Hur sätter vi bäst den gemensamma yttre stadsmiljön i fokus? Kanske genom att klargöra förutsättningarna för stadsrummets gestalt på ett sätt som påminner forna tiders lokala byggnadsordningar. Per Kallstenius, stadsarkitekt i Stockholm, har funderat över denna fråga och konstaterar att vi nu kan återknyta till deras enkla tydlighet.
Förändringar i PBL, Plan och bygglagen, är en ständig källa till omprövning och anpassning i vårt arbete med stadsmiljön.

Den senaste versionen av PBL innebär bl. a. att en stor del av ansvaret för att byggnadernas inre uppfyller kraven har lämnats över till byggherrar och förvaltare. Många anser att det har inträffat en kulturrevolution inom bygglagstiftningen. Och visst ser vi redan modifierade krafter som Boverkets varsamhetsregler och ett vaknande intresse från våra politiker för att värna människors rätt att slippa onödiga och dyra ombyggnader. De grundläggande intressena i regleringsspelet tenderar att komma igen.

Men finns det inte också något avgörande positivt i den nya situationen?

Visst, vi får en anledning att se över helheten i vår reglering och prioritera.

Tydlighet och fokus

För första gången på lång tid finns det starka skäl att verkligen prioritera den yttre gemensamma stadsmiljön framför det som till stor del överlåtits på den enskilde.

Vi kan gå över från en tidigare ”baktung” process