Utformning av bebyggelse har successivt utvecklats till en angelägenhet för oss alla. Statsmakternas intresse har inte bara kommit till uttryck i frågor om brandsäkerhet och framkomligheten på gator enligt den medeltida stadslagen. Överintendentsämbetet, föregångare till Boverket och Statens Fastighetsverk, hade som instruktion att förse riket med »beständige och prydlige byggnader«.
Detta följdes upp av så kallade mönsterritningar som spelade stor roll både för byggandet på landsbygden och i städerna. Samma byggmästare byggde såväl de ståndsmässiga husen innanför stadsgränsen som karaktärsbyggnaderna på landsbygden. Mönsterritningarna kom därför att forma mycket av den allmänna uppfattningen om vad vackert är.
Staten, egnahemsrörelsen och Stockholms stad, bland andra, utgav typritningar för villor från slutet av 1800-talet som säkert har präglat mångas uppfattning om det hur ett svenskt hus ska se ut. I nutiden kan man i den förverkligade bebyggelsen ana avtryck från tidningar, television och andra media.
Byggnadsstadgan för rikets städer år 1874 innebar en skärpning av då redan gällande regler. Sundhet och brandsäkerhet är två nyckelbegrepp, men även att byggnaderna ska »tillfredsställa billiga (dvs. skäliga) anspråk på smak och prydlighet«. Dessa begrepp var inte nya då och de lever fortfarande i den nuvarande byggnadslagstiftningen 1.
Kunskap är en bra grund för estetiska ställningstaganden, anpassning och inpassning är ett gott förhållningssätt i de allra flesta situationer.
Däremot aktar sig lagstiftaren noga, då och senare, att i detalj föreskriva vad som ska betraktas som goda lösningar. Följden har blivit stor försiktighet bland kommunala beslutsfattare att uttala estetiska ställningstaganden, särskilt som domstolarna i sina beslut alltmer har inskränkt tolkningsutrymmet.
Situationen har inte påverkats nämnvärt av ändringar av regelverket, från byggnadslagen och byggnadsstadgan till den nuvarande plan- och bygglagen. Det senaste försöket var en komplettering år 1998 med uttrycket »estetiskt tilltalande«. Statsmakterna har även försökt stötta med komplettering av Boverkets myndighetsroll genom att förmedla kunskap via Stadsmiljörådet och numera även en riksarkitekt, samt genom politiska dokument som miljömålet »God bebyggd miljö«, respektive program för arkitektur, form och design 2.
Byggnadsvården bör inte ta ställning till stilar eller smak från vissa epoker även om man kan få det intrycket av utbudet i media och butiker. Men kunskap är en bra grund för estetiska ställningstaganden. Anpassning och inpassning är ett gott förhållningssätt i de allra flesta situationer. Väl motiverade val av material, utformning och utförande utifrån krav på kvalitet och långsiktig hållbarhet, kan måhända ge vägledning till god smak.
Fotnoter
1 Paragrafen lyder: Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Byggnader skall ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämplig för byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan.(plan- och bygglagen SFS 2010:900, 3 kap. 1§)
2 Gestaltad livsmiljö (2018) som ersatte det tidigare Framtidsformer (1998).
Tomas Nyström, ordförande i Svenska byggnadsvårdsföreningen
Ledaren publicerades i Byggnadskultur 1.21
