Marielund – ett idylliskt sommarhusområde utanför Uppsala – står inför dubbla hot. Dels kan kommunen trots allt besluta sig för att bygga flera hundra nya bostäder alldeles intill, dels kan dåligt anpassade ny- och ombyggnader sudda ut områdets karaktär. Maria Görts, som inventerat området och pratat med de boende undrar vad som egentligen slår hårdast mot kulturvärdena?
I många mindre samhällen på landsbygden uppstår problem med avfolkning och att permanentbostäder görs om till sommarhus. I Marielund, 15 kilometer utanför Uppsala, är problemet det omvända. Under 1970-talet startade en ny era för sommarhusområdet, liksom för många andra liknande områden. Istället för att enbart vistas i Marielund under sommaren ville husägarna nu bo där året om. Somliga hus byggdes till och tilläggsisolerades och en del helt nya uppfördes på avstyckade tomter. Sammanlagt rymmer Marielund idag ett hundratal bebyggda fastigheter.
Att tilläggsisolera ger huset ett förändrat utseende. Inte sällan läggs isoleringen utanpå fasaden, för att behålla rumsstorleken. Om fönstren inte samtidigt flyttas ut och placeras i liv med fasaden, ges huset ett klumpigt uttryck och de djupt liggande fönstren uppfattas som mindre än de är. I och med en isolering är det också vanligt att äldre fönster byts ut, då är det viktigt att de nya fönstrens karmar och spröjsning i möjligaste mån följer förlagans. En omvandling från sommarhus till åretruntboende ställer inte bara krav på husens isolering, ventilation, vatten och avlopp. Omvandlingen för även med sig andra behov för vägarna i området, snöskottning och sophämtning. I Marielund är majoriteten av vägarna idag grusade och saknar gatlyktor, vilket skapar en lantlig atmosfär och tvingar bilister till försiktighet. Med hårdgjorda vägar och belysning skulle denna lugna upplevelse gå förlorad.
Startskottet för sommarhusbebyggelsen i Marielund är, som för många andra sommarhusområden, järnvägens utbyggnad under senare delen av 1800-talet. Kring sekelskiftet 1900 avyttrade ägaren till Marielunds herrgård mark vilken styckades till tomter och såldes vidare. Burgna Uppsalabor lockades till området av närheten till naturen, bad i sjön Trehörningen och kommunikationerna till staden. Bland de tidiga familjerna fanns handlare och professorer som lät uppföra stora sommarvillor. Till Marielund flyttade hela familjen under somrarna, inklusive tjänstefolket. Vid sidan av de riktigt stora sommarnöjena finns även mindre sommarhus och sommarstugor.
I anslutning till tågstationen placerades samhällsfunktioner. I bostadshusen runtomkring denna fanns post, telegrafstation och lanthandel. Den reguljära tågförbindelsen mellan Marielund och Uppsala, Lennakatten, upphörde 1966. Men än idag går tågen genom Marielund! Under sommarmånaderna körs de av Museiföreningen Stockholm-Roslagens Järnvägar. Bland de första att bo permanent i området under 1900-talet var familjen Oldeberg. När de på 1970-talet vinterbonade sitt hus fanns åtta åretrunthushåll i Marielund. Idag är det 35. – Efter det att Lennakatten slutade gå på 1960-talet gick bussar mellan Marielund och Uppsala, berättar Solveig Oldeberg. Då fanns även en mjölkbil i området, det var bara att ställa flaskorna utanför grinden. År 1978 stängde Marielunds handel för gott, men under ytterligare två år kunde de boende handla livsmedel från Matbussen innan samhället blev helt utan affär.
Uppsala kommun arbetade under 2009 med en ny översiktsplan över bland annat Marielund. Anledningen var ökad efterfrågan på bostäder i områden längre bort från Uppsala, vilka skulle behöva kommunala vatten- och avloppsledningar. Även Marielund kunde då förses med kommunala ledningar och för att bekosta dragningen såg kommunen över olika alternativ till nybebyggelse. För Marielund skulle planen inledningsvis innebära runt 700 nya bostäder i nära anslutning till området. Flera förslag fanns på den nya bebyggelsens utformning, från hus i några våningar i blandstad till låga hus i liten skala. I samband med kommunens arbete med översiktsplanen utförde undertecknad en kulturhistorisk inven-tering av Marielunds bebyggelse. Kommunledningskontoret ville reda ut vilka bebyggelsehistoriska värden området hade.
Kommunöversikten från 1977 rekommenderar att ytterligare bebyggelse i Marielund endast får tillkomma om särskilda skäl föreligger. År 1985 förklarar kommunfullmäktige området som »speciellt skyddsvärt«. 1987 kom den nya Plan- och bygglagen och året efter fick Marielund områdesbestämmelser vars syfte är att värna de kulturhistoriska värdena i bebyggelsen. Bestämmelserna förordar att både bygglovpliktiga och lovfria åtgärder »skall utföras varsamt så att byggnadens särdrag beaktas och dess byggtekniska, historiska, miljömässiga och konstnärliga värde tas tillvara«. Ny bebyggelse ska, i placering och utformning, anpassas till omgivande miljö. I områdesbestämmelsernas avsnitt »Allmänna rekommendationer och hänsyn« finns beskrivet hur man bäst tar hand om sitt hus avseende grund, stomme, fönster, takbeläggning och fasadbeklädnad. Som princip vid ombyggnad förordas.
Inventeringen utfördes i maj–juli 2009. Särdragen i den ursprungliga bebyggelsen beskrevs liksom hur de kan bevaras vid ny- och tillbyggnation. Karaktärsdrag för hus uppförda före 1940:
- Husen är i trä och klädda med träpanel.
- Murad grund av natursten.
- Hus byggda i L-vinkel. Många hus i området är uppförda enligt denna plan, i efterhand har några av dem byggts till så att formen på huset blivit mer symmetrisk.
- Branta takfall. Många av husen har ett brant takfall vilket ger huset ett uppåtsträvande och avsmalnande uttryck.
- Fältindelning i fasaden. Flera hus har bjälklagen markerade i fasaden med vita prydnadslister och utdragna fönster- och dörrfoder. Somliga hus har enbart markering av bjälklag.
- Liten gallerdekoration i taksprång. På flera hus återfinns en gallerdekoration i taksprånget, vilket ofta är prytt av en flaggstång.
- Färgsättningen var oftast röd, gul eller vit med foder och vindskivor vitmålade.
Särdragen visar att det troligen var ett begränsat antal arkitekter eller byggmästare som arbetade i området och att de gärna återanvände vissa detaljer, flera hus är också ritade av samma arkitekter. Runt sjön Trehörningen finns tre likartade hus (varav två i Marielund) som med sin kvadratiska plan och långt nerdragna tak är inspirerade av tidens arkitekturideal. De påminner mycket om de typritningar för hus som arkitekten Jacob J:son Gate ritade till skriften »Svenska sommar- och egnahemsvillor i trä« i början av 1900-talet.
De flesta fastighetsägarna i Marielund ville inte veta av kommunens utbyggnadsplaner. För att göra kommunpolitikerna uppmärksamma på vilken skada man ansåg att en utbyggnad skulle innebära för området grundades föreningen Marielunds vänner. Främst gällde oron att stillheten i området och känslan av ursprunglig lantlighet skulle försvinna med fler boende. Under mitt arbete med inventeringen talade jag bland annat med Staffan Myrdal, ledamot i föreningens styrelse. Han uttryckte en oro för kommunens tanke att de nya boende i området skulle få tillgång till sjön Trehörningen med möjlighet till båtplats.
Hur ska vi kunna veta att du inte skriver en sak som kommunen sedan förvränger till vad de vill höra?
– Hela sjöns strandlinje är sedan tidigt 1900-tal uppdelad och tillhör områdets olika tomter, enda stället som är fritt är den allmänna bryggan. Staffan ställde sig också frågande till hur – och var – några hundra båtplatser skulle få plats. i arbetets första fas besökte jag ett av Marielunds vänners möten. Där blev min inställning till området ifrågasatt, eftersom jag kom på uppdrag av kommunen.
– Hur ska vi kunna veta att du inte skriver en sak som kommunen sedan förvränger till vad de vill höra? minns jag att en kvinna undrade. En annan fråga var om jag hade i uppdrag att »slå undan benen« på områdesbestämmelserna från 1988 genom att skriva att området inte längre besatt några kulturhistoriska värden. Inledningsvis kontaktade jag alla fastighetsägare i området för att få tillåtelse att beträda deras tomt och fotografera huset. En del av dem jag talade med var skeptiska, jag ringde trots allt på uppdrag av Uppsala kommun. Under samtalets gång blev de mer intresserade och tillmötesgående. Somliga ville träffa mig för att tala om sitt hus och om området. Flera gånger fick jag stanna på fika och vid ett tillfälle blev jag bjuden på lunch.
I en central och känslig del av området har en nyfunkisinspirerad skapelse med pulpettak i omålad plåt tillåtits.
Många av husen som tillkommit under de senaste tjugo åren har lite eller inget med rådande byggnadstradition att göra. Detta trots att området omfattas av områdesbestämmelser från 1988 med väl artikulerade ny- och tillbyggnadsrekommendationer. Flertalet nyuppförda byggnader är inte klädda med panel utan vitputsade. De avviker även markant från områdets ursprungliga bebyggelse genom takfall, fönsterplacering och fönsterstorlek samt genom själva placeringen av huset, både i förhållande till övrig bebyggelse och på tomten. I en central och känslig del av området har en nyfunkisinspirerad skapelse med pulpettak i omålad plåt tillåtits. I bygglovhandlingarna, som jag läst översiktligt, nämns inte husets utformning alls.
Den enda hänvisningen till områdesbestämmelserna gällde husets placering i förhållande till sjön. Det föreslagna läget var för nära vattnet med tanke på strandskyddet, men dispens gavs. arbetet med översiktsplanen aktualiserade diskussionen kring vilken förändring av området man i ett utbyggnadsskede kan vänta sig. Kommunens vilja var att uppföra ett område med nya hus i nära anslutning till nuvarande Marielund. En klar koppling skulle finnas mellan bebyggelsegrupperna och de nyinflyttade skulle få möjlighet att ta del av sjön Trehörningen och naturen i närheten. Flera hundra nya bostäder i Marielund skulle kräva en ny väg från Uppsala, tänkt att gå längs med den gamla järnvägen in i området.
Krav skulle komma att ställas på barnomsorg, fritidssysselsättningar och andra lokalkrävande verksamheter. Efter protester från områdets fastighetsägare och Uppsalas kommunalpolitiker minskades utbyggnadens omfång gradvis. Kommunens sista förslag var en bostadsenklav om 50 hushåll i anslutning till länsväg 282, helt utan koppling till Marielund. Inte heller detta kommer i dagsläget att genomföras. I september 2009 beslutade kommunstyrelsen istället att klassa Marielund som utredningsområde och därmed skjuta eventuella planer på större nybyggnation på framtiden. Det var politikerna i kommunen som, bl a efter uppvaktning av protestföreningen Marielunds vänner, valde att inte genomföra föreslagen utbyggnad. Marielund kommer troligen att förses med kommunalt avlopp och vatten, tack vare utbyggnaden längre bort från Uppsala, utan att det uppförs en mängd nya hus i området. De flesta boende drar en suck av lättnad.
Marielund ska inte bevaras bara som ett gäng gamla hus, utan ingå i helheten i området med Funbo kyrka, museijärnvägen och Fjällnora friluftsområde bland annat. Vidare menar Jonas att större utbyggnader företrädesvis bör ske i befintliga tätorter, i Marielund kan det byggas hus här och där – men med omtanke!
För tillfället är den stora utbyggnaden avvärjd men enstaka hus kommer att byggas. Frågan är hur många, under en, låt säga, 20-årsperiod? Frågan är också hur väl de anpassas till befintlig bebyggelse. Ett väl genomarbetat tillskott av bostäder som korresponderar med omgivande miljö och byggnader är att föredra framför illa placerade hus som helt saknar koppling till rådande byggnadstradition. Marielunds vänners ordförande, Jonas Pertoft, ställer sig mer positiv till att områden som Marielund planläggs än den spridda avstyckning och nybyggnation som råder för tillfället. – Vi är måna om helhetsupplevelsen, säger han. Meningen är inte att Marielund ska bevaras bara som ett gäng gamla hus, utan ingå i helheten i området med Funbo kyrka, museijärnvägen och Fjällnora friluftsområde bland annat. Vidare menar Jonas att större utbyggnader företrädesvis bör ske i befintliga tätorter, i Marielund kan det byggas hus här och där – men med omtanke!
I inventeringen över Marielund redogörs för de för området karaktäristiska byggnadsdrag som skapar en sammanhållen upplevelse. Där finns också en kortfattad guide över vad som utgör en varsam eller en väsentlig förändring av en byggnad i Marielund. Även i nämnda områdesbestämmelser finns rekommendationer för bebyggelsen i området. Min förhoppning är att fastighetsägare och bygglovhandläggare i framtiden anstränger sig för att passa in ny- och tillbyggnationer till de traditioner som finns i Marielund, i så fall klarar området fler hus än man tror.
Maria Görts, Bebyggelseantikvarie
1/2010
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
