Istället för att försäkra sig om att be- -vara husens kulturvärden så chansar kommunerna, och förlorar. Paul Hansson förklarar varför miljö-målet God bebyggd miljö är så svårt att nå.

I artikeln Byggnadsvård – en miljöfråga? (Byggnadskultur nr 3/2006) skrev jag om hur protesterna mot rivningarna på 1960-talet ledde till att den äldre bebyggelsens miljövärde ökade. Detta gav oss 1987 en ny lagstiftning, Plan och Bygglagen, där kommunerna fick stora möjligheter att reglera bebyggelsens kulturhisto-riska värden. Men de två stickprovsundersökningar som gjorts (Boverket 1996, RAÄ 2004) visar att kommunerna sällan använt sig av dessa möjligheter.

I Skåne har länsstyrelsen och Regionmuseet genom granskning av ca 4 300 planer mellan 1987 och 2005 kartlagt samtliga objekt där kommunerna reglerat kulturvärdena. Nya regleringar registreras fortlöpande. Objekten har prickats ut på en karta som finns på länsstyrelsens hemsida. Där finns också projektrapporten K-märkt – på riktigt!

Stora skillnader mellan kommunerna

Resultatet är att under de 19 år som PBL funnits så har de 33 skånska kommunerna infört regleringar för 8 788 objekt. Det kan tyckas mycket med flera tusen K-märkta byggnader, men resultatet säger mer än så. I kommunerna varierar antalet från ca 2000 objekt till ett enda. Regleringar saknas helt för ca 70 procent av de skånska