I slutet av 1800-talet ökade arkitekternas inflytande inom industrin, vars byggnader dittills oftast ritats av någon lokal byggmästare eller hugad ingenjör. Nu stod inte bara effektivitet och funktion i fokus – även aspekter som trivsel, soliditet och kontinuitet skulle avspegla sig i byggnaderna. Lisa och Lasse Brunnström visar några av de främsta svenska exemplen.
Arkitekturhistorikern Nikolaus Pevsner har gett en grov definition av vad begreppet arkitektur står för. Ett enkelt cykelskjul, menade han, är en byggnad. Parlamentshuset i London däremot, är ett stycke arkitektur. Vad som är att betrakta som arkitektur kan således med utgångspunkt från Pevsner relateras till skalan, komplexiteten, detaljeringen och vem som är upphovsman. För postmodernisterna, som jämställde representationsarkitekturen med vardagsbebyggelsen, blev också det subjektiva upplevelsevärdet viktigt. Det är med dessa utgångspunkter som vi i dagligt tal skiljer industriarkitektur från industribyggnader i gemen. De senare har det funnits gott om, uppförda i tegel av ortens byggmästare eller ritade av maskinleverantörer eller en ingenjör som specialiserat sig på byggnadsuppgiften. I samband med industrialiseringen i slutet av 1800-talet engagerades arkitekter för att gestalta fasader och detaljer.
Det arkitektoniska uttrycket blev då en viktig del av marknadsföringen, som skulle återspegla företagens soliditet och kontinuitet. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att borgar, slott, rådhus, kyrkor och tempel ofta fick stå som förebilder. Nya material som armerad betong och stålskelettkonstruktioner krävde ett närmare samarbete mellan arkitekter och ingenjörer. Samtidigt växte en ny syn fram att själva fabriksarbetet och byggnadskonstruktionen skulle uttryckas i arkitekturen. Den amerikanske rationaliseringsexperten F. W. Taylor visade i teori och praktik hur effektiva arbetsmetoder ledde till en ökad produktivitet. Bilfabrikanten Henry Ford satte fokus även på byggnadens betydelse för en effektiv massproduktion. De amerikanska idéerna slog snabbt rot i Sverige och omsattes av ingenjören T. A. Bergen vid konsultföretaget Industribyrån. Där fastlades det rationella fabrikskoncept som även inkluderade arbetshygienen. Trivselaspekterna och funktionernas avspegling i arkitekturen kom att fulländas i Kooperativa Förbundets fabriker och Kvarnholmens livsmedelsfabriker med tillhörande bostadsområde lyftes fram som det mest sevärda exkursionsmålet under Stockholmsutställningen 1930, medan Slitmanfabriken i Sala från 1946 presenterades som ett föredöme i arbetsmiljöhänseende i handboken Bygg. Med sin nya fabrik i Kalmar från 1974 övergav Volvo tillfälligtvis det löpande bandet till förmån för grupparbete på självgående arbetsplattformar. Avsikten var att skapa en större arbetstillfredsställelse och ge bilarbetarna bättre möjligheter att identifiera sig med produkterna. Arbetsprocessen avspeglades i en spektakulär flerkärnig fabrikskropp. Arbetssätt, möteskultur och arbetsplatsutformning har kommit att spela en allt viktigare roll i sentida industribyggande. Under begreppet design management försöker dagens industrialister uppnå en maximal samverkan mellan arbetets kontext, produkt och byggnad.
I halländska Lagan ligger en svit märkliga vattenkraftverk som i flera fall liknar allt fors kraftverk, som togs i drift 1929, ritade arkitekten Hans Thyselius en tempellik maskinhall.
Lisa Brunnström & Lasse Brunnström
Lisa Brunnström – arkitekt, fil dr, universitetslektor vid Chalmers a rkitektur. Lasse Brunnström – professor emeritus i designhistoria vid göteborgs universitet och docent i konstvetenskap vid umeå universitet.
lisa.brunnstrom@chalmers.se lasse.brunnstrom@hdk.gu.se
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
