fbpx

Innan plastförpackningarna kom

Maskinerna har tystnat och drivremmarna står still. Men all utrustning finns kvar och ägaren Paul Paulsson kan fortfarande visa hur en kagge blir till. Följ med Barbrooch Olle Claesson på upptäcksfärd i Gisselfors kaggfabrik.

Vid Häggån i Ovikens socken i Bergs kommun ligger Gisselfors kagg­fabrik, en träbyggnad i två våningar med stora fönster. En del av byggnaden var ursprungligen en kvarn och delar från den tiden finns på övervåningen. I bottenvåningen finns sågverket.

Lastning 1932. Under fabrikens storhetstid på 1930–1950-talen, var det som mest 14 personer anställda och man tillverkade i snitt 800 träkaggar per dag. FOTO: PRIVAT

Fler kaggfabriker

I Jämtland fanns under 1900 talet fyra kaggfabriker. En av dessa var Gisselfors kagg­fabrik, som också är den enda som finns bevarad i ursprungligt skick. Verksamheten drevs fram till 1962, sedan konkurrerades man snabbt ut av plastens intåg. I Sverige är Gisselfors kaggfabrik den enda som kan väckas till liv och fortfarande skapa en kagge.

Ett snillrikt maskineri

Det här är en unik miljö, säger Paul. FOTO: PRIVAT

Ägaren Paul Anders Paulsson har friserat upp farfars maskinpark från 1905 och kan för skojs skull visa tillverkning av en kagge, inte för förtjänst utan för att kulturarvet ska bevaras.

Miljön är fantastisk, i taket löper remdriften längs hela rummet. Från axel och rem i ett rum, till andra axlar och drivremmar och ut till maskiner som har till uppgift att hyvla, forma träämnen till stavar och fräsa ur spår i bottenplattan. Bandsågen är från 1897, stavhyvel, svarv och fräs tio år yngre.

Det är snillrikt konstruerat och väl fungerande, där en 11 hästars elmotor placerad i yttre verkstadsrummet driver hela fabriken. Manuellt sätts bottenstycke och stavar ihop med en draglina om kaggen för att sedan kunna omslutas med fyra järnbandsringar.

– Det här är väldigt enkelt att göra, säger Paul med ett leende.
Sedan fabriken lades ner har snickerierna använts sporadiskt och maskinerna producerar nu en omgång småkagga rettonårige barnbarnets regi. Den gamla miljön lockar till sig nyfikna, och idag fungerar den som museum av det mer informella slaget, där ägaren öppnar för förbokade grupper.

Start och utveckling

Det var Pauls farfar bonden Paulus Persson som i början av 1900-talet köpte en fastighet vid Gisselforsen och startade ett snickeri. Där tillverkades bland annat inredningen till Ovikens nya kyrka som stod färdig 1905.

På gården tillverkades även kaggar, ett hantverk som var knutet till hushållets behov. Efter en resa till Norge, där Paulus Persson studerade maskinell tillverkning av kaggar och tunnor, tillverkade han maskiner för den egna fabriken och den hantverksmässiga kaggtillverkningen utvecklades under 1910-talet till industriell produktion.

Fabriken hade sin största produktion under 1930–1950-talet. Som flest var 14 personer anställda vid fabriken och det var aldrig svårt att få tag på arbetskraft. Arbetet gick som mest i dubbla skift med 800 kaggar i snitt per dag från fabriken vid Häggån. Gisselfors kaggar användes för att förvara hjortron från Pajala, strömming från Hälsinge kusten, sill från västkusten och äppelmos från Småland. Under krigsåren var KF en storkund som använde kaggar för distribution av bakmassa för brödbakning. Men de flesta köparna var ändå handlarna i Storsjöbygden.

Vårt besök på kaggfabriken

Jag hade i min ägo en gammal ektunna som behövde sättas ihop igen. Tunnan var min och min brors badbalja som barn. Frågan var vem som kunde ordna detta i Jämtland? Olle erinrade sig att han hade läst en artikel om Gisselfors kaggfabrik i Bergs kommun, och vi tog kontakt med ägaren Paul Paulsson. Han visade sig vara en generös personlighet, villig att både hjälpa mig och att visa fabriken för Olle som har lång erfarenhet av äldre byggnader. Vid första anblicken såg vi en stor byggnad i behov av åtgärder på grund, stom me, tak och fönster för att inte byggnaden ska förstöras totalt.

Paul mötte oss och berättade om fabrikens historia och det stora behovet av kaggar för transport av hjortron. Ovikens fjälltrakter består av stora myrar med god skörd av hjortron, under gynnsamma väderförhållanden, med varm försommar som skapar bra pollinering och utan frostnätter, ger sommaren bra bärtillgång. Kaggar för förvaring av fisk samt mejeriprodukter var också viktigt. Efter användning så slogs översta järnbandet på kaggen bort och locket togs av. Där­efter kunde kärlet diskas och återanvändes.

I den så kallade krösmaskinen krösas (det vill säga att det görs en skåra) och fasas kaggens insida för att passa botten och lock. FOTO: PRIVAT

Tillverkning av en kagge

Paul slår igång maskineriet och strax dånar det av remdrift. Vi blir visade på en maskin som formar stavar så att spånet yr. Stavarna sätts mot bottenplattan, därefter dras de ihop mot bottenplatta med en wire, järnband läggs över tunnan, och kaggen är klar.

– Vi tillverkade tre olika storlekar av kaggar och levererade i Sverige från långt upp i Norr­land till andra delar av landet samt Norge, berättar Paul.

Hur ska det gå för kaggfabriken?

Maskinerna är idag fullt användbara med den remdrift de byggts för att drivas med. Det talas om att vi ska använda mindre plast, och här finns ett alternativ. Kunskapen finns och säkert finns det några som vill lära sig, men vilken matvaruproducent ser nyttan av att återuppliva produktion för träemballage? Hoppas att det finns någon i alla fall.

Barbro Claesson, medlem i Byggnadsvårdsföreningen sedan 20 år, barbro@claesson.se

Artikeln publicerades ursprungligen i magasinet Byggnadskultur nr 1, 2020.


OM FABRIKEN

Paul är med sina 82 år bekymrad över framtiden och angelägen om att få finansiering till en reparation. För den som vill lära sig mer, finns två dokument framtagna om fabriken: Gisselfors såg och kaggfabrik. Åtgärdsprogram för fabriksbyggnaden framtagen av Jämtlands Läns museum). Gisselfors Såg & Kaggfabrik. En bebyggelsehistorisk dokumentation av Sara Höglund och Joanna Pierre, Institutionen för kulturvård, Göteborgs Universitet

Meny