Det råder ett intresse för kök av aldrig tidigare skådat slag. Helst ska det vara nytt och fullt av tekniska finesser. Gamla kök, framför allt masonitkök från 1900-talets mitt, rivs däremot ut i ett rasande tempo. De anses opraktiska – har för låga bänkhöjder, tröga lådor och går inte att bevara vid stambyte. Och ändå är äldre platsbyggda kök ofta väl planerade, både utrymmesmässigt och hur arbetssynpunkt. Här berättar Elsa Röing och Erika Åberg om ett kök från 1900-talets mitt som har återanvänts och anpassats till ett modernt liv.

Köket ligger i en villa som byggdes 1916 som tvåfamiljshus. Från början rymdes två lägenheter om vardera två rum och kök, men omkring 1950 gjordes en genomgående renovering och huset gjordes om till enfamiljshus. De ursprungliga köken var enkelt utrustade med vedspis, vedlår, skafferi, låga diskbänkar med marmorskivor och rinnande kallvatten. I samband med ombyggnaden valde man att behålla köket på övervåningen och renovera det till ett för tiden toppmodernt kök med platsbyggda köksskåp, elektrisk spis, kylskåp och diskmaskin. Köket på bottenvåningen revs ut och gjordes om till bostadsrum. De ursprungliga diskbänkarna med marmorskiva hamnade i källaren och har under senare tid tagits i bruk i tvättstugan.

Att flytta ett kök

När huset togs över 2003 ville den nya familjen gärna behålla det fina 1950-talsköket, men det var opraktiskt att ha det på övervåningen ochsläpa alla matkassar dit upp. Istället började familjen fundera på hur det skulle fungera att ha köket där nere igen, med direktutgång till trädgården och i anslutning till vardagsrummet. Det kändes mer naturligt att ha sällskapsrummen nere och alla sovrum på övervåningen. Samtidigt ville man behålla det fina 50-talsköket, som fanns på övervåningen. Efter lite funderande bestämde sig familjen för att flytta ner köket och återanvända köksskåpen och komplettera med nya där det behövdes.

Rummet på bottenvåningen, dit köket skulle flytta, ritades upp för att få en bild av hur långt de befintliga skåpen skulle räcka och hur mycket man skulle behöva komplettera med nya skåp. Det var också ett bra sätt att tänka igenom hur det nya köket skulle planeras för att på bästa sätt utnyttja rummet det skulle stå i. Efter lite rådgörande med en arkitekt för att få bra idéer gjordes ritningar av hur det nya köket skulle se ut, både plan- och perspektivritningar av rummet samt konstruktionsritningar av de nya köksskåpen. Bra ritningar är en förutsättning för att få ett välplanerat kök och skåpstommar av rätt mått.

Skåpstommarna på övervåningen lossades varsamt och bars ner till det nya köket. De nya, kompletterande skåpstommarna byggde ägarna efter de ritningar som upprättats, men har man inte möjlighet till det finns det flera snickerier som specialiserat sig på platsbyggda kök och kan hjälpa till att bygga. Stommarna byggdes av massivt limträ med infrästa hyllplan. Skåpdörrarna gjordes på två olika sätt, för att testa. Några byggdes på traditionellt sätt av en träram klädd med masonit och andra tillverkades av massiva limträskivor där kanterna frästes ur med överhandsfräs för att få den rätta profilen och med infällda träföljare för att inte slå sig. På avstånd går de olika varianterna inte att skilja åt, men knackar man på dem kan man såklart höra att masonitluckorna är mer skallriga.

Vad gäller målning gjordes ett avsteg från »traditionell« byggnadsvård och ägarna målade istället med oljebaserad alkydfärg. Skälet till det var att få ner torktiderna och få köket färdigt, eftersom man under byggtiden stod helt utan kök. Förutom de starka lukterna av lösningsmedel en period blev resultatet jättebra. De gula skåpsluckorna fick en mer dämpad gulbeige färgställning och stommarna målades ljusgrå.

Detaljerna gör upplevelsen

Eftersom köket skulle förmedla en karaktär av 1950-tal valdes detaljer med omsorg. Till skåpluckorna användes snabellås och alla lådor fick behålla de ursprungliga plåthandtagen. Snabellåsen köptes begagnade, men de finns att få tag på i välsorterade byggnadsvårdsbutiker. Gångjärnen är från standardsortiment, stapelgångjärn för överfalsade luckor. Till bänkskiva ville man ha en klassisk Perstorp men moderna bänkskivor är ganska tjocka och har en färdiglimmad framkant, även de nytillverkade perstorpsskivorna. Äldre bänkskivor var tunnare. Som tur var fanns perstorpsskivan även i det tunnare måttet, men då utan kant. För att det skulle kännas tidstypiskt tillverkades därför egna lister av ek som skruvades fast med spårskruv i framkant. Belysning var också en svår fråga, moderna lysrör är sällan roliga. Till slut blev det klassiska Bernadotte-lampetter över köksbänken och en enkel globlampa över diskbänken. Tillsammans med belysning i tak och över matbord blev det absolut ett fullgott belysningsresultat.

»Väggarna i huset är genomgående pappspända, men för att få ett bra underlag att kakla mot valde familjen att gipsa väggarna bakom köksskåpen.«

Den mest moderna anpassningen gjordes i skafferiet, där de fasta trähyllorna ersattes med trådbackar på hjulskenor, för att lätt komma åt alla matvaror längst in.

Väggarna i huset är genomgående pappspända, men för att få ett bra underlag att kakla mot valde familjen att gipsa väggarna bakom köksskåpen. Som kakel valdes klassiskt vitt, enkelt kakel 15 x 15 cm, som sattes i två rader över köksbänkarna. Förr var man mer sparsam med kakel än vad man är idag, i kök från sekelskiftet satt det oftast bara kakel runt själva spisen, medan vi idag gärna kaklar hela väggar. Idag är det svårt att få tag på kakel med rundade, glaserade kanter för att få snygga avslutningar i ytterkant, en finess som var vanlig i kök från 1900-talets mitt. Vill man ha det får man sätta sitt hopp till att hitta ett restlager på begagnatmarknaden.

Nygammal eldstad

Från början var det vedspis i köket, och det ville familjen ha tillbaka både för trivsel och uppvärmning. Rökkanalerna bedömdes som funktionella genom provtryckning, så det skulle inte vara något problem. Vedspisen köptes begagnad och den behövde bara kompletteras med lite lera runt ugnen så var den i fullgott skick. En murare satte in spisen på en klack murad av tegel, som putsades och målades med vit limfärg. Avställningsytan kläddes med svart, matt kakel 7,5 x 7,5 centimeter. Av tradition skulle nog även den ytan varit putsad, men det kändes för opraktiskt. En yta av väggen bakom spisen kläddes med vitt liggande kakel med fasade kanter, som var vanligt då huset var nybyggt 1916. För att få rätt känsla bör man se till att få kakel med ganska kraftig fas, det finns även enklare kakel med svag fasning som inte alls ger samma känsla. En spiskåpa i plåt specialbeställdes från en lokal plåtfirma och den skall så småningom målas i samma kulör som bakomliggande vägg. Den lilla vedspishörnan med sin 1910-talskaraktär blev därmed ett avsteg från kökets övriga 1950-talsinredning.

Blå vitvara

Äldre tiders matlagning på vedspis, kylförvaring i isskåp och handdisk i diskbalja känns knappast aktuellt för en modern familj, hur stort än byggnadsvårdsintresset är. Med funktionalismen kom ju elspisen och små kylskåp med ännu mindre frysfack var inte ovanligt i masonitkök som detta. Diskmaskiner blev inte vanligt förrän senare. I dag finns ett minimalt utbud av vitvaror i funkisstil, men för detta fall kändes det inte angeläget med någon stilimitation. Istället köptes en helt vanlig vit kyl/frys och dito diskmaskin, samt – för skojs skull – en blå, modern spis. Vill man däremot dölja moderna installationer kan man använda inbyggnadskyl-, frys- och diskmaskin som ställs i ett skåp och förses med vilken typ av lucka man vill. I framtiden kommer det att bli ett tidstypiskt avtryck från 2000-talets byggnadsvård.

Parkettgolv i kök?

Sist men inte minst behövde familjen fundera över golvet. På hela bottenvåningen låg ett fint parkettgolv från 1950-talets ombyggnad, men frågan var om man kunde ha ett parkettgolv i ett kök. Hur svårskött skulle det vara? Skulle det bli fult och fläckigt av spill och vatten? Skulle det oljas eller lackas? Eller skulle man av praktiska skäl täcka det med linoleummatta? Kanske skulle man lägga in ett lättskött klinkergolv? Nej, det kändes verkligen inte lockande, varken att täcka över parketten eller att lägga ett hårt stengolv där allt som tappas går i kras och som barnen skulle slå ut tänderna mot när de ramlade. Parkettgolvet fick bli kvar och oljades och med facit i hand funkar det bra. Snyggt är det också! Och med en oljning varje år till jul håller det sig bra. Repor som uppkommit »läker« av oljan och golvet blir som nytt..

Att bygga hemtrevnad

Nu har köket använts en tid och det fungerar utmärkt för familjens behov. Ytorna är optimalt anpassade efter rummet. Köksinredningen är gedigen och materialen tål tidens repande tand utan att slitas fult. Köket är inte »stilrestaurerat « utan innehåller smakbitar från hela husets historia. Lister, foder, pärlsponttaket och vedspishörnan påminner om husets ursprung från 1916. En tapet med mönster från 1930-talet börjar nosa på funktionalismen. Köksskåpen och det bevarade parkettgolvet är delar från 1950-talet. Vår tids tekniska tillägg som spis med induktionshäll, diskhons engreppsblandare och diskmaskin med snabbprogram, förenklar vardagsbestyren. Sammantaget har det blivit ett hemtrevligt kök, som både familjen och – förhoppningsvis – även huset trivs med.

Köket ligger i en villa som byggdes 1916 som tvåfamiljshus. Från början rymdes två lägenheter om vardera två rum och kök, men omkring 1950 gjordes en genomgående renovering och huset gjordes om till enfamiljshus. De ursprungliga köken var enkelt utrustade med vedspis, vedlår, skafferi, låga diskbänkar med marmorskivor och rinnande kallvatten. I samband med ombyggnaden valde man att behålla köket på övervåningen och renovera det till ett för tiden toppmodernt kök med platsbyggda köksskåp, elektrisk spis, kylskåp och diskmaskin. Köket på bottenvåningen revs ut och gjordes om till bostadsrum. De ursprungliga diskbänkarna med marmorskiva hamnade i källaren och har under senare tid tagits i bruk i tvättstugan.

Att flytta ett kök

När huset togs över 2003 ville den nya familjen gärna behålla det fina 1950-talsköket, men det var opraktiskt att ha det på övervåningen ochsläpa alla matkassar dit upp. Istället började familjen fundera på hur det skulle fungera att ha köket där nere igen, med direktutgång till trädgården och i anslutning till vardagsrummet. Det kändes mer naturligt att ha sällskapsrummen nere och alla sovrum på övervåningen. Samtidigt ville man behålla det fina 50-talsköket, som fanns på övervåningen. Efter lite funderande bestämde sig familjen för att flytta ner köket och återanvända köksskåpen och komplettera med nya där det behövdes.

Rummet på bottenvåningen, dit köket skulle flytta, ritades upp för att få en bild av hur långt de befintliga skåpen skulle räcka och hur mycket man skulle behöva komplettera med nya skåp. Det var också ett bra sätt att tänka igenom hur det nya köket skulle planeras för att på bästa sätt utnyttja rummet det skulle stå i. Efter lite rådgörande med en arkitekt för att få bra idéer gjordes ritningar av hur det nya köket skulle se ut, både plan- och perspektivritningar av rummet samt konstruktionsritningar av de nya köksskåpen. Bra ritningar är en förutsättning för att få ett välplanerat kök och skåpstommar av rätt mått.

Skåpstommarna på övervåningen lossades varsamt och bars ner till det nya köket. De nya, kompletterande skåpstommarna byggde ägarna efter de ritningar som upprättats, men har man inte möjlighet till det finns det flera snickerier som specialiserat sig på platsbyggda kök och kan hjälpa till att bygga. Stommarna byggdes av massivt limträ med infrästa hyllplan. Skåpdörrarna gjordes på två olika sätt, för att testa. Några byggdes på traditionellt sätt av en träram klädd med masonit och andra tillverkades av massiva limträskivor där kanterna frästes ur med överhandsfräs för att få den rätta profilen och med infällda träföljare för att inte slå sig. På avstånd går de olika varianterna inte att skilja åt, men knackar man på dem kan man såklart höra att masonitluckorna är mer skallriga.

Vad gäller målning gjordes ett avsteg från »traditionell« byggnadsvård och ägarna målade istället med oljebaserad alkydfärg. Skälet till det var att få ner torktiderna och få köket färdigt, eftersom man under byggtiden stod helt utan kök. Förutom de starka lukterna av lösningsmedel en period blev resultatet jättebra. De gula skåpsluckorna fick en mer dämpad gulbeige färgställning och stommarna målades ljusgrå.

Detaljerna gör upplevelsen

Eftersom köket skulle förmedla en karaktär av 1950-tal valdes detaljer med omsorg. Till skåpluckorna användes snabellås och alla lådor fick behålla de ursprungliga plåthandtagen. Snabellåsen köptes begagnade, men de finns att få tag på i välsorterade byggnadsvårdsbutiker. Gångjärnen är från standardsortiment, stapelgångjärn för överfalsade luckor. Till bänkskiva ville man ha en klassisk Perstorp men moderna bänkskivor är ganska tjocka och har en färdiglimmad framkant, även de nytillverkade perstorpsskivorna. Äldre bänkskivor var tunnare. Som tur var fanns perstorpsskivan även i det tunnare måttet, men då utan kant. För att det skulle kännas tidstypiskt tillverkades därför egna lister av ek som skruvades fast med spårskruv i framkant. Belysning var också en svår fråga, moderna lysrör är sällan roliga. Till slut blev det klassiska Bernadotte-lampetter över köksbänken och en enkel globlampa över diskbänken. Tillsammans med belysning i tak och över matbord blev det absolut ett fullgott belysningsresultat.

»Väggarna i huset är genomgående pappspända, men för att få ett bra underlag att kakla mot valde familjen att gipsa väggarna bakom köksskåpen.«

Den mest moderna anpassningen gjordes i skafferiet, där de fasta trähyllorna ersattes med trådbackar på hjulskenor, för att lätt komma åt alla matvaror längst in.

Väggarna i huset är genomgående pappspända, men för att få ett bra underlag att kakla mot valde familjen att gipsa väggarna bakom köksskåpen. Som kakel valdes klassiskt vitt, enkelt kakel 15 x 15 cm, som sattes i två rader över köksbänkarna. Förr var man mer sparsam med kakel än vad man är idag, i kök från sekelskiftet satt det oftast bara kakel runt själva spisen, medan vi idag gärna kaklar hela väggar. Idag är det svårt att få tag på kakel med rundade, glaserade kanter för att få snygga avslutningar i ytterkant, en finess som var vanlig i kök från 1900-talets mitt. Vill man ha det får man sätta sitt hopp till att hitta ett restlager på begagnatmarknaden.

Nygammal eldstad

Från början var det vedspis i köket, och det ville familjen ha tillbaka både för trivsel och uppvärmning. Rökkanalerna bedömdes som funktionella genom provtryckning, så det skulle inte vara något problem. Vedspisen köptes begagnad och den behövde bara kompletteras med lite lera runt ugnen så var den i fullgott skick. En murare satte in spisen på en klack murad av tegel, som putsades och målades med vit limfärg. Avställningsytan kläddes med svart, matt kakel 7,5 x 7,5 centimeter. Av tradition skulle nog även den ytan varit putsad, men det kändes för opraktiskt. En yta av väggen bakom spisen kläddes med vitt liggande kakel med fasade kanter, som var vanligt då huset var nybyggt 1916. För att få rätt känsla bör man se till att få kakel med ganska kraftig fas, det finns även enklare kakel med svag fasning som inte alls ger samma känsla. En spiskåpa i plåt specialbeställdes från en lokal plåtfirma och den skall så småningom målas i samma kulör som bakomliggande vägg. Den lilla vedspishörnan med sin 1910-talskaraktär blev därmed ett avsteg från kökets övriga 1950-talsinredning.

Blå vitvara

Äldre tiders matlagning på vedspis, kylförvaring i isskåp och handdisk i diskbalja känns knappast aktuellt för en modern familj, hur stort än byggnadsvårdsintresset är. Med funktionalismen kom ju elspisen och små kylskåp med ännu mindre frysfack var inte ovanligt i masonitkök som detta. Diskmaskiner blev inte vanligt förrän senare. I dag finns ett minimalt utbud av vitvaror i funkisstil, men för detta fall kändes det inte angeläget med någon stilimitation. Istället köptes en helt vanlig vit kyl/frys och dito diskmaskin, samt – för skojs skull – en blå, modern spis. Vill man däremot dölja moderna installationer kan man använda inbyggnadskyl-, frys- och diskmaskin som ställs i ett skåp och förses med vilken typ av lucka man vill. I framtiden kommer det att bli ett tidstypiskt avtryck från 2000-talets byggnadsvård.

Parkettgolv i kök?

Sist men inte minst behövde familjen fundera över golvet. På hela bottenvåningen låg ett fint parkettgolv från 1950-talets ombyggnad, men frågan var om man kunde ha ett parkettgolv i ett kök. Hur svårskött skulle det vara? Skulle det bli fult och fläckigt av spill och vatten? Skulle det oljas eller lackas? Eller skulle man av praktiska skäl täcka det med linoleummatta? Kanske skulle man lägga in ett lättskött klinkergolv? Nej, det kändes verkligen inte lockande, varken att täcka över parketten eller att lägga ett hårt stengolv där allt som tappas går i kras och som barnen skulle slå ut tänderna mot när de ramlade. Parkettgolvet fick bli kvar och oljades och med facit i hand funkar det bra. Snyggt är det också! Och med en oljning varje år till jul håller det sig bra. Repor som uppkommit »läker« av oljan och golvet blir som nytt..

Att bygga hemtrevnad

Nu har köket använts en tid och det fungerar utmärkt för familjens behov. Ytorna är optimalt anpassade efter rummet. Köksinredningen är gedigen och materialen tål tidens repande tand utan att slitas fult. Köket är inte »stilrestaurerat « utan innehåller smakbitar från hela husets historia. Lister, foder, pärlsponttaket och vedspishörnan påminner om husets ursprung från 1916. En tapet med mönster från 1930-talet börjar nosa på funktionalismen. Köksskåpen och det bevarade parkettgolvet är delar från 1950-talet. Vår tids tekniska tillägg som spis med induktionshäll, diskhons engreppsblandare och diskmaskin med snabbprogram, förenklar vardagsbestyren. Sammantaget har det blivit ett hemtrevligt kök, som både familjen och – förhoppningsvis – även huset trivs med.

Erika Åberg, Elsa Röing

Erika Åberg är byggnadsantikvarier på Länsmuseet Gävleborg. Elsa Röing är kommunantikvarie i Falun.

erika.aberg@xlm.se.elsa.roing@falun.se