Kulturvård finansieras privat i forna DDR

Slottet Steinhöfel uppfördes som ett mindre lanthus vid mitten av 1700-talet och byggdes om i grekisk nyklassicism på 1790-talet efter ritningar av arkitekt Gilly. Fotograf/Illustratör: BSG

Mindre än 80 mil söder om Malmös stadsgräns pågår en febril renoveringsaktivitet som saknar motstycke i vår tid. I det forna DDR finns nämligen de tre viktigaste förutsättningarna för god byggnadsvård; ett förfallet (men återlämnat) byggnadsarv av högt kulturhistoriskt värde, finansiella resurser för renoveringsåtgärder och en utbredd vilja hos alla berörda att bevara dessa kulturskatter.

Trots att viljan fanns hos majoriteten av befolkningen i det forna DDR att bevara medeltida stadskärnor, kyrkor och slott, saknade man ständigt pengar och byggnadsmaterial för underhållsåtgärder. Den nya staten DDR skulle byggas upp av modern och jämlik arkitektur varför ett bevarande av ståndssamhällets symboler knappast var politiskt korrekt efter 1945. Byggnadsvårdsmyndigheterna i Mecklenburg-Vorpommern, Brandenburg, Sachsen-Anhalt, Sachsen och Türingen fick många gånger nöja sig med att dokumentera byggnadsbeståndets förfall, utan att finansiella resurser avsattes för åtgärder. Efter Tysklands enande, i och med murens fall 1989, ökade därför behovet av finansiella resurser lavinartat för att kunna säkra delar av det ovärderliga kulturarvet i de nya delstaterna.

DSD – stiftelse för bevarande

Betydelsefulla

Intressant, eller hur?

Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.

Inget/Glömt lösenord?
keyboard_arrow_up