Kungsängen är en stadsdel i Uppsala som nu förvandlas, på gott och ont. Bebyggelsen började uppföras i mitten av 1800-talet och varierar mellan bostäder och industrier, trähus och stenhus. Isa Lindqvist berättar här om två aktuella exempel på byggnader i farozonen.

Kungsängen har präglats av bostäder, handel och hantverk, senare också av småindustrier. Delen som ansluter till Stora torget har givetvis haft högre status, liksom området längs med ån.

Vid 1800-tales slut förlades allt fler industrier till Kungsängen, framförallt för närheten till sjötransport, men järnvägens tillkomst gav också ett gynnsamt läge.

Under efterkrigstiden har industrier lagts ner eller flyttats till nya områden och, liksom de äldre bostadshusen, fått lämna plats för stora kontors- och bostadshus. Kungsängen ligger inom riksintresse för kulturmiljövården.

Men gällande planer saknar ofta bestämmelser för de kulturvärden som lyfts fram i inventeringar och översiktsplanen för Uppsala.

Kvarteret Brynhild
I kvarteret Brynhild, på fastigheten Kungsängen 9:1, ligger tre byggnader. I hörnet Dragarbrunnsgatan och Bäverns gränd finns ett bostads- och affärshus av sten i tre våningar. Det uppfördes 1887 efter ritningar av A P Jansson och visar på nybyggnadsverksamheten efter att Dragarbrunnsgatan lagts ut mot sydost enligt 1859 års stadsplan. Byggnaden renoverades av bostadsrättsföreningen 2002–2003.

Mot Bäverns gränd ligger det så kallade ”Lilla huset”. Det