De nya golvmaterialen

Golvet blev ett viktigt arkitektoniskt element som arkitekterna arbetade mycket medvetet med under 1930-, 40-, 50-, och 60-talen. Nya golvmaterial, vinyl och gummi, utvecklades först som plattor för att senare bli mattor i långa längder. Denna artikel är en historisk och teknisk introduktion till dessa material och hjälper dig att skilja ett plastgolv från ett gummigolv.

Under hela 1900-talet utvecklades en rad nya golvmaterial. Den industriella utvecklingen hade gett möjlighet till nya material som kunde användas för nya typer av golvbeklädnad. Man sökte efter hygieniska golvmaterial som hade andra egenskaper än linoleummattorna såsom slitstyrka och vattentålighet. Det nya basmaterialet var vinyl, men även gummi kom att spela en viktig roll. De nya golvmaterialen utvecklades först som plattor för att senare bli mattor i långa längder som både var mera rationella att lägga in och lättare att göra vattentäta.

De nya plattorna utfördes i en mängd kulörer, storlekar och med olika ytstrukturer. Det blev möjligt att formge golven efter eget huvud genom att kombinerar plattor i olika kulörer och ytskikt till mera eller mindre komplicerade