fbpx

Byggnadsvårdsföreningen och världen

Förberedelser inför byggnadsvårdslägret på Zanzibar. Foto: Calle von Essen 2009

I femton år har Svenska byggnadsvårdsföreningens medlemmar varit engagerade i internationella samarbeten. Vi har både fått och spridit inspiration, kunskap och engagemang. Här delar Calle von Essen med sig av nyttan och nöjet med internationell byggnadsvård.

I Svenska byggnadsvårdsföreningens stadgar står att föreningen ”ska utveckla internationella kontakter på byggnadsvårdsområdet”. I en globaliserad värld med mycket resande och många projekt inom EU som ofta kräver samarbete mellan flera länder, kan det vara naturligt. Men den huvudsakliga anledningen är att det kan föra byggnadsvården i Sverige framåt, liksom att det kan berika våra medlemmar med nya kunskaper utifrån. Förhoppningsvis kan vi också tillföra något från vårt land.

Genomgång inför kalkfärgning under lägret på Zanzibar. På bilden syns från vänster bl.a handledaren i murarbete Salma Nassor Moh’d (i rosa), Calle von Essen (artikelförfattaren) samt lägerledaren och ingenjör Dhaiyya Rashid.

Inledningsvis bestod verksamheten mest av seminarier och studieresor, framförallt till grannländerna. I början av 1990-talet erbjöds föreningens medlemmar att åka på byggnadsvårdsläger i Frankrike anordnade av organisationen Rempart. Vi inspirerades av upplägget att praktiskt få arbeta och lära sig olika hantverk på dagarna, lyssna på föredrag och göra studieresor på kvällar och helger, samtidigt som vi utförde en konkret räddningsinsats på ett kulturminne.

Från Frankrike till Sverige

Några av oss, bl a undertecknad, startade därefter byggnadsvårdsläger i Sverige. De har under åren gett hundratals medlemmar nya kunskaper och kontakter, och dessutom fin publicitet i olika medier. Efter några år med stöd från Riksantikvarieämbetet fick vi krav därifrån att hjälpa till med liknande verksamhet i Baltikum. Det internationella arbetet blev mer konkret och praktiskt, och våra medlemmar kunde komma ut och lära sig om byggnadsvård i andra länder.

Blandning av kalkbruk och snickeriarbeten på Zanzibar. Foto: Calle von Essen 2009

Estland och Lettland

Sagt och gjort, 1996 startades läger både i Estland och Lettland i samarbete med föreningar och antikvariska myndigheter där. I Estland ville man framförallt fortbilda hantverkare och för att flytta fram genderaspekterna i en mansdominerad och hierarkisk värld skickade vi som handledare dit en kvinnlig fönsterhantverkare som blev mycket respekterad och uppskattad.

Detta samarbete, ett hantverksläger som restaurerade fönstren vid järnvägsstationen i Haapsaalu, pågick i tre år. I Lettland deltog flera svenskar i arbetena på Ungurumuiza, landets främsta träherrgård. Även där ingick fönsterrenovering med svensk handledare medan övriga handledare var inhemska, bl a mycket skickliga murare och timmermän för arbetena med att återställa källaren, restaurera gravkapellet, byta syllstockar m m.

Hantverksläger på järnvägsstationen i estniska staden Haapsalu 1996.

Inspirerande utbyten

I samarbetsprojekten genom åren har svenska medlemmar, hantverkare, experter m fl deltagit, Förberedelser inför byggnadsvårdslägret på Zanzibar. antalet beroende på lokala organisatörers önskemål. Omvänt har flera av våra samarbetspartners varit här och tagit del av våra kunskaper och hur vi jobbar. Utbytena har varit inspirerande. Ett fantastiskt exempel var en något oengagerad zanzibar som efter ett läger förvandlades till en verklig eldsjäl i arbetet med att rädda Stone Town i Zanzibar, ett av världsarven på Unescos lista. Flera ledare har berättat hur de utländska deltagarna varit ett lyft för lägren här hemma.

Läger och workshops på Zanzibar

Efter förfrågan från Sida startades 2004 ett bredare samarbete med Zanzibar Stone Town Heritage Society. Läger och workshops ordnades om restaurering och underhåll av de typiska kalkstenshusen och deras vackra snidade dörrar. Både invånare och professionella från Stone Town deltog, vid olika tillfällen också våra medlemmar och svenska hantverkare. En mängd andra aktiviteter ordnades, som fototävlingar där skolbarn fick ta bilder på det de tyckte om och vad som var viktigt för dem i Stone Town.

Förutom att kunskaperna och engagemanget ökade hos olika grupper lokalt så fick de svenska deltagarna en mängd erfarenheter. Det visar kommentarer som ”Nu försvann alla mina fördomar om muslimska samhällen!” eller att en av Sveriges kunnigaste hantverkare lärde sig ett nytt och bra sätt att behandla ytputs av kalkbruk.

Montenegro och Albanien

År 2002 startades ett treårigt samarbete med föreningen Expeditio i Montenegro, bildad av unga arkitekter som ville lära sig mer om byggnadsvård då det inte fanns i deras utbildning.

I den lilla barockstaden Perast, också den på världsarvslistan, ordnades ett läger med olika arbeten på fortet och ett av palatsen, röjning av skadlig vegetation, stenhuggeri, reparation av dörrar samt tillredning och målning med linoljefärg. Samarbetet resulterade också i en skrift med historik och konkreta råd för husägarna i att vårda sina gamla fina träportar.

I ett mindre samarbete 2007 med Kulturarv utan gränser ordnade Byggnadsvårdsföreningen ett läger för unga arkitekter på Balkan i världsarvsstaden Gjirokastra i Albanien. Förutom byggnadsvård var ett viktigt mål att bidra till förbrödring samt återskapa nätverk som brutits i och med krigen i f d Jugoslavien. Det var mycket glädjande att se hur unga serber och kosovoalbaner fick förståelse och bra kontakter med varandra, samtidigt som de arbetade och fick ”hands-on” kunskaper.

Samarbeten i Norden och Europa

Under några år i början av 2000-talet deltog Byggnadsvårdsföreningens medlemmar i läger i Norge som arrangerades av Fortidsminnesforeningen. Omvänt deltog norrmännen i våra läger, framförallt de om park och trädgård. Inspirationen ledde till att trädgårdsarkeologin tog fart i Norge och ett intimt samarbete etablerades experter emellan. Även med Finland har vi haft olika kontakter, men tyvärr fick ett läger i Stundars nära Korsholm ställas in p g a för få anmälningar.

Byggnadsvårdsföreningen är medlem i Europa Nostra, en europeisk paraplyorganisation för föreningar, myndigheter m fl som arbetar med kulturmiljövård. Föreningens medlemmar har därmed tillgång till Europa Nostras stora kontaktnät av kulturbevarande föreningar runt om i Europa och kan delta vid årsmöten både internationellt och på hemmaplan. Föreningens medlemmar kan nominera svenska projekt till den prestigefulla European Prize for Cultural Heritage/Europa Nostra Awards, se nedan.

Europa Nostra Sverige är plattform för organisationens svenska medlemmar och i dess styrelse har föreningen en representant, för tillfället undertecknad, till vilken ni kan vända er. Europa Nostra Sveriges uppgift är att informera huvudorganisationen om svenskt kulturarv och hur det hanteras, samt slå larm då det hotas.

Hopp om nya samarbeten

De senaste åren har föreningens internationella arbete gått på sparlåga. Men jag hoppas verkligen att ett närmare samarbete med andra organisationer åter kan ta fart. Det berikar kunskaperna om hur arkitekturen påverkats av influenser från andra länder och om olika sätt att hantera de traditionella materialen. Både de som är likartade och de som är annorlunda, men också sådana som fallit i glömska. Internationella inslag ger större medialt genomslag, och vårt arbete har spridit byggnadsvården i otaliga reportage i tv och tidningar, i alla inblandade länder.

Byggnadsvårdsföreningens kontakter i världen

Europa Nostra (EN) är de ideella föreningarnas paraplyorganisation för kulturbevarande i Europa och har stöd av ett stort antal institutioner, museer, myndigheter och enskilda medlemmar i medlemsländerna. Europa Nostra agerar som föreningarnas spjutspets mot EU, Europarådet och Unesco samt makthavare på olika nivåer.

Idag består EN av totalt ca 250 föreningar och 150 associerade organisationer samt 1 500 individuella medlemmar. De främsta aktiviteterna är lobbyarbete på europeisk nivå men också olika räddningsaktioner tillsammans med organisationer i de enskilda länderna. Ett färskt exempel är samarbetet mellan Europa Nostra Sverige och andra organisationer för att rädda Stockholms stadsbibliotek.

Ett annat viktigt arbete som brukar få stort medialt genomslag är prisutdelandet till årets bästa insatser inom kulturmiljöområdet. Några svenska exempel är Medborgarhuset i Eslöv, Nora trästad och Gunnebo slott. Nätverkande är självklart också viktigt och man arrangerar och deltar i en mängd olika seminarier och möten. På Europa Nostras hemsida finns länkar till alla medlemsföreningar, olika kurser och workshops.

Läs mer om EN på: www.europanostra.org, www.europanostra.se

  • Rempart är en sammanslutning av 170 lokala föreningar i Frankrike som varje år ordnar drygt 200 byggnadsvårdsläger av olika slag. www.rempart.org
  • I Norge är Fortidsminnesforeningen en av de föreningar som arbetar med byggnadsvård, bl a på de byggnader som man själv äger. www.fortidsminneforeningen.no
  • I Montenegro arbetar Expeditio med frågor som rör hållbar utveckling, bl a kulturarv och arkitektur, tidigare också byggnadsvårdsläger. www.expeditio.org
  • I Estland samarbetade SBF tidigare med Estniska Fornminnesföreningen med att ordna hantverksläger. www.muinsuskaitse.ee
  • I Lettland kan man finna information om Ungurumuiza på ALCPM (Association of Latvian Castles Palaces and Manors) hemsida. www.pilis.lv/tulk
  • I Zanzibar arbetar ZSTHS, Zanzibar Stone Town Heritage Society, med kulturarvet i stenstaden och ordnade tidigare byggnadsvårdsläger med SBF. www.zanzibarstonetown.org
  • Den svenska stiftelsen Kulturarv utan Gränser arbetar framförallt med återuppbyggnad och försoning på Balkan efter krigen i ex-Jugoslavien. www.chwb.org
  • Svenska byggnadsvårdsföreningens kansli finns några skrifter som kan beställas, Guidelines for restoration camps som ger råd om hur man organiserar byggnadsvårdsläger, och The Doors som tar upp hur man renoverar dörrar. Bägge dessa skrifter är resultat av föreningens arbete utomlands. Dessutom finns svenska Europa Nostras skrift Swedish heritage.

Calle von Essen, ordf. i Europa Nostra-Sverige och var tidigare adjungerad i Svenska byggnadsvårdsföreningens internationella utskott

4/2009

keyboard_arrow_up