För 50 år sedan var Ralph Erskines moderna bostadsby i den blomstrande bruksorten Gyttorp under uppbyggnad. Då Nitro Nobel efter kulmen på 70-talet minskade antalet anställda och samhället började krympa, hotades bostadsområdet av förfall. Nu är de flesta husen restaurerade med hjälp av många goda krafter.

Jag ser Gyttorps centrum som något mer än ett bostadsområde. För mig var det ett riktigt samhällsbygge. Min utgångspunkt var att bygga området både så vackert och praktiskt som möjligt. På svenska finns det ett fint ord för det synsättet – brukskonst. Gyttorp var också det område där jag första gången började sätta färg på fasaderna. Skälet var att den vita funktionalismen inte såg speciellt trevlig ut mot snön på vintern. Den moderna färgskalan som jag utnyttjade – grönt, blått osv. – gav ett trevligare intryck.

När man rör sig genom bebyggelsen är bykaraktären det dominerande intrycket. Färgsättningen är ytterst varierad men sammanhålls av att gröna färger vänds mot den omgivande naturen och att de starka färgerna – rött, rosa, gult och blått – vänds in mot gatorna, torget och gårdarna. Kännetecknande är också att husen öppnar sig mot söder och är mer slutna mot norr. Lägenheterna är fördelade på radhus, egeningångshus och hyreshus i två och tre våningar som grupperats kring gårdar med gemensamma gräsmattor eller utefter områdets bilgator.

Material och färg

Bostadshusen är utförda med en stomme av platsgjuten betong. Ytterväggarna består i första hand av putsad lättbetong. Putsmetoderna varierar i området, de äldsta husen har en tjock puts med relativt högt kalkinnehåll som stockats på i flera skikt. De yngre husen är putsade med s. k. tunnputs med mycket cementinblandning – och därav ett mycket hårt putsskikt. Mellan dessa ytterligheter förekommer andra former.

Fasaderna har fått sin färg antingen genom stänkputsskikt eller genom målning med KC-färg. Färgsättningen är ytterst raffinerad och varierad. Bland annat är gavlarna oftast målade med ljusa färger medan långsidorna har en mörkare och mer mättad färgkulör. Härigenom får husens hörn en mycket precis framtoning.
Yttertaken är belagda med papp och takavvattningen sker via takbrunnar och invändiga stuprör. Takformerna varierar från de bågformade taken, som blivit områdets kännetecken, över sadeltak till platta tak (ursprungligen med takterrasser).

Lägenheterna

De ursprungliga inredningarna och ytskikten är tidstypiska. Golven är täckta med linoleum och väggarna i vardagsrum och sovrum är mestadels tapetserade. Badrumsgolven är belagda med rödbrun Höganäsklinker och väggarna är kakelklädda kring badkar och handfat. Bevarade köksinredningar och övriga skåpsinredningar är platsbyggda med falsade luckor och typiska rostfria öppningsbeslag. Alla snickerier är målade på platsen med oljefärg.

Samhället förändras

Personalmässigt kulminerade Nitro Nobels verksamhet i Gyttorp under 1970-talet då bolaget sysselsatte 1 200 personer. Efter 1970 har antalet anställda gradvis sjunkit och utgör nu omkring 400 personer. Minskningen av antalet anställda avspeglas också i bostadsortens vikande befolkningstal. År 1970 var antalet bosatta i Gyttorp 862 för att nu vara knappt 700.

Personalstyrkans nedgång tillsammans med den vikande befolkningen har medfört ett minskat utbud av service i Gyttorp, vilket i första hand inneburit att de lokala post- och bankkontoren lagts ned och att kollektivtrafiken försämrats. Befolkningsminskningen innebar också att andelen tomma lägenheter började öka i Gyttorp. Under senare delen av 80-talet täcktes underskottet genom att de tomma lägenheterna uppläts som flyktingbostäder. Den tidigare starka kopplingen mellan tätortens utveckling och företagets finns inte längre. Idag är istället närheten till Nora samt enkla och snabba förbindelser till Örebro viktigare för utvecklingen.

Området säljs till Riksbyggen

I mitten av 70-talet sålde Nitro Nobel Gyttorps centrum till Riksbyggen, som planerade för en ombyggnad som ej hann påbörjas. Istället avyttrade Riksbyggen husen 1989 till bygg- och fastighetsbolaget Eccere AB. Detta bolag påbörjade samma år en upprustning av området. Företaget gick dock i konkurs under 1992 och ombyggnationen avbröts. Då var 74 av områdets 125 lägenheter ombyggda. Av de återstående 51 lägenheterna var många utrivna och obeboliga. Efter 1992 stod området under konkursförvaltning. Endast absolut nödvändig fastighetsskötsel utfördes medan husen förföll i brist på underhåll. Under denna tid växte successivt fram ett hot om rivning av de ej restaurerade delarna av bebyggelsen.

Kommunen går in som ägare

Mot bakgrund av denna negativa samhällsutveckling och hotet mot den unika kulturmiljön började man undersöka möjligheterna för kommunen att köpa Gyttorps centrum. Frågan hade bland annat aktualiserats av Riksantikvarieämbetets intresse för området och att ämbetet ställde i utsikt möjligheten att finansiera en fortsatt renovering med hjälp av statsbidrag.

Under våren, sommaren och hösten 1995 pågick förhandlingar mellan konkursförvaltaren, Westpartner, och Nora kommun om en försäljning av av hela området till kommunen. I november beslutade kommunfullmäktige efter omröstning att förvärva Gyttorps centrum. Projektbudgeten var 43 miljoner kronor inklusive en köpeskilling på ca 16 miljoner kronor. En förutsättning för kommunens köp och restaurering av bebyggelsen var att Riksantikvarieämbetet skulle stödja renoveringen med ett statsbidrag på tio miljoner kronor – vilket också beviljades under våren 1996. Området byggnadsminnesförklaras

Restaureringsarbetet som pågår har genomförts i etapper sedan årsskiftet 1996-7. Den 22 augusti 1998 återinvigdes Gyttorps centrum. Lagom till invigningen beslutade länsstyrelsen om att klassa Gyttorps centrum som statligt byggnadsminne. Beslutet är unikt så tillvida att det är det första byggnadsminnet som representerar modern flerbostadsbebyggelse från efterkrigstiden.

Vägledande för restaureringsarbetena har varit att bevara och återställa områdets 50-talskaraktär vad gäller material och utrustningsstandard. Tidigt iordningställdes en provlägenhet där olika lösningar kunde prövas och åskådliggöras som referens i samband med de entreprenadupphandlingar som skett för de olika byggnadsetapperna. Mycket få ingrepp har gjorts i byggnadernas ursprungliga planlösningar. De stora insatserna gäller utbyte av ledningssystem för el, vatten och avlopp samt förbättring av takens värmeisolering. På ventilationssidan har befintligt frånluftssystem förbättrats med hjälp av skorstensfläktar.

Fasadarbetena

Den ursprungliga putsbeklädnaden är av mycket olika kvalitet. I allmänhet har de äldsta putsytorna (relativt tjockt putslager som påförts i flera skikt) hållit bäst genom åren. Men även här finns brister vilket troligtvis har att göra med att putsen från början varit för mager. Putslager i s. k. tunnputsteknik uppvisar stora brister eftersom samverkan mellan putsskiktet och lättbetongen är dålig – och bomskador därför uppstår med tiden.

Lagning av betongytor låter sig inte göras så enkelt. Betong har ju inte putsens fördel, att det är relativt lätt att ta ner skadade ytor och påföra nya som färgbehandlas. Inom projektet har vi i första hand – där vi tyckt att det varit absolut nödvändigt – prövat att laga sprickor och smärre skador med olika typer av lagningsbruk. Metoden är dock besvärlig eftersom det alltid uppstår färgskillnad mellan lagningsbruk och den ursprungliga betongen. För att slutresultatet inte skulle bli alltför oroligt har vissa ytor efter lagningen målats med silikatfärg. Skadad konstruktionsbetong i balkongplattor och murar har helt eller delvis ersatts med ny betong.

Utvändiga snickerier som fönster och balkongdörrar, utvändiga paneler och hängskivor har behållits och färgbehandlats – däremot har alla entrépartier och övriga ytterdörrar bytts ut mot nya i ursprungligt utförande. Fönstersnickerierna som bedömdes ha en bra kvalitet har restaurerats mycket noggrant genom färgborttagning, beslagning, utbyte av skadat trä, glaskittning, målning och tätning enligt ett särskilt program. Färgborttagningen har skett med infravärme och till målningen har använts linoljefärg. Målningen har inte varit problemfri eftersom ett gott slutresultat med linoljefärg ställer andra krav på utförande än det mer normala byggnadsmåleriet – det gäller bl. a. att linoljefärg måste påföras i tunna lager och kräver längre torktid, vilket entreprenören måste ta hänsyn till vid planeringen av byggnadsarbetena. I samband med att fasaderna restaurerades återställdes den ursprungliga färgsättningen.

Invändiga arbeten

För det invändiga måleriet har använts samma typer av färg som när husen uppfördes – snickerier har målats med linoljefärg, taken med limfärg, källarutrymmen med kalkfärg och liknande behandlingar. På samma sätt som det utvändiga måleriet ställer denna typ av behandlingar andra krav på utförande som måste beaktas vid byggnadsplaneringen.

Peter Ljungné

Arkitekt med kontor i Örebro, är ansvarig för restaureringen av Gyttorpshusen.

3/1999