Anders franzén ger här en historik i text och bild som handlar huvudsakligen om 1700- och 1800-talen och mest om de lägre ståndens bostäder.

Två saker har styrt den invändiga färgsättningen: å ena sidan viljan att dekorera och försköna, gärna enligt rådande mode, å andra sidan de begränsade resurserna. Sparsamheten bidrog till att det utvecklades en rik flora av imitationer i såväl slott som koja. Strävan efter att pryda och smycka var stark även i de enklare miljöerna. Målaren visste inte alltid hur förebilden såg ut men använde i stället sin fantasi. Detta har gett upphov till många originella och sevärda utsmyckningar.

Omålat

De äldsta och enklaste boningarna var omålade. Husen var skorstenslösa ryggåsstugor av knutat timmer där stockarnas släthyvlade eller skavda yta tog färg av röken från eldstaden och av nötningen från människornas kroppar. Vid högtidliga tillfällen förskönade man genom att hänga mönstervävda linnebonader utmed väggarna och i taken.

Detta skick har sin motsvarighet i högreståndskulturen. Den som