I Holland har man funnit en egen, mycket speciell lösning på vården av det byggda kulturarvet. Idén bygger på en samverkan mellan den ideella organisationen Monumentenwacht, staten och de enskilda husägarna. Monumentenwacht firar i år 25-årsjubileum och gör en europaturné för att informera om organisationens arbete. Ett par dagar i slutet av september besöktes Stockholm, då Svenska föreningen för byggnadsvård stod som värd. Gert Jan Luijendijk, chef för den rikstäckande överorganisationen Monumentenwacht Holland, höll ett öppet föredrag på Myntkabinetter, där Riksantikvarieämbetet visade en utställning om byggnadsvård.

Monumentinspektörerna Joop Jansen och Bob Wilson genomförde sedan en mindre inspektion inför publik på det s. k. Bellmanhuset på Gröna Lund. Huset är troligen från sekelskiftet 1700 och står inför en omfattande restaurering. Bland annat fann inspektörerna angrepp av skadeinsekter och ”säckande” innertak på grund av att man staplat alltför mycket tegel på vindsvåningen.

De passade även på att byta ut några trasiga tegelpannor på taket. Hela tegelpannor fanns på lager i deras specialutrustade minibuss.Holland fick först 1961 en lagstiftning om skydd av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Beslut om bidragsgivning för restaureringar lades på regeringsnivå. Men det fattades praktisk rådgivning och hjälp till ägarna så att de på bästa sätt kunde ta hand om sina hus. Allt för ofta sågs bidragen som en försäkring som utfaller när ägaren länge har underlåtit att sköta om sitt hus.

Råd och dåd

Några byggnadshistoriker och enskilda ägare bestämde sig 1973 för att göra något åt problemet och grundade, med hjälp från kulturministeriet, Monumentenwacht. Det är en ideell, halvstatlig organisation vars uppgift är att erbjuda ägare till kulturhistoriskt värdefulla hus rådgivning om löpande underhåll genom att utföra inspektioner och utforma vårdplaner för husen.

Man startade med ett deltidsarbetande team som hade ett tjugotal byggnader på sin uppdragslista. Inom ett år var antalet uppe i 150 hus och idag 25 år senare finns 45 heltidsarbetande team, utspridda i landets elva provinser. På ett år genomförs inspektioner på ca 13 000 byggnader.

Vad kostar det?

Kostnaden för en inspektion är ca 300 kr/timme för två inspektörer (ett team) med en specialutrustad minibuss. Därutöver betalar medlemmarna en årlig avgift på ca 400 kronor. Varje provins har sin egen lokala organisation. Dessutom finns den rikstäckande Monumentenwacht Holland, vars uppgift är att driva policyfrågor och vara rådgivande organ till regeringen.

Statliga subventioner täcker ungefär hälften av den verkliga kostnaden för inspektionerna. Den holländska staten sparar stora summor eftersom behovet av bidrag till omfattande renoveringar minskat betydligt. I vissa fall är villkoret för att en ägare ska få bidrag att de blir medlemmar och abonnerar på Monumentenwachts årliga inspektion.

Vad får man hjälp med?

Monumentenwachts syfte är dock inte primärt att spara skattepengar. Det viktigaste är att bevara husens autenticitet och patina. Genom ett skonsamt och kontinuerligt underhåll undviks ofta stora, omfattande renoveringsarbeten då man blir tvungen att avlägsna originalytor och konstruktioner.

Monumentinspektörerna är generalister som kan litet om varje hantverk och är duktiga på att analysera vilka åtgärder som behöver vidtas för att hålla ett hus i gott skick. De har oftast ett förflutet som skickliga hantverkare med ett specialintresse för gamla hus.

Minibussarna som teamen använder är specialinredda med skåp, hyllor och fack av varierande storlekar för att på ett säkert och ytsnålt sätt kunna ha ett transportabelt lager av tegelpannor, fönsterglas, skifferplattor m. m. Där finns också skruvar, bultar, spikar och beslag, bergsklättrarutrustning och stegar.

Så går det till

Vid en inspektion går man igenom byggnaden från grund till taknock och passar på att hjälpa till med smärre åtgärder som att rensa igenslammade stuprör och hängrännor, byta ut trasiga tegelpannor och gör mindre lagningar på fönster. Mer krävande åtgärder överlämnas till expertisen.

När inspektionen är klar skriver inspektörerna ut en rapport direkt på plats på en portabel dator. Rapporten innehåller en lista över funna skador och åtgärder som behöver vidtas samt vilka prioriteringar som bör göras. Teamet gör också en plan för det långsiktiga underhållet av huset. Om det visar sig att ägarna inte följer de givna råden, stryks de efter ett par år ifrån Monumentenwachts medlemslista.

Svensk Husprovning?

Intresset för organisationen har varit stort från andra länder. Idén har förts över till belgiska Flandern, där konceptet fungerar väl. I Holland finns inte vårt system med länsmuseer som har byggnadsantikvarisk kompetens.

Men att ägare får sina hus genomgångna från grund till taknock en gång om året, och råd för det löpande underhållet för en skälig kostnad, borde mycket väl kunna omsättas också i Sverige, och bli lika naturligt som att vi besiktigar våra bilar varje år. Bidragsgivningen kunde på detta sätt minskas i takt med att det löpande underhållet av husen förbättras.

Helena Wennerström

4/1998