1800-talets vedspis i gjutjärn var en lika stor revolution för våra bostäder som 1700-talets förbättrade kakelugn.

Fortfarande på 1800-talet var matlagningen hopplöst oekonomisk med en alltför hög vedkonsumtion i förhållande till utnyttjad energimängd. Ett stort tekniskt framsteg togs förvisso 1767 när Carl Johan Cronstedt och Fabian Wrede konstruerade den bränslesnåla kakelugnen för uppvärmning av bostäderna. Men maten tillagades fortfarande i trefotsgrytor i den öppna härden där elden visserligen gav både ljus och värme – men samtidigt krävde stora mängder bränsle. Det är i detta perspektiv man skall förstå teknikernas drivkraft att konstruera en effektiv köksspis. Det skedde under 1800-talet.

Gjutjärn

En förutsättning för att lyckas var gjutjärnsteknikens genombrott som skedde i mitten av 1800-talet – resultatet av de effektiva masugnarna som nu kunde smälta tackjärn i allt hastigare produktion. Gjutjärn är ett extremt formbart material som användes till oerhört många produkter – allt från jordbruksredskap och motorer till vedspisar och kaminer.

Priskuranterna från slutet av 1800-talet uppvisar ett häpnadsväckande stort utbud från varje gjuteri. Gör gärna ett studiebesök på Folkrörelsernas arkiv i Norrahammar