” där vinstlotterna vaskas fram under en direktsändning i TV. En tredjedel av stiftelsens bidrag kommer emellertid från privatpersoner och det privata näringslivet, som i gengäld får skattelättnader på 10 procent för kulturstödet. Utöver detta erhåller de privata finansiärerna även tidskriften Monumente och får sina namn förevigade på pappersark eller metallplattor, alltefter bidragsbeloppens storlek, som muras in i de aktuella byggnaderna.

Accelererat förfall

DDR-statens konfiskering av all privat egendom efter 1945 bidrog till jordbrukskooperativens framväxt, där godsens huvudbyggnader till en början kom att användas som flyktingförläggningar för de tyskar som måste lämna sina hem i dagens Polen och Tjeckien. Under 1970-talet blev många slottsbyggnader emellertid överflödiga, i takt med ett ökat bostadsbyggande i DDR, och förfallet accelererade på de herrgårdsbyggnader som senare inte fick någon ny offentlig funktion (såsom barnhem, kulturhus eller för skolverksamhet).

Återföreningen 1989 och DSDs finansiella resurser gjorde det möjligt att redan under 1990-talet inleda ett stort antal renoveringsprojekt som kom att omfatta allt från medeltida stadsmurar, borganläggningar till landsortskyrkor.

I delstaten Brandenburg, med Berlin som största stad, är slottsbeståndet av förklarliga skäl stort (ca 500 st) varför särskilda åtgärder måste vidtas beträffande upprustningen. Långt ifrån alla av de forna ägarfamiljerna fick efter återföreningen 1989 tillbaka sina egendomar, då varje enskilt fall först måste godkännas av det forna Sovjetunionen. Familjer som under kriget haft förbindelse med nazismen kunde därför aldrig komma i fråga, ansåg man från ryskt håll.

Anpassning till nya verksamheter

Deutsche Stiftung Denkmalschutz (DSD) och delstatsregeringen Brandenburg grundade av denna anledning Brandenburgische Schlösser GmbH (BSG) 1992, med brittiska National Trust som förebild. BSG är ett allmännyttigt bolag som har till uppgift att renovera, underhålla och förvalta gods, slott och parkanläggningar i delstaten. Idag äger bolaget 14 slott som man sätter i stånd för i genomsnitt mellan 5 och 15 miljoner euro. Viktigt är att alla åtgärder vidtas antikvariskt och byggnadstekniskt korrekt, men även att egendomarna anpassas för nya verksamheter (med brandskydd, uppvärmning med mera), då BSG alltid avser att hyra ut egendomarna till lämpliga hyresgäster. Hyreskostnaderna är jämförelsevis låga – 5,5 euro/m2 – då intäkterna inte behöver täcka utgifterna för renoveringarna, utan istället ska underlätta för nya verksamheter att etableras i slottsanläggningarna. Med anledning av att Brandenburgische Schlösser endast avsätter ca 2,5 miljoner euro till åtgärder per egendom/år, beräknas renoveringsprojekten pågår under en tioårsperiod. Detta är både gynnsamt för byggnaderna, genom att man exempelvis kan torka ut hussvamp, och skapar sysselsättning för regionen, i synnerhet som den hantverksmässiga byggnadsvården ger upphov till fler arbetstillfällen än nyproduktion.

Tre slott – tre renoveringsstadier

Under september månad hade jag förmånen att besöka tre slottsanläggningar i Brandenburg som representerade tre olika renoveringsstadier. Altdöbern, som till synes nyligen inletts (trots att arbeten pågått under en tid för en kostnad av 10 miljoner euro), Fürstlichen Drehna där endast mindre åtgärder återstod i interiören och Schloss Steinhöfel, som idag är ett välbesökt hotell strax öster om Berlin.
Till sist vill jag även rekommendera framtida tysklandsresenärer ett besök i Frankfurt am Oder och St. Marienkirche. Just nu pågår en återuppbyggnad av den medeltida tegelkyrkan som under perioden 1945-1980 stod som en öppen ruin med sina yttermurar och enstaka knippepelare. Finansieringsbidrag under 1990-talet har här gjort det möjligt att återuppbygga taktäckningen men framför allt att rekonstruera kyrkans ribbvalv i kapell och kor. Med Falkenlöwes formsten murar skickliga hantverkare åter upp de komplicerade ribborna i valven medan valvkapporna består av enklare tysk tegel. Ribbornas formsten kostar nämligen 22 euro per styck. Det mest komplicerade var att rekonstruera träformarna för valven, berättade arkitekt Christian Nülken, som till vår förvåning förklarade att de tiokappiga ribbvalvet i sidokapellet återuppbyggdes på två veckor (!) trots att varken arkitekten eller hantverkarna tidigare genomfört något liknande.

De finansieringsformer för kulturvård som förekommer internationellt, med renoveringsbidrag både från staten, privatpersoner och näringslivet, ger större möjligheter för att säkra kulturarv även under lågkonjunkturer. Kanske kan vi i Sverige och våra nordiska grannländer, Norge och Finland, dra lärdom av detta?
Ingela Pålsson Skarin, arkitekt MAA tekn. lic och kollegan

Inger Strömberg, fil. kand., byggandsantikvarie, är verksamma inom forskningsprojektet ”Nya finansieringsmodeller för byggnadsvård” vid Avdelningen för bebyggelsevård, Lunds Tekniska Högskola. Inom projektet belyser och analyserar de Storbritanniens, Tysklands, Danmarks, Norges, Finlands och Sveriges olika finansieringsmodeller för byggnadsvård.

Se vidare på webben:
Brandenburgische Schlösser GmbH:
www.schloesser-gmbh.de
Deutsche Stiftung Denkmalschutz:
www.denkmalschutz.de

Ingela Pålsson Skarin

4/2004