Under några decennier byggdes våra järnvägar med tillhörande stationshus, magasin och banvaktsstugor. Hur dessa utformades längs järnvägarna i Kronoberg, som här beskrivs, har tydliga paralleller i andra landsändar. Men vad händer med husen nu och hur skall det gå i framtiden?

Den första oktober 1863 invigdes den 32 kilometer långa bansträckan Liatorp-Alvesta på Södra stambanan. Samma datum 1999 reser jag denna sträcka, det tar knappt tio minuter. Det märks också annars att 136 år är en ansenlig ålder i järnvägssammanhang: inte mycket finns kvar från invigningsåret, mer än själva kontinuiteten av järnvägstrafiken förstås. Från tågfönstret skymtar jag sekundsnabbt några stationer som vuxit till samhällen: Liatorp, Eneryda, Vislanda. Tåget rusar förbi; det var länge sedan en stins vinkade av ett tåg här. Väntetid har blivit dåtid. Men det är också något annat – stationshusen i Liatorp och Vislanda är, tycks det mig, på pricken lika. Och de verkar vara byggda på 1950-talet, alltså långt efter järnvägens