Län: Värmland
Ort: Råda
Datum: 28-03-2016

Det gamla tingshuset med den tillhörande fd vaktmästarbostaden, båda från tiden kring förra sekelskiftet och belägna alldeles intill Norra Rådas vackra kyrka, har varit utpekade som kulturhistoriskt värdefulla allt sedan 1970-talet. Hösten 2015 ansökte ägarna, en församling, trots detta om rivningslov för vaktmästarbostaden. Församlingens motiv till rivning var (enligt en artikel i NWT) att den gamla vaktmästarbostaden inte använts under den senaste 20-årsperioden och därför var i så dåligt skick att det skulle kosta uppemot 2,5 miljoner kronor att renovera den. Pengar som inte fanns. Planerna stötte emellertid på patrull. Värmlands Museums antikvarie Andreas Hansen avstyrkte rivning med hänvisning till den senaste kulturmiljöinventeringen från 1970-talet. Genom byggnadens tidstypiska karaktär från sekelskiftet 1900, att andelen äldre delar är hög och den nära kopplingen till tingshuset har byggnaden ett påtagligt kulturhistoriskt värde, skrev Hansen. Kommunen gick på museets linje. Församlingen överklagade till Länsstyrelsen som dock gick på kommunens linje. De allmänna intressena att bevara byggnaden ska ges företräde i förhållande till det enskilda intresset att få riva byggnaden, tillade Länsstyrelsen. Församlingen valde då att ta ärendet vidare till högre makter, i form av Mark- och miljödomstolen. Och där beviljades rivningslov, stick i stäv med den kulturmiljöinventerings som gällt sedan 1970-talet, med muséets, kommunens och Länsstyrelsens åsikter. I domen sägs att boningshuset visserligen är tidstypiskt och går i viss stil med tingshuset men det är varken särskilt unikt eller bevarandevärt i sig. Dessutom skymmer det tingshuset och minskar upplevelse av världslig makt kontra andlig makt genom tingshuset på ena sidan vägen och kyrkan på den andra. En grupp ortsbor har dock engagerat sig för att försöka rädda huset, och rivningen har tills vidare fått anstå. Från Svenska byggnadsvårdsföreningen finner vi det både anmärkningsvärt och olyckligt att Mark- och miljödomstolen valt att gå på en linje som förkastar såväl den gällande (sedan fyrtio år) kulturmiljöinventeringen som övriga myndigheters syn på saken. Ett sådant agerande underminerar det långsiktiga arbetet med att peka ut och skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Om församlingen inte anser sig ha råd att äga och förvalta byggnaden borde den rimliga slutsatsen vara att försaka avyttra den till någon som bättre förmår att göra det. Inte att riva den. Det tycks också finnas anledning att låta en fristående byggnadsvårdskunnig konsult syna den kalkyl på renovering man fått. Med förhoppning om att församlingen tänker om kring rivningen av vaktmästarbostaden har vi i Svenska byggnadsvårdsföreningen idag valt att placera den på Gula listan, en nationell observationslista över hotade svenska kulturmiljöer. PS 2016-03-28

Byggnadsvårdsföreningen

Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.