Nyligen ansöktes om rivningslov för Underåsskolan uppförd 1901 på Södra Gårda, ofta kallad Gårdaskolan. Till skillnad från kvarteret Eken och Cedern som räddats och nu genomgår en varsam restaurering sedan ägarbytet för två år sedan, ägs Gårdaskolan ännu av Fastighetskontoret vars uppdrag oftast går ut på misskötsel fram till avyttring eller, alltsomoftast, rivning. Som enda skäl till rivning anges att byggnaden ligger fel i plan. Det är samma motiv som för tio år sedan då de nu räddade kvarteren längre söderut på gatan hotades som värst, nämligen att dessa byggnader ligger på mark som enligt en föråldrad plan avses användas för trafikändamål. Landshövdingehusen skulle då jämnas med marken till förmån för parkeringshus åt Svenska Mässan. Skillnaden idag är att inte ens finns någon idé om vad Gårdaskolan skulle ersättas med, det vore bara planlöst rivande.

I år väntas Stadsbyggnadskontoret dessutom påbörja utredningen av en ny detaljplan för Södra Gårda, vilket kan leda fram till en planändring för denna mark. Ambitionen är att “ta ett helhetsgrepp om Gårdas utveckling mot en mer levande och blandad stadsdel […] samtidigt som områdets identitet och kulturhistoriska värden värnas och tillvaratas”. Varför föregriper Fastighetskontoret SBK:s programarbete? Hur kan Gårdas kulturhistoriska värden värnas om viktiga delar av