Mot slutet av 50-talet började det traditionella egnahemmet ersättas av en ny typ av enfamiljshus, anpassade till nya tekniska lösningar och en mer rationell produktion. Folkvillan och tjänstemannavillan blev ett alternativ för allt större grupper. Det är hantverket, det äkta materialet och omsorgen om detaljerna som är det karaktäristiska hos 50- och 60-talens enfamiljshus, skriver Leif Jonsson. De villor som byggts under 70- och 80-talen står sig dåligt i jämförelse med denna äldre villageneration, anser han.

Med utställningen ”Folkhemmets bostäder 1940-1960 uppmärksammade Arkitekturmuseet kvaliteterna i vad som idag kommit att framstå som något av en ”Guldålder” i svenskt bostadsbyggande. Men hur ser de bostäder ut som byggts under de följande årtiondena och vilka kvaliteter har de?

Lite till mans tänker vi väl i första hand på miljonprogrammets massproducerade, ensartat utformade flerfamiljshus då det blir tal om 1960- och 70-talens bostadsbyggande, och på den reaktion mot detta som inträder under 1980-talet. Men är det möjligt att ge en något mer nyanserad beskrivning av detta byggnadsbestånd och