Knivsta stationshus är ett exempel på ett gott omhändertagande av en byggnad som inte längre behövs för sitt ursprungliga ändamål. Restaureringen har genomförts utan bidrag och stöd från länsstyrelsen eller kommunen och har således skett helt med privata medel och stora ideella insatser.

År 2009 inköptes stationshuset, i dåligt skick efter nära 30 års eftersatt underhåll, av Simon Vikström som är nuvarande ägare. Han samt arkitekten och konsthistorikern Henrik Sandevärn, sedermera länsombud för Byggnadsvårdsföreningen, beslutade att få till stånd en restaurering med ideellt stöd av Knivsta hembygdsgille.

Ett av de äldsta stationshusen

Norra stambanan byggdes ut förbi Knivsta 1866 och stationshuset stod klart 1865. Byggnaden, en typhusmodell för stationer kallad Habomodellen, ritades av SJ:s chefsarkitekt Adolf W. Edelsvärd. Det är ett av de äldsta och bäst bevarade stationshusen i landet från denna tid. Det är, förutom Tenhults stationshus, det enda exemplet på Habomodellen som finns kvar idag.

Huset i Knivsta står på ursprunglig plats som del av en helhetsmiljö med bevarad järnvägspark och banvaktsstuga. Den nuvarande ägarfamiljen har bosatt sig i den gamla tjänstebostaden på övervåningen i stationshuset. Familjen driver ett mikrobryggeri och har etablerat en medlemspub med egna ölsorter i väntsalen.

Stationshuset i Knivsta är uppfört i massivt bilat timmer. Karaktäristiska arkitektoniska drag är gavelfrontonerna, den liggande och stående träpanelen i bottenvåning respektive övervåning, indelningen av fasaderna med listverk och de stora takutsprången med figursågade takstolstassar. Även i interiören är byggnaden välbevarad med i huvudsak ursprunglig planlösning samt inredningar från både 1800- och 1900-talen bland annat lucka för bagageinlämning, väggfasta bänkar, väggpaneler, väggur och 1950-talets utropshögtalare.

Byggnadsvårdsläger

Henrik Sandevärn inledde projektet med att ta fram ett omfattande program för fasadrestaureringen och inhämtade ett godkännande av programmet från Trafikverkets museer. De praktiska arbetena för att återställa stationshuset fick en rivstart 2015 genom att han tog initiativ till ett byggnadsvårdsläger i Byggnadsvårdsföreningens regi för åtta lägerdeltagare. Henrik ledde arbetena på lägret tillsammans med målarmästare Kurt Fredriksson som också handledde på plats.

Restaureringen av Knivsta stationshus har skett med hög kompetens och varsam hand. Henrik anser att varje gammal byggnad ska bedömas helt utifrån dess unika förutsättningar och vårdas respektfullt med samma materialtyp och hantverk som när den kom till. I samverkan med skickliga och erfarna hantverkare konstaterades att olika delar av fasaderna krävde olika behandlingar beroende på skick. Åtgärder som krävdes för att sätta fönstren i stånd förtecknades för varje fönster i journaler.

I ett svåråtkomligt hörn på fasaden fanns alla tidigare färglager bevarade under den senaste gråblå färgen. Konservatorn på Livrustkammaren hjälpte till med mikroskopisk färganalys. Det visade sig att de tre första färglagren, alla i guldockra, kom till på 1800-talet. Utifrån analysen tolkades sedan färgkoden.

Omfattande målningsarbete

Henrik betonar vikten av ett noggrant underarbete samtidigt som man inte får gå för hårt fram. Han berättar att fasaderna handskrapades varvid hårt fastsittande färg fick sitta kvar. Därefter vidtog slipning och borstning. Större sprickor i träet kittades med linoljekitt. Därefter ströks alla fasader med halvolja (kokt linolja och balsamterpentin) vått-i-vått med första lagret linoljefärg. Efter torkning ströks fasaderna med det andra lagret linoljefärg. Nyansen enligt koden spetsades något för att ge längre hållbarhet på grund av nedsmutsningen från tågtrafiken. Fönsterfoder och dekorationslister målades i engelskt rött, likaså enligt originalfärgsättningen.

I väntsalen utfördes 2016 en konservering av väggarnas fernissade bröstpanel enligt instruktion av konservator Per Mattsson, Gävle. Som kronan på verket har en kopia av den gamla stationsskylten uppsatts på ursprunglig plats. Den tre meter långa skylten har Henrik tillverkat med traditionella hantverksmetoder med ramverk och målad patinerad linneduk på träpannå, med fotografier från 1904 som förlaga. Efter det att byggnadsvårdslägret avslutats har Henrik under följande år slutfört arbetena, bland annat den tidskrävande ommålningen. Henrik har ägnat många hundra arbetstimmar åt projektet och använt 30 liter guldockra och 7 liter engelskt röd linoljefärg.

Strålande insats med gott resultat

Henrik har gjort en enastående ideell insats för att för framtiden bevara ett värdefullt kulturarv som är en viktig symbol för järnvägens och ortens historia. Många ortsbor som sett Henriks tålmodiga arbete har uttryckt sin uppskattning med glada tillrop. Henrik konstaterar att myndigheterna inte tar tillräckligt ansvar för vårt gemensamma byggda kulturarv och att det måste bli en ändring där samhället tar ett större och tydligare ansvar.

Kristina Berglund, Vice ordförande, kristina.berglund@byggnadsvard.se

Artikeln publicerades ursprungligen i magasinet Byggnadskultur nr 2, 2019.

---

TRAFIKVERKETS AVVECKLINGSPROJEKT

Trafikverket har drivit ett avvecklingsprojekt med avsikt att göra sig av med alla byggnader som inte är till nytta för den Trafikverkets verksamhet – det är över 1100 byggnader. Bakgrunden är ett regeringsbeslut om att staten ska avyttra byggnader som inte behövs för järnvägstrafiken. Avvecklingsarbetet påbörjades 2003 och skulle varit slutfört vid årsskiftet 2013-2014, men idag finns det 30 byggnader kvar i Trafikverkets ägo som inte har fått någon lösning, varav Stationshuset i Öxnered är en. Under avvecklingsarbetet har över 700 byggnader knutna till järnvägen över hela landet rivits eller eldats upp, alltifrån små bodar och jordkällare till stationshus och stora godsmagasin. Ca 350 byggnader har sålts och fått ny användning och fyra överloppsbyggnader är kvar i Trafikverkets regi och har fått skydd. 29 mars 2018 klassade regeringen dem som statliga byggnadsminnen. Det är Ornäs, Landeryds och Fåglaviks stationer samt banvaktsstugan i Pessinajokk. Idag förvaltar inte Trafiktverket alla stationmiljöer. Jernhusen AB har övertagit förvaltningen av en betydande andel. Idag har 44 stationsbyggnader ett bevarandeskydd som byggnadsminne eller statligt byggnadsminne. Av dessa förvaltas 11 av Trafikverket, fyra tillkom i samband med avvecklingsprojektet och de andra sju är kringbyggnader såsom perrongtak i Avesta och Hudiksvall, lokstall i Kristianstad, vattentorn i Södertälje och Jukkasjärvi samt ställverk i Uppsala. I Sverige är 33 stationsbyggnader skyddade som byggnadsminne, varav 20 blev det 2001 då Jernhusen övertog förvaltningen. Detta gäller kända stationsbyggnader såsom Stockholms Central, Göteborgs Central och Malmö Centralstation men också mindre stationshus såsom Eslöv, Flen och Vännäs.