Fasadutsmyckning i ”klassisk arkitekturstil” lanseras som en populistisk quickfix för att möta ”folkviljan” (?). Kommunstyrelsen i Upplands Väsby utlyste 2020 en markanvisningstävling om ett bostadsprojekt där ”husen ska i sin helhet upplevas som att de är byggda runt denna tidsepok [sekelskiftet 1900]”. I Göteborg vill den politiska majoriteten se ”klassisk traditionell arkitektur”.
Byggnadsvårdsföreningen erfar att människor protesterar mot många nya projekt, bland annat för brist på respekt för kultur- och naturvärden. Två kritiserade byggen i Stockholm kan nämnas; Hagastaden med ensartade fasader, mörka gator och solfattiga trånga gårdar och de tre sexvåningshusen i Liljeholmen med långfasader på cirka två meters avstånd från en lika hög bergvägg. Eftersom äldre kvartersstadsmiljöer med arkitektur från andra tider har höga inneboende värden och är mycket uppskattade, vilket inte minst framgår av bostadspriserna, har direktiv om klassisk arkitekturstil kommit att ses av politiker som en lösning för att möta människors kritik av dagens byggande. Man tycks inte inse att problemet är så mycket större än ointressanta fasader.
Skälet till att det som byggs idag ofta uppfattas som torftigt är framförallt att insikten om vad som skapar en god stadsmiljö och arkitektur ofta negligeras till förmån för hög exploateringsgrad och ekonomiska intressen. I stället bör vår beprövade kunskap om vad som skapar god kvalitet vara inspirerande utgångspunkter för de miljöer vi skapar för framtiden. Det handlar om mänsklig skala med måttliga hushöjder, om arkitektur med variation i fasaduttryck och färgsättning, om väl utformade offentliga rum som gator, gårdar och torg och om behov av parker, träd och annan grönska.
Det är en grov missuppfattning att tro att lösningen på den bristande kvaliteten är att politiskt detaljstyra fasadgestaltningen. Det gäller tvärtom att i plan- och byggprocesser ge arkitekterna förutsättningar för att med sitt yrkeskunnande tillgodose alla de faktorer som samverkar till att skapa stimulerande och goda livsmiljöer. Gärna med inspiration av karaktärsdrag i äldre bebyggelse, dock utan att kopiera fasader som kom till under en helt annan tid med helt andra förutsättningar!
Kristina Berglund, arkitekt SAR/MSA och adjungerad styrelseledamot i Svenska byggnadsvårdsföreningen
