Åren kring 1900 var kontrasternas tid. Djupaste fattigdom existerade parallellt med sagolikt överflöd. Tekniskt och estetiskt hypermoderna hus fanns jämsides med uråldriga ruckel. Fabriker spottade ut masstillverkade lågprisprodukter samtidigt som exklusivt konsthanverk firade stora triumfer. Konservatism och radikalitet, innovation och tradition, allt däremellan.
Visst fanns det gemensamma drag, inte minst estetiskt, som anammades av olika samhällsgrupper. Samtidigt är »sekelskifte« precis som de flesta stil- och epokbegrepp både historiskt och arkitektoniskt betydligt mer svårfångat än vad själva ordet låter ana.
Även på detaljnivå visar åren runt 1900 en imponerande mångfald. Förstås finns dock vissa saker som – åtminstone för eftervärlden – blivit starka symboler för denna tid. Men ska man närmare förstå sig på en byggnad eller någon detalj räcker det inte med att ställa fastställa om den »är sekelskifte« eller inte. Frågan man istället kan fundera på är »hur« den eventuellt är sekelskifte.
Låt säga att man tittar på en kakelugn som står i ett hus byggt år 1900. Valdes den för att man ville vara modern och följa sista modet – eller var den en trygg klassiker som liknade grannarnas? Strävade man efter att sticka ut och imponera, eller tog man bara det som råkade vara tillgängligt och prisvärt?
Det är frågor som dessa som kan fördjupa vår förståelse för husen och de människor som bott i dem. Några entydiga svar får man ofta inte, men detaljerna ruvar på många spännande tankeställare kring arkitekturen som den ständiga samtidsspegeln.
Murrigt
På en gård Hälsingland finns denna härligt murriga och ombonade sal i nyrenässans, inredd kring slutet av 1800-talet. Den innehåller många tidstypiska ingredienser: ståtlig kakelugn, schaggklädd paneldivan, pappspänt och schablonmålat tak, stormönstrad tapet med bårder, snickerier målade i finstämda jordiga toner.
Även om jugendstilen snart lanserade ett annat ideal så var denna estetik fortfarande högaktuell kring sekelskiftet, inte minst på landsbygden.
Fabrikstillverkat
Kring år 1900 fanns ett rikhaltigt utbud av fabrikstillverkade byggnads- och inredningsdetaljer att köpa. Ofta kan de vara mycket svåra att datera.
Ibland producerades samma modell genom många decennier och det kan vara omöjligt att veta om de är från exempelvis 1880 eller 1910.
Exempel på detaljer som kunde vara fabrikstillverkade är sotluckor, ventiler, galler och andra mindre gjutjärnsprodukter. Alla får etiketten »sekelskifte«, trots att vi sällan kan avgöra exakt ålder.
Små detaljer
Även i de allra minsta och vardagligaste detaljerna lyser sekelskiftets estetik igenom.
En profilerad nyckelskylt och porslinsknopp är allt som behövs för att känna en doft av »La
belle époque«. Då tänkte man säkert inte så mycket på det, men idag är det just smådetaljer som dessa som vi uppskattar.
Imiterade material
Att imitera olika material var mycket vanligt och orsaken var ofta kostnadsskäl. Ibland kunde dock imitationen även ge större konstnärlig frihet.
Här är det en gyllenläderstapet i japoniserande stil som tillverkats av relieftryckt papper, uppsatt i biljardrummet på Tullgarns slott under Gustav V:s och drottning Victorias tid.
Pastell och murr
På Västergården i Söderala i Hälsingland målades snickerierna i obeskrivligt ljuva pastelltoner för att matcha den toppmoderna tapeten i jugendstil någon gång under 1900-talets första år.
Färgskalan var delvis en motreaktion mot det sena 1800-talets murrigare toner som i salen på motsatta sidan, men båda smakriktningarna samexisterade parallellt väldigt länge.
Portalomfattningar
Skickligt skulpterade portalomfattningar i röd sandsten blev ögsta mode i städernas stenarkitektur.
Här en detalj av Tuleverkets bevarade byggnad i Stockholm, uppförd efter ritningar av Ferdinand Boberg 1902–1906.
Den böljande linjeföringen, spelet mellan abstrakta och naturalistiska former, det skira uttrycket – allt utgör essensen av jugendstilens estetik.
Moderna kök
En köksinteriör ur Stockholms stadsmuseums samlingar. Skinande blanka kastruller, tjänstefolk i prydliga stärkta utstyrslar, spetsgardin i fönstret och hyllbårder på både spiskåpa och trähyllor. Kort sagt allt vi förknippar med köket i ett borgerligt hem kring sekelskiftet.
Notera även kran för rinnande vatten och att vi till höger skymtar en elektrisk lampa.
Marmorering
I trappuppgångar hade man gärna många olika typer av marmoreringar. Ibland målade i oljefärg, ibland i mer avancerade tekniker som stucco lustro.
Här ett exempel där man kombinerat marmoreringarna med schablonmålade väggfält.
Kontinental design
Ett elegant mönster med kastanjeträd av den schweiziska formivaren och illustratören Eugène Grasset 1897.
Det var bland annat från mönsterblad som detta som kontinental design spreds till Sverige och kunde inspirera bland annat textilier, tapeter och dekorationsmåleri.
Victorian tiles
Från England kom modet med mosaikliknande kakelmönster i mustiga färger under 1800-talets andra hälft och höll i sig en bra bit in i nästa århundrade. Slitstarkt och dekorativt med elegant geometriska mönstereffekter.
Blyinfattat glas
Blyinfattat glas i friska färger och mönster och sirliga mönster blev en favorit i trapphusen. Här ett från Wicanderska villan, även känd som villa Lusthusporten, ritad av arkitekten Carl Möller och invigd år 1900.
Takrosett
Inget rum var komplett utan takrosett. De skulle dock inte vara vita – tvärtom öste man på med många olika kulörer, gärna matchande det schablonmålade taket. Från en sal i Jämtland kommer denna takrosett i papier-maché färgsatt i blått, rosa, nougatbrunt och guld. En tapet och schablonmålat tak i samma kulörer hörde till.
Josefina Fogelin, redaktör för Byggnadskultur
