”Kulturarv som skaver” innehåller artiklar som:
- Vårdinrättningar ges nytt liv och nya funktioner
- Rivningshot: Vem tar hand om stationshusen?
- Arkeologin ställer obehagliga frågor
- Förvalta eller förstöra? Kolonisatörernas kulturarv
- Landsbygdsutveckling: Ödehus som en resurs i Falkenberg
Svenska byggnadsvårdsföreningens ordförande Margareta Hallin inleder det nya numret. Läs hela krönikan i Byggnadskultur 2.19.
Läbbigt kulturarv
Kulturarv kan var hemskt, äckligt, otrevligt, läskigt, snuskigt och otrevligt på alla sätt och vis. Men hur mycket »sitter i väggarna« och hur mycket sitter i vår fantasi? Sannolikt sitter allt i det immateriella – inget sitter i väggarna men utan det fysiska ramverket förlorar berättelsen mycket av sin autenticitet.
För ett tiotal år sedan begick några ungdomar ett bestialiskt mord på en äldre dam, som bodde ensam i ett hus på landsbygden. Arvingarna ville under inga omständigheter bosätta sig i huset och det gick inte heller att sälja det. Den hemska historien gjorde att ingen ville köpa huset. Till slut fanns ingen annan möjlighet är rivning. Då var vi inne i en period där vi samlade massor med byggnadsdelar och den gamla tantens verandafönster och diverse glasade pardörrar hamnade därför i vårt magasin.
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
