Lagen om energideklaration har trätt i kraft. Men hur systemet ska tillämpas i Sverige är ännu inte klarlagt, inte heller vad som gäller för den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen. Gustaf Leijonhufvud förordar här ett system där alla energibesparande åtgärder görs med hänsyn taget till byggnadens kulturhistoriska värden.

Den första oktober 2006 infördes lagen (SFS 2006:985) om energideklaration för byggnader. Lagen grundar sig på ett EU-direktiv som kom 2002 och som gäller alla medlemsstater i unionen. Syftet med direktivet är naturligtvis att spara energi i bebyggelsen, som står för en stor del av unionens energianvändning. Tanken är att fastig-hetsägare och andra intressenter ska få tillgång till information om hur väl en byggnad fungerar ur energisynpunkt. Genom att denna information blir tillgänglig är förhoppningen att marknaden själv ser till att energianvändningen effektiviseras. Det ska alltså inte ingå några krav på förbättringar, däremot ”rekommendationer om kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra byggnadens energiprestanda”, föreslagna