Hur kommer det sig att man kan hitta ett tyskt korsvirkesdass i Östergötland? Historien började när de tyska vandringsgesällerna Linda och Maxi knackade på hos Ulrika Krynitz och bad om mat och husrum. I utbyte erbjöd de sig att bygga ett hus i trä och lera.

Uppvuxen i den tusenåriga tyska staden Goslar känner jag igen en vandringsgesäll på långt håll: svart klädsel, utsvängda byxor, stor svart hatt, väst med stora knappar. Själv bor jag numera på en liten gård utanför Ödeshög. För ungefär fem år sedan knackade det på dörren. Utanför stod en ung man i typiska utsvängda byxor, vandringsstav, liten ryggsäck och väst med stora knappar. Klädseln var vinröd och på huvudet hade han en cylinderhatt. Han såg ut som en trollkarl. Vid dörren läste han en vers, en så kallad schnack, där han bad om husrum eller mat, och jag förstod att han var en vandringsgesäll. Sina vinröda kläder förklarade han med att han var guldförgyllare. Svart klädsel däremot kännetecknar träbearbetande skrån, till exempel timmermän, snickare,