Längs norrlandskusten ligger en rad fiskelägen med små kapell. Invändigt döljer dessa oansenliga byggnader ofta välbevarade målningar ända från 1600-talet. En del av dem är signerade Roland Johansson Öberg, en oskolad begåvning från Ulvön. Maj-Britt Andersson har följt hans spår i kapell, kyrkor och gårdar runt södra Norrland.

Till skillnad från i södra Sverige var Norrlands fiskelägen bebodda endast på sommaren. Då flyttade många stadsborgare ut till havsbandet med bohag och kreatur för att försörja sig på fiske, i konkurrens med kustens allmoge och fiskare från Gävle och Mälardalen som sedan Gustav Vasas tid hade privilegium att fiska i Bottenhavet.

Norrlandskustens största och äldsta fiskeläge är Ulvöhamn. I dag är det bebott året om men sommartid ökar befolkningen markant. Många kommer enkom för att se det gamla kapellet med sina dekorationer från 1719, signerade Roland Johansson Öberg.

Roland Johansson Öberg, troligen född 1675 och uppvuxen i Sörbyn på norra Ulvön, var en oskolad men konstnärligt begåvad allmogemålare vars spår man kan följa inte bara längs Höga Kusten utan också långt in i Härjedalen, Jämtland och Hälsingland.

Ett av hans tidigaste arbeten är Barstahamns kapell, fyra mil söder om Ulvön, som han målade 1699. Tjugo år senare fick han uppdraget att dekorera Ulvöhamns kapell, där han varit en flitig besökare ända sedan barnsben. Vid hans signatur kan man läsa datumet »den 21 augusti 1719« samt en ramsa som var vanlig i Norrland långt in på 1900talet: »Jesus Christus världens ljus, för elld och våde bevare theta hûs«.

Det hedersamma och omfattande uppdraget att dekorera Ulvöns kapell torde ha tagit alla den sommarens dagar och ljusa nätter i anspråk. Utöver själva målningen skulle limfärg och verktyg tillverkas och en självlärd allmogemålare som Öberg fick förstås göra det själv.

Osofistikerat men stilsäkert

I Från Syndafall till himmelsfärd. Norrländska bildpredikningar från 1700-talet (1983) redogör Ingrid Telhammer för bildprogrammet med dess kärva lutherdom. 1700-talets norrländska kapellkonst är att beteckna som folkkonst, med annat syfte och innehåll än kyrkokonsten.

Stilistiskt anknyter Norrlands allmogemåleri på 1700-talet till de medeltida sockenkyrkornas utsmyckning i gotik, renässans och barock. Det är ett platt, strikt, osofistikerat måleri utan perspektiv, företrädesvis i färgerna brunt, svart, rött och vitt. Motiven är indelade i fält som löper runt väggarna, till synes utan inbördes samband. Figurerna är kantiga och utan kroppslighet i sina detaljrika högreståndsdräkter, som helt saknar stoffkänsla.

Men med fantasi och glimten i ögat varierade Öberg ändå kompositionerna till en engagerande interiör. Han hade en karismatisk stilsäkerhet och visste att använda sig av kyrko utsmyckningar med motiv som blandade sakralt, profant och folktro om vartannat. I en scen i Ulvöhamn skymtar en triton (en havsgud, hälften människa och hälften fisk) med en dragg (ett fiskeredskap). Bredvid tritonen svävar en sjöjungfru som spinner lin med slända i havsdjupet.

Vem förutom Öberg kunde tänka sig sådana väsen i Bottenhavet?

Rolands rosor

Ett särskilt kännetecken för Roland Johansson Öbergs måleri är hans »rosor«; stora distinkta kransar jämnt fördelade över innertaken mellan bjälkarna. Kransarna består av en yttre lagerkrans som omsluter enklare cirklar kring ett äpple eller en »fyrklöver« i motivets mitt och med tulpanliknande blomsterstjälkar som sticker ut.

Dekoren är väl avvägd med regelbundet utrymme mellan »rosorna«. Målningen är utförd i limfärg på limfärg med svart, rödbrunt och grått på vit botten och med dessa »rosor« som ledtrådar har flera Öbergtak identifierats; det senaste helt nyligen i Hälsingland, i Järvsö.

Från Höga kusten till Härjedalen

Efter att ha dekorerat Ulvöns kapell begav sig Öberg till Härjedalen, där man i dag hittar många av hans måleriarbeten. Ett Öbergtak daterat 1720 finns nu hos Hede hembygdsförening från gården Nyhem med tidigare okänd proveniens. På Nordiska museet finns väggmålningar på väv från gården Jo Jons i Älvros socken daterade 1724. Kopior kan ses i Älvrosgården på Skansen.

Jo Jons ligger vid bron över Ljusnan och var ett rikt hemman under det tidiga 1700-talet. Vid denna tid målade Öberg förmodligen också taket som är sekundärt uppsatt i en kammare på Remsgården i Svegs socken, två mil från Älvros. Efter Älvros och Sveg kan Öberg följas till Vemdalens gamla kapell, varifrån hans väggmålningar delvis flyttats till nya kyrkans sakristia. På vinden i ett privatägt hus i Vemdalen har också figurativt Öbergmåleri nyligen hittats på återanvända timmerstockar.

Därefter leder spåren söderut igen. 1731 målar Öberg i en gård i Pottäng, Alnö socken i Medelpad. Hans tak därifrån är nu uppsatt i Åvike herrgård på Murberget/Länsmuseet Västernorrland i Härnösand.

Karls i Järvsö

Men Hälsingland då? Var inte Roland Johansson Öberg, som målat i Ångermanland, Medelpad och Härjedalen, också i detta grannlandskap som enligt folklivsforskaren Sigurd Erixon i Svenska kulturbilder ny följd IV hade den »…kanske högsta konstnärliga och kulturella bostadsstandard, som den skandinaviska bondekulturen vid den tiden hade att uppvisa«?

Jodå, helt visst följde Öberg Ljusnan från Härjedalen ned till Hälsingland. I Bondarv, i Järvsö socken, ligger gården Karls som från 1500-talet fram till 1922 var i samma släkts ägo. I dag sköts Karls av Järvsö Hembygdsförening och den besökare som kommer hit och tittar noga på förstugans tak i herrstugubyggningen kan skönja en typisk Öbergsros under rester av vit övermålning.

Måhända den är en av hans första rosor, och kanske reste han från Hälsingland till Härjedalen istället för tvärtom? Frågorna är fortfarande många kring Roland Johansson Öbergs härkomst, bosättning och hur han rörde sig i södra Norrland. De arkivaliska beläggen är få och knapphändiga. Kyrkböckerna för hans hemsocken brann 1809. När och var Roland Johansson Öberg avled finns det inga uppgifter om.

I en bevarad räkenskapsbok från Ulvöhamns fiskekapell finns antecknat 1747 att Roland Öberg, vid den tiden 71 år gammal, mottagit 3 daler kopparmynt för att ha lett bönerna i kapellet. Samma kapell som han själv dekorerat så grant trettio år idigare.

Maj-Britt Andersson, fil dr i konstvetenskap och forskare vid Uppsala universitet