År 1946 låg en korkmatta på golvet i två tredjedelar av alla svenska bostadsrum. Idag är nog de flesta utrivna och bortkastade. Kanske är det några som ångrar sig? Sara Höglund berättar här korkmattans historia, hjälper oss att datera den och ger råd om städ-metoder och underhåll.

Säkert har du någon gång stött på en gammal korkmatta. Kanske har du undrat hur gammal den är? Ofta går det bra att på ett ungefär uppskatta en mattas ålder och tillsammans med andra uppgifter om huset, som årtal för tidigare renoveringar, går det förstås lättare.

Vid mitten av 1900-talet var korkmattor den vanligaste golvtypen i våra hem både på landsbygden och i städerna. Enligt en undersökning som Husmödrarnas samarbetskommitté genomförde 1946 låg korkmattor i 67 procent av de svenska bostadsrummen. Övriga golvtyper var till exempel brädgolv, parkett, masonitskivor, pappersmattor, hårda plattgolv, massagolv och i enstaka fall cementgolv.

Linoleum- eller korkmatta

I Sverige har vi ofta använt benämningen korkmatta för det som i upphovslandet England kallas linoleum. Namnet linoleum kommer från det latinska ordet ”linium” som betyder lin och ”oléum” som betyder olja. Linoleum består av en elastisk och seg massa som vanligen valsas fast mot en undersida av juteväv. Bindemedlet i massan består av oxiderad linolja och harts. Till detta tillförs pigment och så kallat fyllmedel bestående av kork-, trä- eller kalkstensmjöl. Ursprungligen användes alltid kork som fyllmedel, vilket förklarar benämningen korkmatta.

Waltons experiment

Linoleum uppfanns redan på 1860-talet av engelsmannen Frederick Walton. Det var den oxiderade linoljan som utgjorde det första av en lång rad patent. Walton hade fått idén att använda oxiderad linolja från den sega hinna som fanns på en burk målarfärg som han glömt att sätta locket på. Han funderade på om den sega massan skulle vara användbar som fernissa eller impregnering? En återförsäljare av golvmaterial föreslog att den oxiderade linoljan skulle användas för framställning av ett mjukt golvmaterial.

Mycket av det experimenterande som Walton fortsatte med gick ut på att kunna framställa stora mängder av oxiderad linolja. Lösningen blev att låta linolja rinna ned i tunna skikt över stora lakan av tunn bomullsväv. När det tunna skiktet oxiderats hälldes mer linolja på tyget och detta upprepades tills ett 12-15 mm tjockt lager linolja hade oxiderat på vardera sidan av väven. Både tyget och linoljan maldes därefter ner för att användas som bindemedel i linoleummassan.

Två olika typer

Genomgjuten och tryckvara är två olika typer av linoleummattor. I genomgjutna linoleummattor utgör linoleummassan själva mönstret som framställs med hjälp av tillsatser av pigment. För vissa mönster valsas flera olikfärgade linoleummassor ut på väven så att mönstereffekter uppstår. Det idag så vanliga marmormönstrade mattorna är exempel på genomgjutna mattor. Nuförtiden är det bara genomgjutna mattor som går att köpa i svenska butiker.

Den andra typen av linoleummatta är den så kallade tryckvaran där mönstret tryckts på en enfärgad matta. Först målades, eller spacklades, mattan med en grundfärg av olja i bottenkulören. När grundfärgen torkat trycktes mönstret med hjälp av tryckformar av trä där stift av mässing gav själva mönstret. Kulörerna och mönstren kunde i princip varieras i det oändliga, men mönstren utformades utifrån rådande inredningsideal. Jämför med mönster och kulörer på papperstapeter från samma tid. Enbart under perioden 1903-1946 tillverkades tryckta linoleummattor med 500-600 olika mönster och färgställningar i Sverige.

Linoleumfabriker

Det första svensktillverkade partiet linoleummattor såldes i september 1898. Leveransen gick till P Em Lithander i Göteborg. Träffar du på en korkmatta som är äldre än 1898 så är det garanterat en importvara, sannolikt från England eller Tyskland.

Världens första linoleumfabrik startade i England 1864. Det var Frederick Walton som startade The Linoleum Manufacturing Company i Staines, Middlesex, i närheten av Bristol. I samband med att Waltons patent på tillverkning av linoleum upphörde 1877 började även Nairn Company i Kirkcaldy, Skottland att tillverka linoleum. Därefter spred sig tillverkningen snabbt vidare till andra länder. Walton blev själv tillfrågad om att starta den första fabriken i USA. Han tackade ja till erbjudandet och åkte 1872 till New York för att arbeta med fabriken på plats, på en före detta farm på Staten Island.

På förfrågan från Tyskland erbjöd sig The Linoleum Manufacturing Company i Staines att hjälpa till att starta några tyska fabriker. De tre första tyska fabrikerna var German Linoleum Manufacturing Companie Ltd i Delmenhorst, Deutsche Linoleum und Wachstuch Companie i Rixdorf och Erste Deutsche Patent Linoleum Fabrik i Cöpenick som alla grundades år 1882.

Den svenska korkfabrikanten Hjalmar Wicander lät 1893 starta en linoleumfabrik i anslutning till sin korkfabrik i Liepãja, eller Libau som staden heter på tyska, i dåvarande Ryssland. Fabriken Libauer Linoleum Werke kom efter Lettlands själv-ständighetsförklaring att ligga i Lettland. Libauerfabriken sålde inte, trots sitt svenska ägande, till den svenska marknaden förutom i slutet av 1920-talet, några år innan fabriken lades ner.

Sverige och Norge

Det har funnits två linoleumfabriker i Skandinavien, varav en i Sverige och en i Norge. Linoleum AB Forshaga grundades 1896 och det var deras första leverans som gick till Göteborg 1898. Företagets första fabrik inrymdes i lokalerna efter ett nedlagt glasbruk i Forshaga i Värmland. Redan 1909 flyttade företaget från Forshaga till en helt nybyggd linoleumfabrik vid Almedals station i Göteborg. Idag ingår Forshaga i Forbo-koncernen. Den norska linoleumfabriken AS Viktoria Linoleum fabrik startade år 1900 i Sandvika strax väster om Oslo.

Genomgjuten linoleum

De första mattorna som tillverkades i Sverige var enfärgade och oftast bruna men gröna och terrakottafärgade mattor kunde också framställas. En annan typ av genomgjutna mattor, som redan 1903 började tillverkas i Sverige, var de granitmönstrade mattorna. Framställningen byggde på att mindre bitar av 3-5 olikfärgade linoleummassor (granulat) pressades fast vid juteväven. Beroende på granulatens färgsammansättning kunde olika typer av granitmattor framställas. Granitmönstret slutade att tillverkas i Sverige 1941.

Även Jaspé-mönstrade mattor var exempel på genomgjutna mattor. Jaspé påminde om de granitmönstrade mattorna, i och med att de också tillverkades av granulat. Skillnaden i tillverkningen var att jaspémönstret framkom genom att valsarna hade olika hastighet vid valsningen, vilket gav den tvärrandiga strukturen i mönstret. Forbo-Forshaga tillverkade jaspémattor mellan 1910 och 1973.

Mönstergenomgjutna mattor

I mönstergenomgjutna linoleummattor är det också den genomfärgade linoleummassan som utgör mönstret. Massan pressades ut på juteväven i lagda mönster av till exempel blommor och blad med en bakgrundskulör. Mönstergenomgjutna linoleummattor har aldrig tillverkats i Sverige, men de förekommer fortfarande i bevarade interiörer från omkring sekelskiftet 1900.

Marmormönster

Marmormönstrade mattor började tillverkas på 1930-talet. Svensk tillverkning började 1953 och produktionen ökade 1963, då tillverkningen effektiviserades. Marmormönstrad linoleum har sålts under olika beteckningar. Det idag vanliga namnet Marmoleum var ursprungligen benämningen på de mattor som den holländska fabriken, Nederlandsche Linoleumfabriek tillverkade. Forbo-Forshagas marmormönstrade mattor hette ursprungligen Marmor. Ombré, Moiré och Flammé är andra namn på mattor med marmorliknande utseende.

Inlaid – exklusivt

Inlaid var en typ av genomgjutna mattor som tillverkades genom att man satte samman utstansade linoleumbitar till mönster. Metoden påminde till viss del om intarsia men de utskurna bitarna bestod av genomgjuten linoleum. Mönstren var vanligen formade som olika rut- och parkettmönster. Inlaid var en relativt exklusiv produkt och det krävdes skickliga hantverkare för att framställa de olika mönstren. Inlaidmattor har aldrig tillverkats i Sverige utan importerats från bland annat Nederländerna och Schweiz där de tillverkades från början av 1930-talet till 1969.
Vill du veta mer om linoleum kan du läsa två tidigare artiklar i Byggnadskultur, av Ann-Charlott Strandberg i nr BK 4/1996 och Lone-Pia Bach i nr BK 1/2001.

F A K T A
Städa torrt och undvik såpa

Linoleummattor är känsliga för felaktig städning och ska helst rengöras med torra städmetoder som sopning eller dammsugning. Vid våtrengöring bör mattorna torkas med en väl urvriden trasa och det är inte lämpligt att låta tvättvatten ligga och självtorka. Bäst för linoleummattor är att använda ljummet vatten med ett neutralt rengöringsmedel (pH 6-8), vanligt handdiskmedel kan användas men undvik såpa. Anledningen till att alkaliska rengöringsmedel inte ska användas är att de förtvålar linoljan med uttorkning av mattan som följd.

Svåra fläckar på genomgjutna och mönster-genomgjutna linoleummattor kan avlägsnas utan starka rengöringsmedel genom att fläcken försiktigt slipas med fin stålull. Hela ytan på genomgjutna mattor kan slipas under förutsättning att mattan ligger på ett plant underlag.

Genomgjutna mattor måste förses med ett ytskikt. Gamla mattor levererades från fabriken med ett ytskikt av vax medan linoleummattor som är från 1980-talet eller nyare har levererats med ett akrylatbaserat grundskydd. Förr eller senare måste ytskiktet förbättras och för det har både vaxer och polish använts. I dagens golvvårdsprogram rekommenderas att polish bara används i undantagsfall då golvet utsätts för hårt slitage eller ofta våtstädas. För lång hållbarhet rekommenderas mjukvax som ytskikt och porfyllning.

Tryckta linoleummattor måste förses med ett skyddande ytskikt för att mönstret inte ska slitas ner. Traditionellt har man använt fernissa som offerskikt men dagens linoljefernissor är tillverkade vid en lägre temperatur vilket gör att ytan förblir kladdig. Det är därför inte helt enkelt att välja ytbehandling för tryckta linoleummattor. Rådfråga en restaureringskunnig målare om val av fernissa eller lack. Det är viktigt att ytskiktet ska vidhäfta i mattan samtidigt som det ska gå att avlägsna vid framtida underhåll.

Sara Höglund

Byggnadsantikvarie på AIX Arkitekter AB i Stockholm och är för närvarande utlånad till Skansen.

sara.hoglund@aix.se