Det började i Stockholm i november år 1740. Carl Hårleman var överintendent i Carl Gustaf Tessins frånvaro, och ansvarig för att bygget av det kungliga slottet i huvudstaden skred framåt. Det var åtskilliga inredningsdetaljer i slottet som skulle ritas och beställas; allra helst skulle de tillverkas i Sverige av svenska råvaror.

Hårleman som var en mångsidig arkitekt hade denna höst funderat ut hur de öppna spisarna skulle utformas inuti. Det skulle inte bara vara släta enkla eldstäder murade av tegel. För att maximera och för att magasinera värmen från dessa vedslukande inrättningar skulle man placera en särskild anordning av gjutjärn inuti.

Att framställa dessa skulle emellertid visa sig vara mer komplicerat och tidsödande än han kunde ana. Från ett enda järnbruk i hela riket anmäldes intresse för att åta sig uppdraget. Detta var från Carl Daniel Luthman i Carlsdal.

Hovrättskommissarien Carl Daniel Luthman hade under 1730-talet blivit delägare till Kortfors stångjärnshammare, belägen intill Svartälven ovanför