Vid en första anblick ser de ut som vanliga torvkåtor. Men korset på taket avslöjar att de i själva verket är kyrkor. Inger Olsson tar oss med till Staloluokta och Vaisaluokta och Sveriges två enda kulturminnesskyddade kyrkkåtor.
Mitt första möte med en kyrkkåta ägde rum 1976 eller -77. Vi skulle vandra Padjelantaleden från Kvikkjokk till Vaisaluokta och jag i min ungdomliga oerfarenhet vandrade i nyinköpta kängor. Det ledde till blödande skavsår och vi var tvungna att avsluta vandringen i Staloluokta. Där blev vi liggande några dagar i väntan på flyg.
En dag linkade jag upp till kyrkkåtan. Utifrån såg den ut som en vanlig torvkåta, lik de andra som fanns på platsen, om man bortser från klockstapeln och de blyinfattade fönstren.
Men när jag klev in, tappade jag hakan. Vilket ljus och vilken rymd! Efter detta första möte har jag haft förmånen att inventera och dokumentera ett antal kåtor, både kyrkkåtorna i Jokkmokks församling, och flera bostadskåtor.
Intressant, eller hur?
Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.
