Den gamla slåttarstugan hölls nätt och jämnt vid liv med hjälp av ett stort hängande plåttak. Men med minnet av äldre tiders spåntak i behåll, beslöt Gustav Bergström att ge huset en ljusare framtid. Här berättar han hur det gick till.

Förra sommaren beslöt jag mig för att prova på att lägga ett spåntak. Spåntaken hade nästan helt försvunnit när jag var liten i början av 70-talet, men likväl har de etsat sig fast i mitt minne och jag har aldrig glömt dem.

I utkanten av en av mina åkrar på min gård i Norrbotten står en gammal slåttarstuga som förmodligen rests på 40-talet. Den försågs senare med plåttak och när jag tog tag i den förra sommaren var den i eländigt skick. Det fanns mycket att göra innan det var dags att ta sig an taket. Det är dock en annan historia.

Jag beslutade mig för att ta bort plåten på stugans ena sida och där lägga ett nytt sticktak. De andra, som vetter mot skogen, fick behålla sin plåt eftersom nedfallna löv och barr skulle minska livslängden om man inte