Lita på kalkbruket. Rätt använt blir det hårt utan inblandning av cement! Och fast det ligger tungt och formlöst i baljan låter det sig villigt fäktas på en murad vägg. Annars krävs hjälp av nät, pliggar eller vassmatta. – Du kan reparera ditt reveterade hus själv. Annorlunda än att laga träpanel, men inte svårare. Av Måns Hagberg.

Se en murare putsa en fasad! Man kan inte tro att en amatör kan göra sånt. Därför är jag oerhört mallig över att kunna putsa med kalkbruk. Men faktum är att det inte är svårt. Sedan man väl kommit underfund med själva påslaget, vill säga. Ett stort plus för putsning är att materialkostnaden är liten, särskilt om man blandar bruket själv. Några kvalitetsverktyg räcker långt. Man kan låna eller hyra blandare för stora jobb. Men räkna med att det tar sin tid att klara alla moment med behövliga torktider.

Då jag renoverade en gotländsk kalkstensbyggning uppförd 1882, och reveterade bakbygget (tillbyggnad på baksidan, i detta fall av trä) fick jag vägledning från Riksantikvarieämbetets kalkbrännings och byggledare David Simander och Bengt Matsson på kommunen. Det är deras tips för kalkputsning som härmed vidarebefordras. En sådan puts med kalkbruk är vacker, skyddar bra och kan renoveras utan att skada underlaget.

I Syd- och Mellansverige kan man arbeta med kalkbruk från maj fram till och med september. Sen måste man packa ihop för säsongen. Annars hinner bruket inte karbonatisera och kommer att frysa bort till jul.

Revetering

Består numera av slät- eller spritputs på ett armeringsnät som monteras så att det sitter några millimeter ut från underlaget. Det färdiga putsskiktet brukar vara ca 15 mm. Underlaget kan vara av trä, träullsskiva e d.

Det bästa armeringsnätet hör till Serporockmetoden (en reveteringsmetod med KC-puts på underlag av mineralullsskiva). Nätet har ca 15×15 mm rutor, är helförzinkat och kan köpas i byggvaruhandeln. Förr slog man in tusentals träpliggar eller spikade fast diagonala ribbor, en s.k. spräckpanel. På trettiotalet utvecklades kycklingnät på vassmatta, en produkt som åter börjar tillhandahållas.

Så här kan man laga befintlig revetering eller bygga upp en helt ny:

1. Skydda marken vid behov. Skydda ev. stensocklar och ornament genom att måla på ett skikt med lera som kan tvättas bort. Skydda fönstren med plast.

2. Vid lagning, ta bort skadad puts t. ex. med en gammal slö yxa. Skarva i nytt nät. Nätet ska hamna mitt i den färdiga putsen. Nätet måste fästas ordentligt, eftersom man Par räkna med att det är nätet som bär putsens tyngd.

3. om det är fråga om ny revetering, sätt upp underlaget. Jag klädde fasaden med vindskyddspapp, spikade upp träullsskivor och nätade skarvarna. I detta fall fäster putsen på skivorna, och nätet ska bara minska sprickrisken vid skarvarna. Det finns en mängd alternativa metoder.

4. Se till att nät, underlag och angränsande putsytor är rengjorda och lätt fuktiga. Det är nödvändigt att ha med vattenslang och rotborste upp på ställningen för att få tillräckligt rent. Vattna de gamla putsskikten så att de är genomfuktiga, annars får man inte rätt vidhäftning med det nya bruket. Det är ingen idé att bara ha en hink vatten och stänka lite med en kalkkvast.

5. Blanda bruket länge. För att laga några kvadratmeter klarar man sig bra med att blanda i en rulle (dvs. hink) med omrörare och lågvarvig borrmaskin. Förr hade man tre volymdelar sand och en del våtsläckt kalk. (Torrsläckt kalk i puderform blandas i samma proportioner, men vatten behöver tillsättas. Vattenmängden är kritisk.) Numera har man oftast lite magrare blandning. Lämplig konsistens: lite stadigare än messmör.

6. Grundning: Slå på med murslev så att utrymmet bakom nätet fylls till större delen. Första gången man försöker slå på puts är det omöjligt – det bara studsar och faller av. Det är som att lära sig cykla man bara faller av. Det är en stor hjälp att få instruktion från någon som kan! Jag fick tio minuter med grannen P-0. Jacobsson, sedermera byggnadsnämndsordförande. Han lärde mig använda den fyrkantiga iläggssleven. Efter ett tag behöver man bara titta på medan högerhanden gör jobbet. No problemas, tro mig. Men i ärlighetens namn så har jag aldrig lärt mig att använda trekantig murslev.

7. Dra av överskottet med kanten på sleven. Låt vittorka, det tar kanske ett dygn eller fler, beror på vädret.

8. Mellanpåslag som täcker nätet helt och hållet: Slå på, dra av, låt vittorka.

9. Ytskikt: Bruket far inte innehålla grova sandkorn och bör innehålla en rimlig andel fin sand. Slå på. Låt bruket sätta sig ordentligt, ett par tre fyra timmar. Dra av större överskott med en bräda eller dylikt.

Man åstadkommer den släta ytan genom att vid behov blöta upp ytan lite grann och sedan bearbeta med en kaunitz en liten bräda med handtag. Bearbeta inte för länge. Då arbetar man upp bindemedlet till ytan och det blir inte bra.

Förr hade man små verktyg som gav en slät men levande yta – min kaunitz var 18 centimeter lång. För att få en helt plan puts som passar för senare epoker används stora verktyg eller en skånska för att dra på och jämna till i ett moment.

10. Eftervattna några dagar med fin dusch från trädgårdsslang, särskilt om det är bra torkväder som i juni.
Yrkesmurare kör gärna med blötare bruk och torrare underlag än vad som sagts ovan. En duktig murare kan få precis lagom med vatten kvar sedan det mesta sugits upp i väggen. Andra får bom, släpp och dålig puts.

Yrkesmurare vill normalt använda KC-bruk, som hårdnar av sig självt och fungerar en längre Säsong. KC-bruk bearbetas med ungefär samma metoder som kalkbruk, men man måste passa på att arbeta innan bruket binder för mycket och göra rent verktygen innan det är för sent. Kalkbruk som styvnat kan man ändra till rätt konsistens med några droppar vatten och omrörning, men KC-bruk som börjat binda ska kasseras. Det finns också hydrauliskt kalkbruk att köpa med egenskaper som närmar sig KC-bruket.

Hörn: Man sätter upp en bräda och arbetar mot den.

Profiler: Byggs upp som ovan med flera skikt. Taktegelskärv är bra armering och gör genom sin sugning att putsen stabiliseras fortare. En profilmall klipps ut i plåt och monteras på en liten släde som man kör mellan två uppsatta bräder. Det blir skrovligt värre, så för ytskiktet gjorde jag en liten profilkautitz för varje profildel (konkav – konvex – konkav). Den sista finishen skedde med pensel och bruk gjort på kalk och fin sand.

Man klarar att laga måttligt skadade profiler med vanliga murarverktyg, en bräda att dra av med och pensel enligt ovan för ytskiktet. Det är inte mycket svårare än vanlig slätputs. Ändå finns det många yrkesmurare som inte tror sig om detta.

Spritputs: Numera använder man ibland grov ballast, typ grus, för att ge spritputsyta. Förr använde man samma blandning som för slätputs, men med konsistens som havregrynsgröt så att den rann och bubblade sig lite lagom. Undersök originalet och gör likadant.

Slätputs på murat underlag

Gör i princip som ovan. Det är viktigt att vattna underlaget så att vattnet i putsen inte bara sugs in i fasaden. Då torkar putsen men hinner inte binda och karbonatisera utan blir lös och dålig. Vid lagningsarbeten är rengöringen och fukten i underlag och angränsande puts A och 0. Man måste ha slang och borste med uppe på byggnadsställningen.

Målning med kalkfärg

Man kan köpa fabriksblandad kalkfärg. Läs innehållsdeklarationen och se till att produkten endast innehåller kalk, pigment, vatten och lite konsistensgivare (Vanligen cellulosahartser). Man kan bli tvungen att acceptera fyllnadsmedel också. Det påverkar utseendet på ett sätt som man får ta ställning till själv.

Eller tillverka egen, helt genuin färg. Blanda 18 liter våtsläckt gotlandskalk med 82 liter vatten. Färgsätt med allra högst 3% kalkäkta pigment. (Mer pigment = otillräcklig bindning = för stark kulör som rinner fult vid första rejäla regn.)

Prova kulören på en minst i kvm stor yta. Bedöm antingen innan provet vittorkat eller efter flera veckor. En kvadratmeter är alltså en hel meter gånger en hel meter. Med mindre provyta lurar man sig gruvligen!

Förvattna med kalkvatten (den klara vätska som bildas överst i blandningskärlet). Stryk 3-7 lager färg efter behov, ge ett dygns torktid mellan varven. Använd kalkkvast eller en stor moddlare.

Det känns verkligen otacksamt att slafsa på alla dessa omgångar vattentunn färg som knappt syns. Till slut blir skiktet äntligen så tjockt att det suger. Då blir det kul att måla. Fast just då måste man sluta! Annars blir behandlingen för tjock och kommer att flaga av. Eftervattna med kalkvatten. Vid torr väderlek, håll ytan fuktig ett bra tag, spraya med vanligt vatten.

Resultatet blir overkligt, överjordiskt vackert just då färgen vittorkar. Den ser mycket fin ut i många år och är lätt att underhålla.

_________________________________________________________________

Kalkputs

Kalkputs har använts sedan antiken och i många kulturer. l Sverige finns många medeltida interiörer kvar med ursprunglig kalkputs och även en del ytterväggar. Man kan räkna med att till fram emot sekelskiftet 1900 var det kalk som användes som bindemedel i all puts och allt bruk. Anda in på 1950-talet var kalkputs ett standardval. Sen tog andra material över. De som kunde putsa med kalk gick i pension.

Skrapade »ädelputser« med varumärken som Terrasit har funnits i bortemot 100 år. De innehåller utom kalk även cement och kanske andra bindemedel. Glimmer fanns med för att ge en glittereffekt i ytan som skapades genom att ytlagret revs av med ett spikbräde. Fyrtiotalets bostadshus och femtiotalets punkthus är typiska exempel på hur denna puts använts. Ett bra material för de hus som är byggda för det.

Ett vanligt exempel på felanvändning är »renovering« av kalkputs med ett lager glimmerhaltig stänkputs. Med en liten, handdriven stänkputsapparat har massor av fasader klätts in med ett pannkakstjockt, raspigt, smutssamlande skikt som utplånat detaljernas skärpa.

Måns Hagberg

Arkitekt vid Länsstyrelsen i Västra Götaland, tidigare stadsarkitekt i bl.a. Gotlands kommun, vice ordf i Byggnadsvårdsföreningen.

2/1998