Isoleringen klarar eld men inte vatten

Organisk lösull kan vara ett bra isoleringsmaterial – om tillverkaren väljer rätt brandhämmande tillsatser. Vad som är bra och dåligt förklarar Leif Berggren i den här artikeln.

Bryggstuga vid Sala silvergruva, restaurerad 1993 då vinds- och golvbjälklag isolerades med cellulosafiber. Fotograf/Illustratör: Leif Berggren

Organisk lösull tillverkas antingen av nya träfibrer eller av returpapper. Det är i båda fallen fråga om cellulosa, alltså på sätt och vis en återgång till det material som dominerat som värmeisoleringsmaterial under många hundra år. Tillverkarna hävdar att den är jämförlig med den traditionella sågspånsisoleringen. Man har också sagt att man kan göra konstruktioner på traditionellt sätt integrerat i den moderna produktionen. Detta får väl sägas vara en sanning med modifikation, vilket vi dock ej skall avhandla närmare här.

Mineralull eller organisk lösull

Att organisk lösull är en bra produkt är oomtvistligt. På många sätt är den bättre än mineralull. Organisk lösull har högre densitet än mineralull, vilket medför att inverkan av konvektion reduceras och att den blir mer värmetrög än mineralullen. Fuktvandringsegenskaperna påminner om de för sågspån och någon så kallad ångspärr är därför inte nödvändig, utan endast vindtätning.

Vissa av de här egenskaperna tilltalar byggnadsvårdsprojektörer och antikvarier, som

Intressant, eller hur?

Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.

Inget/Glömt lösenord?
keyboard_arrow_up