Det sunda femtiotalet – kan det vara något?

På femtiotalet fanns det ännu tid för hantverksmässigt byggande, även vid storbyggen. Med åren har man kunnat upptäcka decenniets kvaliteter, inte minst jämfört med senare byggande. Arkitekt Eva Rudberg tar här upp några tankar om ”Det sunda femtiotalet”.

Femtiotalet är inne. Det märks i modets pastellfärger och mönster och i reklamens käcka, välvårdade och skugglösa människor. Uppvuxen under decenniet pendlar känslorna mellan förtjust och besvärat igenkännande. Vilket fördomsfullt, präktigt, inskränkt och oskuldsfullt decennium tänker man, kan det vara något att ha som ideal?

Bostadsområden från tiden andas samma präktiga karaktär. Men till skillnad från det ytliga i dagens exploatering av ett tidsuttryck är detta det riktiga femtiotalet med nyanser och motsägelser. Där finns också finstämda kvaliteter som blivit allt tydligare med åren. Luftighet, grönska och rumslighet var det man strävade efter, inte stadsmässighet och täthet. Det gav utrymme för träd, buskar och bergspartier att leva kvar som fantasieggare och stå som kontrast till senare tiders endimensionella lekredskap och plansprängda