Från traditionellt till modernt byggande

Vår förening arbetar för att främja god kvalitet också i det som byggs nytt. För oss, som genom vårt yrke eller privata intresse är engagerade i byggnadsvården, är det uppenbart att traditionen har mycket att tillföra nyproduktionen. För dem som bygger är perspektivet tyvärr sällan lika positivt. De traditionella materialen anses vara dåliga, farliga, dyra, tungjobbade eller svåra att få tag på.

I byggbranschen talar man ändå ofta om traditionellt byggande, men då har det absolut inget med knuttimmer eller torpargrund att göra. Nej, man menar i stället det byggsätt som dominerar i dag, och som utvecklades framför allt under miljonprogrammet 1965-75: lätta väggar, fläktventilation, plastfärg osv. En hög grad av förtillverkning krävde mindre hantverkskunnande av byggnadsarbetaren, som i praktiken skulle kunna tituleras montör. Som byggnadsvårdare vill man helst kalla detta för modernt byggande.

Men det finns ett mellanled i utvecklingen från traditionellt till modernt, som varar ungefär från 1920-tal till 1960-tal. Då blev processen allt mera industrialiserad, men det fanns fortfarande mycket hantverk kvar i arbetet. Forskningen om material och metoder ökade i betydelse, men erfarenhet och sunt förnuft vägde fortfarande