Varför ska man julpynta ett hus som saknar tapeter, el, vatten och avlopp? Har jag inte viktigare saker att göra? Jo, det har jag. Men detta är nog så viktigt.
Mitt hus renoverades senast 1955 och var i förfärligt skick när jag tog över det för drygt ett år sedan. Allt behövde ses över. Ändå valde jag att städa, möblera och ställa iordning huset så fort jag fick nycklarna. Egentligen var det ett slöseri med tid, men samtidigt var det helt nödvändigt. Det gav mig motivation inför den stundande renoveringen och dessutom gav det mig tid att lära känna mitt hus.
I mitt ödehus ingick allt lösöre. Huset var fyllt till bredden av möbler, textilier och porslin. Och även julpynt. Just julpyntet gjorde mig extra varm om hjärtat eftersom jag fick lära känna huset och dess tidigare ägare på ett helt nytt sätt. Inredningen var inte längre bara en uppvisning av olika tidsepoker, utan plötsligt förstod jag att riktiga människor hade bott i huset. Personer som hade trivts här och älskat sitt hus.
Hur var de då, de tidigare ägarna? Jo, de var ganska galna. Stilsäkra, men med en fäbless för det överdådiga. Det passade mig som hand i handsken. Respekt för det historiska men alltid med en personlig twist. Det har varit vägledande när jag ska restaurera mitt hus. Att respektera husets historia, och inte minst, att respektera husets ägare. Jugend, art deco och funkis i all ära, men framför allt vill jag att husets stil ska leva vidare. Hemtrevlighet, överdådighet och lekfullhet.
Jag tror att detta skulle göra husets tidigare ägare glada. Som ödehusräddare är jag alltid livrädd att göra fel, men någonstans tror jag ändå att huset gläds över att en galen operasångare flyttat in. Någon som älskar huset och som vågar fortsätta att leka. Det handlar inte om att förändra, utan snarare om att föra traditionen vidare.
Och jag i min tur är tacksam för att huset bejakar de lekfulla och positiva sidorna i mig. Jag blir påmind om varför jag tog mig an denna utmaning från första början. Mitt hus lockar nämligen fram de bästa sidorna i mig, så i slutändan: Vem räddar vem? Jag räddar ett ödehus, men mitt ödehus räddar också mig.
Philip Björkqvist, byggnadsvårdare, operasångare och medlem i Svenska byggnadsvårdsföreningen. Följ Philips konto: nyauppgards på Instagram!
>>>Se hela julkalendern här<<<
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
