fbpx
Foto: Mattias Hallgren 2016

Efter flera hundra års eftersatt underhåll och därtill en svag originalkonstruktion var situationen akut: Skoklosters tak måste restaureras från grunden. Uppdraget gick till Mattias Hallgren, medlem i nätverket Traditionsbärarna som 2015 fick utmärkelsen Årets Byggnadsvårdare.

När Skoklosters taklag restes på 1650-talet uppfördes inte innerhörnen på rätt sätt. Takstolarna möttes inte i en kälsparre, utan höggs helt sonika av för att lämnas att hänga på den underliggande bockkonstruktionen.

Detta fungerade hjälpligt fram till 1960, då en räddningsaktion ledd av Ove Hidemark spjälade upp de knäckta bockbjälkarna med tryckimpregnerade järnskodda bjälkar. Samtidigt utfördes omfattande reparationer i takfoten runt hela slottet.

Knappt femtio år senare krävdes nya insatser, om inte hela taklaget skulle rasa in. Uppdraget gick 2009 till Mattias Hallgren som tillsammans med ett tjugotal kolleger, varav många från nätverket Traditionsbärarna, efter sju års arbete och nästan 9000 arbetstimmar befinner sig i slutfasen av århundradets hittills mest omfattande trärestaurering.

Foto: Mattias Hallgren 2016

Tusentals meter tak

Taklaget är stort. En mil tegelläkt och 50 000 smidda spikar bärs upp av 2100 bjälkar, bestående av 47 bockar och 200 takstolar, vilket är lika med 17 kilometer bjälkar och sparrar. På detta kommer att läggas blyglaserat taktegel, som till 90 procent består av originalpannor från när slottet byggdes på 1660-talet. Taknockarna kommer sedan att täckas av sandgjuten blyplåt, 4 mm tjock. En stor del av den gamla blyplåten har skickats ned till ett företag i Skåne, där den gjutits om till nya 60-kilosark.

Foto: Mattias Hallgren 2016

Millimeterpassning

Tobias Ed handhyvlar sista fasen på stickbjälken med sina 22 olika vinklar och ytor som med millimeterpassning bär upp det »nya« innerhörnet. Takets ursprungliga innerhörn var felbyggda från början, eftersom slottsherren Wrangel var för snål för att hyra skråtimmermän utan lejde fria gesäller som avlöste varandra utan att någon tog ett övergripande ansvar när takstolarna skulle monteras. Därför behövdes nu kälsparrar för att knyta ihop de båda takfallen mot innerhörnen som vilar på stickbjälken.

Foto: Mattias Hallgren 2016

Spår från förr

Under arbetets gång har Traditionsbärarna upptäckt massor av intressanta detaljer som berättar om tiden då slottet byggdes. Spår efter verktyg berättar om människorna som använt dem och hur de löst de problem de ställts inför. Den bristfälliga takkonstruktionen berättar också om hur beställaren, Carl Gustaf Wrangel som lät uppföra Skokloster, höll inne med betalningarna till hantverkarna – vilket alltså straffade sig i form av bland annat slarvigt monterade takstolar.

Foto: Mattias Hallgren 2016

Smidda original

En handfull smidda originalspikar som ska hjälpa till att bära upp slottstaket i minst 360 år till. Större delen av all spik har dragits ur för hand ur det gamla taket och kunnat återvändas, men spiken som höll upp läkten hade nått slutet av sin livslängd och har därför bytts ut mot ny handsmidd spik. Avsevärt dyrare än modern spik, men en förutsättning för att kunna lämna 300 års garanti på utfört arbete. I räkenskaperna från när slottet byggdes kan man läsa att merparten av all spik köpts från Arboga spiksmedja. Se en Hewing-yxa i 3d!

Foto: Thomas Hagaeus bilar en av stockarna. Mattias Hallgren 2016
Foto: Thomas Hagaeus och Alex Nordin i färd med sågning av timmer som ska användas. Allt enligt äldre metod. Mattias Hallgren 2016

Rätta virket

Att hitta rätt virke till ett restaureringsarbete av den här omfattningen är en grannlaga uppgift. Två år innan arbetet satte igång åkte Mattias Hallgren och hans kolleger ut i västgöta- och upplandsskogarna för att välja ut rätt träd för rätt ändamål. Efter att träden huggits ned och de som skulle bli sparrar och påsalningar kluvits med kransåg i två bitar har de lufttorkat ett par år.

Foto: Mattias Hallgren 2016

På rätt plats

Mattias Malmros från Traditionsbärarna baxar in ett rekonstruerat 12,5 meter långt högben i sitt tapphål. Taket innehåller över 400 högben varav vissa behövt bytas ut mot nya. Överblivet virke har kunnat användas till reparationer av mindre delar – en tradition av återanvändning som följt slottet genom historien.

Mattias Hallgren, slottstimmerman och hantverksforskare, Traditionsbärarna

Meny