fbpx

Hur skall vi göra med befintlig mineralullsisolering i timmerhus från 1860?

Vi har flyttat in i en gammal skola från 1860 som består av ett timmerhus med panelfasad och en utbyggnad från sekelskiftet. Tidigare ägare har isolerat invändigt med gullfiber, troligtvis glasfiber, efter jag har läst om detta verkar det som att det är tabu att göra detta. Vi har tänkt oss att renovera sakta då vi bor permanent i huset och vill ej stressa eller ta på oss för mycket på en gång, med det sagt vill vi inte isolera utvändigt då det känns som det är för stort arbete samt vill ej förändra hur fasaden ser ut nu. Vi har tänkt oss i framtiden att byta de sämre brädorna på fasaden och skrapa trärent (i sektioner), då tidigare ägare har använt sig av någon sorts akrylatfärg för att sedan måla med falu röd. Under den processen tänker vi att vindtäta under fasaden.

Huset på den äldre delen ser ut som följande fasad, vindpapp, 5 tum timmer, isolering, plast, masonite, tapet. Huset på den utbyggda delen vet vi ej hur konstruktionen ser ut men är iallafall gullfiber där med. Isoleringen är olika tjock beroende på vilket rum, men mellan 45 och 70 tror vi. I alla skarvar mellan masoniten har tapeten spruckit.

Med allt det sagt, så står vi inför tapetsering av ett rum i den äldre byggnaden och funderar på hur vi skall gå tillväga. Del har sagt till oss att det är bara att tapetsera först med renoveringstapet för att slippa sprickorna, och låta isoleringen vara kvar. En del säger att isoleringen måste bort. och vi står här nu och trampar och vet ej vad vi skall göra. Research har enbart gett oss mer frågor och alternativ, men vi kommer inte närmre en lösning.

Vi har olika alternativ som har kommit i våran research.

Alt. 1: Kan vi låta isoleringen vara kvar? Hur kan man då vara säker på att det inte är fuktskador bakom eller kommer bli det framöver?

Alt. 2: Skall vi byta ut isoleringen till träfiber och återbruka reglarna? Vi hittar ingen bra lösning isf. på innerväggen först tänkte vi osb sen gips, men då säger folk att det är ett dåligt alternativ i en gammal byggnad, men säger ej varför det är dåligt.

Alt. 3: leklina? men då är frågan hur pass mycket kommer vi förlora på genom att välja bort isolering. Eller är det så att till och med att vi får bättre inomhusklimat genom att välja detta?

Kortfattat: så behöver vi hjälp hur vi skall göra med den befintliga isoleringen? Pga åsikter utan lösningar och för mycket information har vi hamnat i en situation där renoveringen har stannat upp.

Svar:

Anledningarna att mineralull inte står högt i kurs hos byggnadsvårdare är att det behöver ett tätt plastskikt på insidan för att inte riskera uppfuktning och mögelskador. Dessutom är det inte miljövänligt, kräver mycket koldioxid vid tillverkning, bryts ned mycket långsamt i naturen och det yr glasfiber vid montering och demontering som irriterar hud och luftvägar.  (Läs mer om isoleringsmaterial och varsamma energieffektiviseringar i Energiboken.)

Men nu sitter det där i ert hus och byggnadsvård är också att hushålla med resurser. Det mest miljövänliga är nog att låta den sitta där den är, med en intakt plast på insidan är det trots allt en bra värmeisolering. Och miljöskadan från tillverkningen och monteringen är ju redan skedd. Någon gång i framtiden kan ni ju byta isoleringen till lerklining, cellulosafiber eller liknande. Eventuellt kan ni för att vara på säkra sidan såga upp en liten inspektionslucka någonstans i nåt hörn i nederkant där man kan misstänka att det skulle kunna ha blivit fukt. Om det ser torrt och fint ut är det bara att återmontera, se till att plasten tejpas så att det blir helt tätt igen. Om det skulle vara fuktigt eller mögligt vet ni att ni behöver demontera större ytor.

För att återgå till alla olika svar ni har fått från olika “experter”: Vad som är antikvariskt korrekt kan variera även om det kan låta tvärsäkert ibland. Är man ute efter hållbara tekniska lösningar, materialens autenticitet eller ett historiskt utseende från någon tidpunkt i husets historia? Svaren blir inte alltid desamma. Till exempel innebär en invändig tilläggsisolering att foderlister, taklister och snickerier döljs och golvfriser och fönsternischer påverkas. Samtidigt har den sannolikt lett till energibesparing och ökad komfort (även om man hade valt andra åtgärder idag). Lerklining är ett exempel på en tekniskt bra och traditionellt förekommande ytbehandling. Men den kanske aldrig har funnits i ert hus?

Det är alltså svårt att säga vad som är rätt och vad som är fel i alla lägen. Men några bra principer är att använda material och konstruktioner som är byggnadsfysikaliskt kompatibla med det befintliga huset, att göra så små ingrepp som möjligt och att välja utföranden som passar husets historiska karaktär. Och skynda långsamt 🙂