Ren kalk kan vara allt annat än ren. Men orenheterna förbättrar ibland kalken, så att den får hydrauliska egenskaper, dvs. hårdnar och binder under inverkan av vatten.
Denna korta artikel är i gott sällskap. Det har nämligen skrivits en hel del om kalk för byggnadsändamål under gångna årtusenden. Det kan ha att göra med att kalk använts till så olika ändamål. Den utvinns ur kalksten eller marmor av skilda slag. Föroreningar i den färdiga kalken ger olika egenskaper, ofta positiva.
Detta har man tidigt förstått. Säkert har det lockat till att också tillsätta främmande ämnen för att prova att förbättra kalkens bindförmåga eller påskynda kalkbrukets hårdnande. Den romerske historikern Plinius beskriver i sin Historia Naturalis hur kalk till bruk för våta utrymmen erhålls: Den brända kalken släcks i vin(!) varefter den bankas ihop med svinister och fikon. Kalken får extrem vidhäftning och blir med tiden hårdare än sten. Plinius rekommenderar förbehandling av underlaget med olivolja. Nu skall vi inte tro att detta var hans eget recept. Han beskriver endast hur egypterna beredde denna typ av kalkfärg för bemålning av pyramidernas kalkstensbeklädnad.
Hydraulisk
Intressant, eller hur?
Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.
Intressant, eller hur?
Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.
