Åldern hos ett rum kan avläsas på flera sätt, men tydligast syns den på dörrar och fönster. Deras stil, konstruktion och storlek talar sitt mer eller mindre tydliga språk. Andra delar som har en karakteristisk form är listerna. De är till för att dölja de ofrånkomliga springor som finns kring dörr- och fönsterkarmar, liksom där väggarna möter golv och tak. Det oförmedlade mötet mellan två plana ytor har länge betraktats som oskönt. Kanter och fogarsom drar åt sig blickarna döljs därför av lister, socklar och foder. De har omsorgsfullt formats för att försköna dessa kritiska mötesplatser. Listernas vinklar och omväxlande svängda och plana ytor bidrar till rummets -karaktär eller personlighet, liksom dörrens proportioner och fönstrets profiler. Här en introduktion till snickeriernas formlära och grammatik av Anders Franzén (text och foto).

De klassiska formerna

I en traditionell inredning var en skarp kant en styggelse; varje liten detalj profilerades. Dels blev den mindre ömtålig för slitage, dels blev den skönare att vila blicken på. Profilerna skapades ur en handfull enkla grundformer, som har sitt ursprung i antikens byggnadskonst. De viktigaste