Den svenska färgtraditionen

Linnés Hammarby. De tidigare gråa husen fick sin röda färg på 1800-talet. Fotograf/Illustratör: Olof Antell

Ur den gamla färgtraditionen har i vår egen tid utvecklats en brokighet som bygger på färgintensiteten i syntetiska pigment. Den skapar disharmoni mellan olikfärgade hus och i landskapet, skriver Margareta Cramér, antikvarie vid Stockholms stadsmuseum.

Vi måste se oss om utanför rikets gränser för att förstå att vi i Sverige verkligen har en speciell och egen färgtradition.

Rödfärgstraditionen

Det märkvärdigaste inom den svenska färgtraditionen är rödfärgen. När den väl tagit steget ned från herremansbostäderna till de mindre trähusen både i städer och på landsbygden har den stannat. Ihop med rödfärg hade man en gång stenimiterande ”pilastrar” runt det karolinska timmerhusets knutar. De har ljusats upp och blivit vita och så har vi fått den röda stugans vita knutar.

Bäst har rödfärgstraditionen bevarats på landet i gårdarnas och torpens boningshus och ekonomibyggnader av olika slag. Den röda färgen håller ihop all sköns byggnader till en enhet. Färgen åldras vackert, vittrar sakteligen. När det är dags att färga om är det lätt gjort. Man borstar bort det som sitter löst och stryker den tunna rödfärgen en gång

Intressant, eller hur?

Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.

Inget/Glömt lösenord?
keyboard_arrow_up