Stora delar av det som en gång varit det blomstrande industriföretaget Jönköpings Mekaniska Werkstad revs på 1980-talet. Men några byggnader fick stå kvar. I vår serie om återvända byggnader berättar Arja Källbom om gjuteriet som blev ett av landets vackraste bibliotek.
År 1860 grundlade Frans Gustaf Sandwall tillsammans med bröderna Johan Edward och Carl Frans Lundström Jönköpings Gjuteri på en tomt vid Munksjöns västra strand. Lundström grundade även Jönköpings tändsticksfabrik och Munksjö AB i Jönköping. Sex år senare, 1866, bildades Jönköpings Mekaniska Werkstad. Bolaget expanderade snabbt med bland annat varvsverksamhet och ångpannetillverkning och under slutet av 1800-talet var JMW ett av de större verkstadsindustriföretagen i Sverige. 1921, i lågkonjunkturen efter första världskriget, gick företaget i konkurs, men kunde snart rekonstrueras och under 1930-talet räknades JMW som Skandinaviens ledande tillverkare av ångpannor. 1950 köptes företaget upp och i början av 1960-talet uppgick huvudägarskapet i AlfaLaval-koncernen. 1982 såldes JMW till Scanpump, produktionen krymptes gradvis för att helt upphöra 1992. Efter det användes lokalerna bland annat till konst- och kulturevenemang. Vid samma tid, i början av 1990-talet, skulle en ny högskola byggas i Jönköping och efter en entreprenörstävling med arkitektdel gick uppdraget till Skanska Sydöst som totalentreprenör, medan White Arkitekter i Göteborg ritade det vinnande förslaget. I oktober 1995 togs första spadtaget till det nya högskoleområdet och åren 1997– 1998 invigdes biblioteket, ingenjörshögskolan (nuvarande tekniska högskolan), internationella handelshögskolan och högskoleservice.
De gamla byggnaderna
Under 1980-talet hade Jönköpings Länsmuseum på kommunens uppdrag gjort en kulturhistorisk utredning och förslag till bevarandeprogram av det gamla industriområdet. Här noterades ingen kulturhistoriskt värdefull byggnad eller stadsmiljö, förutom de gamla JMW-byggnaderna vid Gjuterigatan och Kyrkogatan. En mängd byggnader på området ansågs vara i för dåligt skick och revs – däribland en kontorsbyggnad från 1940-talet i gult tegel med fina kvaliteter. Man tog dock tillvara den gamla gjuteribyggnaden från 1914, ritad av Magnus Steensdorff, och längs Gjuterigatan fick även smidesverkstaden, filareverkstaden och modellmagasinet stå kvar. Alla parter var från början överens om att dessa byggnader skulle bevaras och de fanns också upptagna i kommunens kulturhistoriska program. Ingenstans går dock att finna en specifikation eller ett tydligt ställningstagande till varför de skulle bevaras och vilka kulturhistoriska värden de representerar. De var de enda genunina byggnader som fanns kvar, och deras speciella kvaliteter var tydliga för alla. Den monumentala gjuteribyggnaden, som består av en enda stor hall, har en sockel av huggen granit och fasaden i rött tegel har fina mönstermurningar. Långsidan mot Kyrkogatan är indelad av lisener med stora mellanliggande rundbågiga gjutjärnsfönster. Längs långsidan är namnet målat på puts; Jönköpings Mekaniska Werkstads Aktiebolag, och propellrar i kalksten påminner om byggnadernas marina förflutna.
Högskolan tar form
Arkitektävlingen gav tveklöst kvalitetshöjningar till slutresultatet. Den största utmaningen för arkitekterna på White var att hitta en ny användning för den gamla gjuterihallen. Ett bibliotek innebar en bra lösning för att utnyttja hallens stora volym och här kunde gammalt ställas mot nytt i ett eget formspråk. Man använde en reversibel stålstomme som anknöt till byggnadens verkstadsmekaniska historia. Två stålfackverkspelare stöttar en del den östra långväggen och de ursprungliga takstolarna av hängverkstyp bibehölls, medan innertaket byttes. Traversen, som tillverkades av Halmstads gjuteri 1907, behölls och är fortfarande monterad på traversbanan. Även alla installationer är reversibla. Till den gamla huskroppen har på östra sidan fogats en ny byggnad i tre plan. De båda delarna binds ihop av ett brett ljusschakt med takfönster och gångbroar. Här ryms idag inte bara högskolebibliotekets samlingar av böcker och tidskrifter utan även arbetsrum, läsesalar, grupprum och café. Också de andra återstående byggnaderna på Gjuterigatan; smidesverkstaden, filareverkstaden och modellmagasinet, har blivit ombyggda medan stommen tagits till vara. En ny reversibel entré utformades till den före detta smidesverkstaden, som med sitt formspråk och sin svärta bryter av mot tegelarkitekturen. Här finns i dag Studenternas Hus och kontor.
Miljöer lever vidare
De återanvända byggnaderna är påtagliga spår efter en tidigare industriell verksamhet och man kan fortfarande tydligt avläsa deras historia. De tidigare industribyggnaderna är viktiga i stadsmiljön och deras rika tegelarkitektur kommuniceras även med de före detta spårvagnsstallarna bredvid gamla brandstationen. Högskolebiblioteket i Jönköping är ett exempel på hur det gamla och det nya kan integreras i varandra på ett hänsynsfullt men tydligt sätt. Resultatet är spännande, samtidigt dynamiskt och harmoniskt på ett sätt som speglar vår tid. Byggnaderna är välbyggda, robusta och i fina material där industrifunkisen blir en tillgång i den moderna och kreativa forskarmiljön. Vitruvius motto att byggnader ska vara »ändamålsenliga, hållbara och sköna« stämmer väl in på högskolebiblioteket. Miljöer måste upplevas med våra sinnen. Är de borta så är de, man kan inte återuppleva miljöer genom att läsa om dem i böcker. Byggnader behöver fyllas med liv och verksamhet för att leva vidare. I det här fallet har man lyckats väldigt bra.
Arja Källbom, Byggnadsantikvarie, hantverkare och ingenjör som ofta och gärna hänger på biblioteket.
arja@stationormaryd.se
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
