Det äldsta kända taktäckningsmaterialet på våra kyrkor är kyrkspån. Vi vet att taken tjärades, men inte så mycket om vilka metoder som användes. Svenska kyrkan med sitt stora fastighetsbestånd har möjlighet att bidra till ny kunskap genom att upplåta kyrktak till fullskaliga, långsiktiga försök med tjära. Christina Persson beskriver bakgrunden och pågående forskning.

De senaste årens initiativ att sammanställa den kunskap som finns om tjära i de nordiska länderna, och att med utgångspunkt i detta fortsätta kunskapsuppbyggnaden, har lett till flera pågående insatser. Bland annat testas olika metoder att stryka tjära.

Syftet med att tjära

Norsk forskning har visat att tjärstrykningens viktigaste syfte är att bilda en skyddande film ovanpå träytan.

Tjäran skyddar inte genom att tränga in och impregnera virket. Nej, tjäran bildar ett offerskikt som skyddar träet från nedbrytning solens UV-strålning orsakar och från urlakning av träets naturliga hartser.

Tjäran har samtidigt goda vattenavvisande egenskaper. Slutsatserna styrks av de många bevarade träfasaderna med gamla, tjocka lager av tjära som inte tagit skada av tjärans tjocklek. På takytor är de tjocka lagren betydligt mindre frekventa vilket beror på det mer utsatta läget som påverkar tjärans vittring. Den metod som under modern tid har varit förhärskande på tak i Sverige är att använda en fin, ljus tjära som tränger in i underlaget.

En kombination av metoder

Den pågående kunskapsuppbyggnaden visar att det verkar finnas många olika sätt att uppnå ett tjockare tjärlager och med stor sannolikhet har kombinationer av metoder historiskt använts. De tester som har utförts i modern tid visar på detta och det gör även äldre skrifter om tjära.

Det har till exempel visat sig att det kan finnas en poäng med att använda en tunn, ljus tjära som en sorts grundning för att få kommande lager att fästa bättre. I dagsläget är dock antalet utförda tester alldeles för få för att dra självklara slutsatser. Vi vet inte i detalj vilka framgångsfaktorer som är de viktigaste, men det går att sätta upp några kriterier som kan vara av betydelse.

Hur får man ett tjockare tjärlager?

Den norska forskningen visar bland annat att tillverkningsmetoden för framställning av tjära har betydelse för möjligheten att uppnå ett tjockare lager.

Försök visade att den dalbrända furutjäran gjord i tjärdalar hade egenskaper som var positiva när jämförelser gjordes med ugnsbränd tjära i laborationer med målet att uppnå ett tjockare skikt. Det beror på att den dalbrända tjäran har ett högre hartsinnehåll, vilket i sin tur beror på att tillverkningsmetoden förutsätter att kådrik furu med ett högt hartsinnehåll används som råvara vid dalbränningen.

Om det är möjligt att styra ugnsbränningen av tjära så att likadana egenskaper uppnås är hittills inte vidare undersökt, men genomförandet av sådana försök diskuteras.

Beredningen av tjäran innan applicering har också stor betydelse. Om tjäran kokades vid hög temperatur en längre stund, så kallad inkokning, ökade tjärans förmåga att bilda ett tjockare skikt.

Andra sätt att uppnå ett skikt, som inte testades i det norska forskningsarbetet men som diskuterades där, är att blanda kol i tjäran, att blanda i pigment som järnoxid eller kimrök, att koka tjäran i en kopparkittel, samt att applicera flera lager med korta intervaller. På senare år har man vid flera tjärstrykningar i Norge blandat kol, och även sand, i tjäran.

I olika källmaterial och genom ett antal laboratorieanalyser av gammal tjära kan det konstateras att dessa metoder säkerligen har kombinerats, men det är också möjligt att de använts var för sig. Många fler metoder har förekommit, vilket bland annat återfunna recept från 1700-talet visar på.

Tester av tjärstrykningsmetoder

Det finns fler vägar att gå för att fortsätta kunskapsuppbyggnaden. Den norska forskningen är bara en början och det finns väldigt mycket kvar att undersöka. Svenska kyrkan har genom sitt omfattande fastighetsinnehav av kyrkor och klockstaplar en stor möjlighet att bidra till kunskapsuppbyggnaden och att på sikt förbättra tjärningarnas kvalitet och livslängd. Långsiktiga, fullskaliga tester kan göras där olika tjärstrykningsmetoder prövas.

Med tanke på den knappa tillgången på dalbränd tjära, så är tester med ugnsbränd tjära i hög grad relevanta att genomföra, men det är också viktigt att göra tester med dalbränd tjära för att få tillförlitliga resultat. Det viktigaste kriteriet för att analyser och slutsatser ska kunna dras utifrån fullskaliga tester är att den metod som används noggrant dokumenteras och att resultaten löpande följs upp.

Dokumentation

Ett viktigt moment i kunskapsuppbyggnaden är att kontrollera och dokumentera alla tjärstrykningar som görs. Det finns ofta knapphändiga uppgifter om vilken tjära som användes, hur den värmdes upp, applicerades och vilken väderlek det var vid tjärningen. Här har varje församling en uppgift. En egenkontrollblankett har tagits fram av Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet som kan användas av entreprenörerna på församlingens begäran.

Det pågår redan i några stift och pastorat initiativ och försök med att stryka tjära på alternativa sätt. Den församling som är intresserad av detta rekommenderas att ta kontakt med Hantverkslaboratoriets kyrkokoordinator eller stiftets antikvarie för rådgivning.

Christina Persson, kulturarvshandläggare på Svenskakyrkan, christina.persson@svenskakyrkan.se

---

TIPS OCH LÄNKAR:

Hantverkslaboratoriet

Läs mer i kunskapssammanställningen Tjära på trätak av Arja Källbom

Ing-Marie Egenbergs avhandling: Tarring Maintenance of Norwegian Medieval Stave Churches. Characterisation of pine tar during kiln-production, experimental coating procedures and weathering (2003)

Riksantikvarieämbetets Vårda väl-blad Trätjära: Framställning, kvalitetsskillnader och egenskaper, samt Trätjära, bedömning av kvalitet