Det är lätt att glömma det enkla och viktigaste, särskilt om man behöver hämta stegen för att kunna se det. Och taket är ju tätt – ända tills det börjar läcka. Men det finns mycket besvär att spara in för den som ser efter sitt tak. Kersti Lilja ger här goda råd om både plåt och tegel.

Det är viktigt att med jämna mellanrum se över taket. En sprucken takpanna eller en sönderrostad plåtfals kan leda till stora skador i en byggnad. Innan takkonstruktionens dåliga partier byts ut måste orsaken till skadan åtgärdas. är det ett plåttak behöver fuktskadan inte komma utifrån, det kan vara invändig kondens.

Många taktäckningsmaterial blir efter ett antal år bevuxna, först med grönalger, sedan med mossor och slutligen med lavar. Takfall mot norr, skuggade takfall samt takfall under stora träd är särskilt utsatta. Problemet är större i jordbruksbygder där näringen från åkrarna göder det som växer på taken.

Mossa och lav samlar fukt och medför att det tar lång tid för taktäckningen att torka upp efter nederbörd och bör därför borstas bort. Borsta med en mjuk borste där borsten är av rostfritt stål. Kraftigare borste kan repa ytan på pannorna och andra borstmaterial avsätter metall som sedan rostar.

Det finns ingen anledning att ta bort tunna lavar från tegel, utan det är framförallt lite tjockare lavar och mossor som bör borstas bort. Om det finns stora träd i husets omedelbara närhet bör de grenar tas bort som hänger över taket. Viktigare än att tvätta och byta taktegel är att kontinuerligt rensa ränndalar och hängrännor från löv och annat skräp samt att se över nockbrädorna.

Tegeltak

Ett tegeltak som underhålls kan hålla mycket länge. Tegeltaket bör därför ses över regelbundet. Innan vintern kommer är det bra att besiktiga sitt tak. Tegelpannor som har hamnat snett rättas till och spruckna pannor ersätts med nya. Ytliga frostskador behöver inte innebära att tegelpannan måste kasseras. Takpannor som man är tveksam till kan läggas längst ner, närmast takfoten, där de lätt kan bytas ut.

Vittring uppstår oftare på undersidan av pannorna, lyft därför också på några pannor och se hur de ser ut under. Vanligen behöver ett par tegelpannor eller nockpannor bytas ut per säsong, så det är klokt att ha några extra pannor av varje sort i reserv. Se också över taket efter kraftiga oväder, tegelpannor kan hamna ur läge och behöva rättas till.

Om fuktskadan är där

Om man upptäcker fuktskador i undertaket ska man först undersöka hur omfattande skadorna är. Kanske räcker det att laga och ersätta skadade delar av taktäckning och underlag, eller så måste hela taket plockas ned och repareras. Om så är fallet beror det ofta på att underlagspappen är gammal, sprucken och dags att byta ut.

Att lägga om ett tegeltak kan vara ett stort arbete, men om man har viljan och är händig så går det att göra det själv. Det är bra om man är flera som hjälps åt, arbetet kräver hantlangning. MEN – tänk på säkerheten för dig själv och andra!

Återanvänd – livstiden är lång

Lertegel blir bara vackrare av tidens patina. Det finns ingen anledning att byta ut allt taktegel bara för att några av tegelpannorna är trasiga. äkta lertegel går utmärkt att återanvända och livslängden är praktiskt taget obegränsad.

Vid renovering är det bättre att komplettera med begagnade eller nya takpannor istället för att lägga om helt. Kompletterar man med nytt tegel ska man tänka på att färgen från början skiljer kraftigt mellan nya och äldre takpannor, varför de nya pannorna kan läggas på ett mindre synligt ställe.

Idag sker tillverkning av taktegel endast vid Vittinge Tegel, norr om Uppsala. Man kan också köpa importerat taktegel från Danmark eller Tyskland. I Danmark tillverkas fortfarande handslaget tegel.

Ett bra alternativ är att försöka hitta begagnat taktegel av samma sort. I dag finns det flera firmor som säljer begagnat lertegel. Ofta kan de befintliga pannorna ha tegelbrukets märke ingjutet på undersidan eller i klacken som håller pannan på plats. Hus i grannskapet är ofta vara lagda med pannor från samma bruk. Det kan vara värt att fråga grannarna och annonsera efter tegel av samma sort.

Under andra hälften av 1900-talet ersatte många husägare lerteglet med mörka betongpannor för att det var något billigare i inköp. Betongpannor är både tyngre och tjockare än lertegel. Tyngden kan äventyra takkonstruktionen och ändrad tjocklek, kulör m m gör att en äldre byggnad förvanskas. Generellt får man också mer påväxt på ett tak med betongpannor.

Att lägga om tegeltak

Vanligen kan större delen av takteglet återanvändas vid en omläggning. Det är då onödigt att ta ner mer tegel från taket än det som ska kasseras.

Tegel som ska kasseras tas lättast ner med hjälp av en enkel träränna. Tegel som ska återanvändas kan antingen läggas på vinden (om det är en mindre byggnad och man tar ett takfall i taget), läggas på ställningen eller tas ned med ränna eller bandtransportör. är man många och taket inte är för stort kan man langa teglet både upp och ned, precis som man gjorde förr.

Tegel kan läggas både med och utan undertak men i vårt klimat är undertak en självklarhet. Det vanligaste är sedan länge pappklädd råspont men skivmaterial såsom plywood förekommer också.

Panel, papp och läkt

På hus byggda efter 1900 ligger teglet ofta på spontad panel med underlagspapp och läkt. Det är nästan alltid papp och läkt som är i behov av utbyte, sällan teglet. Rötskadad läkt och gammal papp rivs bort. Träpanelens skadade partier repareras och ny papp läggs. Pappen läggs med horisontellt lagda våder i takfallets riktning och spikas i överkant. överlappande skarvar klistras enligt fabrikantens anvisning.

Ofta vill man vid omläggningar använda sig av kraftigare läktning än tidigare. Detta påverkar anslutningar vid takfot, nock och vindskivor och förändrar takets proportioner. Det är bättre att hålla samma dimensioner som tidigare men satsa på virke av riktigt god kvalitet, det är också bättre än tryckimpregnerat.

Undertak utförda av lockpanel i takfallets riktning förekommer. Lockpanelen ligger då utan papptäckning och klarar sig, men då det inte finns ströläkt finns en viss risk för röta i locken. Byter man bärläkt så kan de lyftas med låga distanser, men man bör inte lägga ströläkt.

Plåt

På de flesta byggnader finns plåtarbeten i någon form, taktäckning, fönsterbleck, och skorstensbeslag. än idag utförs de till större delen med traditionella hantverksmetoder. Förutom järn- eller stålplåt förekommer även koppar-, bly- och zinkplåt. Plåt är ett smidigt material som erbjuder stora möjligheter. Plåten ger lätta konstruktioner och är lätt att forma både till täckning och till ståndrännor, stuprörmed mera.

Renovering och omläggning av plåttak

Om några plåtar är dåliga och sönderrostade betyder det oftast inte att hela taket måste bytas ut. äldre plåt har ofta högre kvalitet än dagens, bland annat eftersom plåten var tjockare förr. Det finns dock spröda och svårarbetade plåttak, t ex från 1970-talet, som inte tål att falsöppnas och falsas om. Det innebär att hela taket måste läggas om, även om bara enstaka plåtar är dåliga. Oftast kan mindre sprickor tätas med specialspackel men om skadorna är större bör en plåtslagare anlitas. Att lägga om ett falsat plåttak är inget för hemmafixaren.

Ett äldre plåttak är värdefullt och vackert. Om taket måste läggas om bör det nya taket ges samma utformning. Ersätt inte ett skivtäckt plåttak med ett bandtäckt eller med korrugerad eller tegelmönstrad plåt. äldre typer av pann- eller sinuskorrugerad plåt är också bevarandevärda, behöver de bytas så finns nytillverkade med samma profilering.

Underhåll

Ståndrännor, ränndalar och stuprör bör rensas och spolas rena varje år. Täta ommålningar av plåttak lönar sig på sikt. Om man målar taket vart fjärde eller femte år räcker det oftast (men beroende på färgtyp) med ett lager färg efter det att taket borstats och tvättats. Minst vart tionde år bör man dock måla om taket.

Rostskydd av plåttak

På ett tidigare målat plåttak är det viktigt att skrapa bort eventuellt löst sittande färg och stålborsta bort rost. Rostiga partier grundas därefter med rostskyddsfärg.

Därefter behandlas hela ytan med en rostskyddsfärg, en s k primer. Tidigare användes blymönja. För några år sedan blev det förbjudet för yrkesbutiker att sälja blymönja till annat än yrkesmän eftersom det är giftigt. Många yrkesmän vill heller inte arbeta med blymönja. Inom kulturmiljövården anses blymönja fortfarande vara den bästa rostskyddsfärgen och den används fortfarande till speciellt värdefulla objekt. Andra primers som används inom kulturmiljövården är järnmönja, styrenakrylatbaserad färg eller zinkfosfatfärg.

Målning av plåttak

Det är svårt att måla plåttak eftersom det alltid sker under bar himmel. Det är viktigt att det inte tillkommer smuts eller fukt mellan målningsomgångarna. Minst två lager linoljefärg behövs och extra viktigt är att falsarna stryks ordentligt. Vid en beställning bör man ange färgskiktets tjocklek och kontrollera det efter utfört arbete.

Ett nytt förzinkat tak kan inte målas förrän efter 2–5 år eftersom färgen inte fäster i ytan. Före målning kan taket försiktigt svepblästras för att erhålla en ren och ”uppruggad” yta som färgen verkligen kan fästa i. Problemet är i grunden kemiskt, zinken måste passiviseras och det kan den också göras genom att den betas med fluorvätesyra. Enklast är att beta plåtarna innan de skall de används för att täcka taket.

Traditionellt målas plåt med s k linoljefernissa (= kokt linolja, inte den hartsprodukt vi idag brukar kalla ”fernissa”) och pigmentet kimrök. Färgen finns fortfarande att köpa och är oöverträffad för målning på gamla plåttak.

Vid ommålning av tak är det viktigt att ta hänsyn till tidigare takkulör. Både för byggnadens karaktär, men också i vissa fall för hela stadsbilden. Det är viktigt att värna om och inte sudda ut kulörvariationer i städernas taklandskap.

Fabrikslackerad plåt

På 1960-talet introducerades den fabrikslackerade, plastbelagda plåten på marknaden. Plåten som finns i flera standardkulörer är fortfarande mycket vanlig. Problemet med fabrikslackerad plåt uppstår när färgen börjar flaga. Färdiglackerad plåt är nämligen mycket svår att underhållsmåla.

Plåtbeslagningar och hängrännor

Plåtbeslagningar ska kontrolleras återkommande. Plåtbeslagningar kan finnas runt skorstenar och i anslutning till takfönster. Andra svaga punkter utgör möten mellan takfall, ränndalar, speciellt vanligt förekommande på 1800-talets panel- och schweizervillor men även på villor från början av 1900-talet. På dessa ställen ligger plåtinskott vilka bör ses över och hållas rena från ansamlingar av löv mm samt rost.

Vindskivor och vattbrädor

Se över vindskivor och vattbrädor då och då. De är speciellt utsatta för väder och vind och här bör man välja virke av toppkvalitet och underhållsmåla med samma målningsintervall som för fönster.

Inredd vind

Det är viktigt att luftväxlingen är god under yttertaket. Om du planer att inreda vinden måste du först veta hur husets klimat fungerar. Inredning och isolering av vindar kan leda till fuktskador inifrån. Fuktig varm luft tränger upp genom taket och kondenserar i isoleringen eller mot takpanelen. Därför är det viktigt att ha en rejäl luftspalt på den kalla sidan om isoleringen. Luftintag vid takfoten och luftutsläpp vid nocken är bra eftersom luftens naturliga stigkraft då utnyttjas. Ibland görs luftspalten för liten för att ge större boyta. Det är viktigt att det inte blir för tätt. Anlita en erfaren fackman och håll dig gärna till traditionella och beprövade material.

Alla genomgångar såsom skorsten, ventilationsrör, takfönster med mera ska beslås och omkragas med plåt. Utgå alltid från tidigare eller traditionella detaljutföranden och mått. Vid inredning av vindar i äldre hus tillkommer ofta takfönster. äldre takfallsfönster och kupor är bra förebilder för nya fönster. De är både tekniskt men framförallt estetiskt överlägsna.

Kersti Lilja, byggnadsantikvarie och arbetar på Länsstyrelsen i Stockholms län, kulturmiljöenheten

3/2009