Adolfsbergs sanatorium i Örebro har byggts om till bostäder. Ida Westergren delar med sig av sina erfarenheter från projektet, sammanfattade i tre punkter.

Örebros stadsarkitekt Magnus Dahlander ritade i början av 1900-talet två sanatorier. En förutsättning för byggnadernas funktion var ett isolerat läge med frisk luft. Just det kom i framtiden att bli deras största hinder för överlevnad.

Adolfsbergs sanatorium i Örebro stod färdigt 1912 och Garphyttans sanatorium invigdes 1913. Sanatoriet i Adolfsberg ligger fortfarande gömt i en tallskog som när det en gång byggdes medan Garphyttans sanatorium revs i början av 2000-talet efter att ha stått tomt i årtionden.

1. Funktion

Den vanligaste anledningen till att en byggnad rivs är att den saknar funktion. Adolfsbergs sanatorium hade till största del stått tomt i flera år när en ny fastighetsägare, KBB fastigheter, tog sig an projektet att omvandla byggnaden till bostäder.

2. Förändring

För att en byggnad ska överleva, måste den få lov att förändras. Under åren har sanatoriet använts både för vård, skolverksamhet och vandrarhem, vilket har inneburit mindre och större ombyggnader.

Arbetet med sanatoriets omvandling började med en djupdykning i arkiven. Med kunskap om byggnaden och de förändringar den gått igenom, var det lättare att hitta en riktning för framtiden.

En institutionsbyggnad med stora rum, tjocka tegelväggar och långa korridorer skulle nu bli goda boendemiljöer. Målet var att fasadförändringar skulle kännas som en naturlig del av ursprungsarkitekturen. Byggnadens tegelväggar och fönsterplaceringar fick styra planlösningarna.

Balkonger har tillskapats där så var möjligt, med räcken och stag utformade lika befintliga. Alla originaldörrar hade vandaliserats. Nya dörrar har tillverkats med detaljritningar från Dahlanders arkiv som utgångspunkt. De småspröjsade fönstren i vindsvåningen som byttes vid en ombyggnad på 60-talet, har återställts och på taket ligger åter lertegel.

Ett nytt fristående trapphus med ett modernt formspråk gör att majoriteten av lägenheterna kan nås med hiss. Avsteg gjordes för ett antal mindre lägenheter, där bevarandet av ett trapphus prioriterades. En fasad med igenmurade öppningar från olika tidsepoker, har med en ny utformning och välgjort murningsarbete blivit ett vackert tillskott som förhöjer istället för förvanskar byggnaden.

Avsteg har gjorts, både från kulturvärden och lagar, kompromisser är nödvändiga för bevarandet av en svåranvänd byggnad.

3. Förvaltning

Med en fastighetsägare som tänker långsiktigt kring förvaltning, har sanatoriets livslängd nu kraftigt förlängts. Som fler bostadshus med hyresrätter i olika storlekar är byggnaden åter tillgänglig för örebroare. De förändringar som gjorts ses förhoppningsvis av framtida generationer som just förändringar, inte förvanskningar, så osynliga att det krävs ett besök till arkivet för att hitta spåren.

Ida Westergren, Arkitekt SAR/MSA, ida_westergren@hotmail.com

Projektet är utfört tillsammans med Arkitektur & Byggnadsvård AB