Frihet att bygga efter eget huvud och dekorera lite extra är väl något man förknippar med koloniområden. Att det inte alltid är eller var så framgår av de råd som gavs ut av de styrande i Landskrona redan 1920. Här berättar Örjan Ekström om arkitektens och trädgårdsmästarens syn på kolonistugornas estetik då och reflekterar över tradition och förnyelse, regler och frihet. I själva verket har de flesta koloniträdgårdsföreningar bestämmelser för hur den yttre miljön ska skötas.
På 1920-talet hade Landskrona omkring 1 700 kolonilotter. Det stora intresset gjorde att odlandet också var en angelägenhet för stadens styrande. Man gav till exempel ut ett litet häfte (Landskrona koloniträdgårdar, 1920) där stadsträdgårdsmästaren Åke Grahnberg och stadsarkitekten Frans Ekelund gav råd och anvisningar både beträffande odlandet och stugbyggandet. Ur förordet:
»Med denna lilla bok vill Landskrona Stads Drätselkammare dels samla några historiska uppgifter om koloniträdgårdsrörelsens gångna år här i staden dels genom praktiska råd och vägledningar bidraga till rörelsens fortsatta utveckling.«
Ekelund som i flera avseenden var en pionjär ger både stadsbyggnadsmässiga och detaljerade konstruktiva och estetiska råd om byggandet. Han inleder med att betona vikten av grönska nära bostadsområdena därmed förebådande den så kallade trädgårdsstadsrörelsen.
Målet var att skapa sundare städer i stället för de överfulla, smutsiga och osunda industristäder som tillkom i hela Europa under industrisamhällets framväxt under senare delen av 1800-talet. Ekelund förespråkar en egna hems stadsplan i förminskad skala och med dennas estetiska regler i strängare form. Han skriver :
»…ju mer ett område blir uppdelat i små bitar ju mera måste en enhetlig karaktär hos byggnader och anläggningar betonas, och ju enklare och rejälare måste varje hus vara för att göra sig. Ett fel är då att göra varje byggnad för grann med onödig utsirning och med onödig uppdelning i olika färger.«
Materialet till stugorna bör enligt Ekelund endast vara trä både för att det är lätt ändringsbart och för att det är billigt. Väggar bör utvändigt vara utförda av sågade brädor minst sju tum breda. Hörnbrädor bör undvikas dels för att de inte hör till den skånska byggtraditionen och dels för att de gör väggytan mindre på en redan liten stuga.
Om kolonistugornas tak skriver han att endast sadeltak bör få förekomma, så kallade pulpettak påminner alltför mycket om uthus (det vill säga dass). Synlig papp som takbeläggning bör inte få förekomma. I stället bör man använda tegel, gärna begagnat. Alternativt spån- eller vasstak.
När det gäller fasadkulör förespråkar han att man bör hålla på den skånska traditionen och undvika det röda som är mera uppsvenskt. Kolonistugans väggar bör därför enligt Ekelund vara gula, blåa, gröna eller bruna något brutna toner med vita vindskivor, fönster, fönsterluckor och fönsterstolpar. Dörrar bör målas i granna färger, vita, blåa, gröngula, gröna och bruna (obs. aldrig röda). Själva färgmaterialet bör till väggar vara slamfärger eller tjärfärger både för att de ger en matt yta och för att de är billigare.
Ekelund har också synpunkter på koloniträdgårdens utformning: Han rekommenderar till exempel att man skapar uterum av fruktträdsspaljéer i stället för av syrenbuskar för att väggarna då tar mindre plats i en liten koloniträdgård. Han förordar också fruktträd i dvärgstorlek i stället för normalformat och anser att bärbuskar med fördel kan användas som häck. Slutligen borde till trädgårdens hägnad aldrig annat användas än trästaket.
Så långt Ekelund.
Även om jag i huvudsak instämmer i Ekelunds synpunkter kan jag konstatera att värderingar förändras med tiden. Det finns ett flertal kolonistugor som har mycket stor charm fastän de helt bryter mot vissa av Ekelunds estetiska regler. Och kanske är det just friheten att bygga och dekorera lite mer än brukligt som är koloniträdgårdsområdenas stora charm.
Örjan Ekström
Stadsantikvarie i Landskrona och arkitekt SAR/MSA.
2/2003
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
