Tapet, dörröverstycke med förmodad Schweinfurtergrön i botten. Tapeten tillverkad av Jean Zuber et Cie i Rixheim, Alsace, Frankrike 1826. Nordiska museets samlingar. FOTO: Peter Segemark

Färgens historia är mångfacetterad. Den spänner över ämnen som religion, politik, vetenskap och ekonomi. Det är också en giftig historia kantad av miljöförstöring, tragiska livsöden och ond bråd död. Genom tiderna har flera mer eller mindre giftiga och miljöfarliga ämnen förekommit i färg, eller tillverkningen av den. Billy Höök, målerikonservator Stiftelsen Nordiska museet, guidar oss genom några av dem.

Av färgens olika beståndsdelar är det ofta pigment med tungmetaller som varit boven i dramat. Men pigment i sig behöver inte vara giftiga; vissa före­kommer rentav som tillsats i livsmedel. E171, titanoxid, har länge använts i bland annat i vitt godis och desserter för att göra produkterna vita. Men kunskap förändras och i en granskning av den Europeiska livsmedels­säkerhetsmyndigheten kom man under 2021 fram till att E171 inte är säkert att använda i mat. 

Det finns ingen säkerställd gräns för hur mycket

Intressant, eller hur?

Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.

Inget/Glömt lösenord?
keyboard_arrow_up