I en artikelserie med rubriken »Husesyn« tänker vi ge plats för våra älskade hus som vi njuter av och kåkarna vi kämpar med att sköta. Det kan vara ett torp, radhus en villa eller våning. Vi börjar med Skräddartorpet i Södermanland, inköpt sommaren 2001 av Cecilia Hassel. Här beskriver hon sitt hus och det första året som torpare.

Ett rödmålat torp mitt i Sörmland, ett torp som tusentals andra, har hittat nya ägare. Drömmen om sommartorpet förverkligas för ett par mitt i karriären. Här finns ett löfte om ett annat liv än det som storstadslivet erbjuder. Vi talar om livskvalitet.
Cecilia är snickare och arbetar på Skansen Byggnadsvård. Ett husproffs alltså. Men här ska inte bli ett Miniskansen. Yrket är en sak, fritidsboendet en annan; det bestäms mer av behov av vila, bekvämlighet, trevnad.

Vem ska huset tjäna?

Cecilia berättar om de gamla låga portarna med »överljus« som förra ägarna ersatte med moderna panelade dörrar, gamla enkla fönsterbågar som byttes mot kopplade fönster, och lerteglet på taket kasserades och byttes mot betongpannor.

Fast hon sörjer de gamla genuina detaljerna, kan hon förlika sig med nyheterna. De får duga, praktiska som de är – så länge. När lusten faller på och ekonomin tillåter kanske de gamla fönstren kommer tillbaka – de finns bevarade på -vinden – kanske betongen byts ut, och även porten.

Men inte förstukvistarna, som också kom till då förra ägarna rustade upp torpet på 1980-talet. Dit kan man ta sin tillflykt blåsiga dagar och var skulle man förresten göra av stövlarna, trädgårdshandskarna och kaffebrickan om inte kvistarna fanns?
-Man får tänka på brukaraspekten, som Cecilia säger. Museala hänsyn är inte allt. Vi har köpt torpet för att det ska fungera som fritidsbostad. Förstukvistarna kommer vi därför att ha kvar, men vi kommer att byta de korrugerade plastskärmarna mot glasade träbågar.
-Det vore också att slösa med resurserna att genast byta fungerande material mot mer stiltrogna, fyller timmermannen i, Kenan Taskavak, som tittar in för att besiktiga skadorna i timmerstommen. Han ska byta stockar i norra gaveln.

Fukt är husets fiende…

Då är vi inne på bekymret.
-Det är klart at vi gjorde en besiktning innan vi köpte torpet, säger Cecilia. Men tydligen inte tillräckligt noga.
-Det första vi gjorde i höstas var att riva bort panelen på norra gaveln, som var nästan dold av syrenbuskage, som vi sågade ner. Vi fann att liggtimret var fuktigt och illa skadat av röta och strimmig trägnagare. Nu när vi högg bort de skadade partierna såg vi att vi måste byta hela de nedersta stockarna, som var provisoriskt lagade av tidigare ägare. Gammalt torrt virke och med samma sorts knutar som förut ska det vara.

-Grönska ska hållas borta från husfasaderna, den binder fukten och virket tillåts aldrig bli riktigt torrt. Att dränera längs husgrunden är bra, gräv ut och fyll igen med grus och singel. Hängrännor är viktigt så att inte vatten från taken stänker upp på väggarna.
-Inomhus bör den relativa fuktkvoten inte överstiga 70 procent. Det går att mäta med en hygrometer. Vi har köpt oljefyllda elradiatorer med elektroniska termostater och har dem ständigt på så att temperaturen inomhus inte någon gång understiger fem plusgrader. De står på fötter så att de kan flyttas undan då de inte behövs. Det är ju faktiskt snyggare utan.

Taket var tätt, men vi har lagt om det med något kraftigare läkt och en extra rad takpannor – de gamla täckte nätt och jämt. Pannorna har fått en försonande mossbeväxning så de lyser inte så nya längre.

…men trädgårdens vän

Nu är det vår och sommar igen och tomten kan utforskas i lugn och ro. Kanske går det att upptäcka resterna av rabatter, avslöja lökväxter och ängsblommor i gräs-mattan innan gräsklipparen släpps lös.
Cecilias favorit är lönnen mitt på tomten. I dess skugga står den grönmålade bänken på bästa utsiktsplatsen. En bit bort reser sig dasset som ett annat lusthus, kantat av funkia och bergenia. Vid knuten ligger en stor jordkällare och väntar på att få hand om skörden.

Husdagbok

– Skaffar man ett hus är det viktigt att anförtro sig åt en husdagbok. Att dokumentera i ord och bild ditt arbete med huset men även vad andra har att säga. Att skriva upp där vad säljarna berättar, anteckna hantverkares telefonnummer, lyssna till erfarna yrkesmän man anlitar, ta reda på och skriva ner husets historia med hjälp också av tidigare ägare och -arkivstudier.
Man bör också anteckna vad man finner på vindar och i bodar, och inte slänga bort gamla virkesrester, det kan vara foderklossar, listbitar och fönsterbågar som, hur skröpliga de än verkar vara för ögonblicket, kan vara bra att ha i framtiden.

Cecilias råd

– Bida din tid och bo in dig i huset. Allt behöver inte åtgärdas på en gång. Ta tag i de mest väsentliga delarna som tak, stomme och grund först. Därefter kan finliret och det roliga ta vid, nämligen att varsamt prägla ditt eget boende. Glöm inte bort varandra i renoveringsarbetet, som kan ta överhanden. Det går att renovera sönder ett hus – men även en relation.
– Att finna duktiga hantverkare på orten är inte alltid lätt för en nyinflyttad. Begär referenser och, om tid finns, följ upp dem genom att faktiskt kontakta de husägare som anlitat dina tilltänkta hantverkare och besöka de aktuella husen.
– Ett bra sätt att förkovra sig är att vara hantlangare åt hantverkarna.
– Har du planer på att senare bosätta dig i fritidshuset, vinner du på att i ett tidigt skede anpassa vvs-installationerna därefter. Du slipper göra stora ingrepp i en kanske redan väl renoverad interiör.

Cecilia Hassel

Snickare på Skansen Byggnadsvård och ledamot av styrelsen för Svenska föreningen för byggnadsvård.

2/2002